?NGLAKRIG

  Mik ?ppnade sina ?gon. Det var fuktigt, kallt och m?rkt i cellen. P? golvet l?g rester av d?da djur och andra varelser han inte kunde namnet p?. Bakom det tjocka gallret fanns en l?ng m?rk korridor  . L?ngs den fanns ett flertal celler med inkvarterade f?ngar fr?n v?rldens olika raser. D?rren ?ppnades sakta och in klev en tv? meter l?ng varelse, kl?dd i ett gr?nskimmrande pansar, tog tag i Miks axel och drog honom genom m?rkret i korridoren. P? golvet i korridoren l?g avhuggna huvuden, h?nder, vingar och andra kroppsdelar. Mik st?ngde ?gonen f?r att slippa se de avskyv?rdt vanst?llda lik som krasade under f?tterna p? den f?ngvaktare som drog Mik djupare in mot rummet som l?g i slutet av den l?nga korridoren. N?r Mik ?ppnade ?gonen s?g han rakt upp i ansiktet p? en fruktansv?rt missbildad ork. Orkens h?gra ?ga lyste i en lila nyans. Det v?nstra ?gat verkade f?rsvunnet, ?ver ?gat fanns ett djupt ?rr. Orkens ansikte var m?rkligt ihopskrynklat. I sin h?gra hand h?ll orken ett gl?dande spett han f?rde det mot Miks nakna br?st, Mik skrek n?r spettet gick igenom hans hud. Det var s? br?nnande hett att br?stbenet vid den punkten f?rkolnades. Efter att orken flera g?nger genomf?rt den sm?rtsamma proceduren drog han upp Mik p? hans skakande ben och flyttade honom mot n?sta helvetesmaskin. H?r stack den missbildade orken l?nga vassa n?lar genom Miks s?riga armar och ben. Miks skrik ekade genom korridorerna och skar i de andra f?ngarnas ?ron. Efter ett antal mer brutala moment tog tv? orker, kl?dda i rej?l ringbrynja, upp Mik och bar honom mot sin cell. N?r Mik sl?ngdes p? det h?rda stengolvet suckade han och ?nskade sig bort fr?n den m?rka smutsiga cellen och ut. Ut p? de soliga daggdr?nkta ?ngarna i Golmarden. Han gr?t, gr?t ?ver sitt enorma el?nde och ?ver att han l?tit orkerna ta honom till f?nga. Mik hade varit soldat i ?nglarnas flyggarde, men under ett anfall mot en orkskvadron blivit nedskjuten av en av deras ballistor och tillf?ngatagen av orkerna. De hade skurit av hans vingar f?r att han inte skulle rymma fr?n den avskyv?rda bur de placerat honom i. De torterade honom och l?t honom sv?lta. Mik mungipor steg lite n?r han t?nkte p? sin tid i gardet. Han hade varit en av deras elitsoldater, men ingen hade ju f?rs?kt r?dda honom, f?rst?s. Mik ville d?da den svekfulle general Khaneidah som bara s?g p? n?r orkpilen sk?t ner Mik och orkerna tog honom tillf?nga. Mik var s? utmattad och hans lidande tycktes o?ndligt. Han somnade och dr?mde sig bort till Golmardens daggf?lt.

  Drottning Leyna satt p? sin tron av adamant och guld och blickade ut ?ver sin dom?n bland molnen. Hennes reptiliknande vingar var svepta runt kroppen likt en mantel. Det l?nga guldblonda h?ret h?ngde i slingor ?ver vingarna. P? huvudet satt en krona av renaste guld och platina, med lysande ?delstenar som glittrade i solskenet. Leynas ?gon gl?nste i den stigande solen. D?rren till Leynas tronsal ?ppnades och in steg Leynas general Khaneidah med tv? vakter fr?n drottningens privata livvaktgarde, kl?dda i guld och diamanter. Generalen bugade sig djupt inf?r drottingen och gjorde ett tecken med fingrarna. Drottningen viftade bort vakterna, som f?rsvann i ett moln av gr? r?k. Drottningen lutade sig fram?t och viskade "?r Mik d?d?" Khaneidah nickade och log stort i ett ?gonblick, sedan suckade han och f?llde en t?r. " Ja, Mik blev angripen av en j?tte. Jag kunde inte g?ra n?got mer ?n att skrika ?t honom att l?mna j?tten ?t artelleriet, men han lyssnade inte p? mig. Han var en hj?lte att se upp till. Ung och modig som han var." Leynas t?rar f?ll t?tt n?r hon h?rde om Miks sorgliga ?de. D? k?nde hon en ond aning och blickade ut genom palatsets panoramaf?nster. Mycket riktigt stod staden i ljusan l?ga. Mot elden syntes konturer av n?got som borde vara utd?tt sedan v?ldigt l?nge, en drake.

  N?r Mik vaknade stod han ?ga mot ?ga med en l?ng ork, kl?dd i ruttnande hud och rester av gammalt pansar. Han drog upp Mik p? f?tter och ledde honom genom korridoren. ?terigen blundade Mik f?r att slippa se likdelarna som var spridda ?ver golvet. N?r Mik k?nde solen i ansiktet ?ppnade han f?rv?nad ?gonen och s?g en flicka kl?dd i r?dbrun och m?rkgr?n tunika och matchande byxor, en skogsalv. I h?gra handen h?ll hon ett l?ngt sv?rd av st?l. P? l?ktarna runt arenan stod orker och v?ntade p? det kommande blodbadet. Mik b?rjade leta bland de invalidiserade kropparna efter ett vapen. Han hittade en benknota och parerade skogsalvens sv?rdshugg innan det kl?v honom p? mitten. P? grund av kraften i hugget tappade alven sv?rdet. Det singlade genom luften och tr?ffade en ork i br?stkorgen. Mik hittade en dolk som han stack i alvens h?gra smalben. Alven skrek och f?ll p? kn?. Mik tryckte dolken mot alvens strupe. Orkerna p? l?ktarna skrek och ropade:"d?da, d?da". Mik skar av alvens hals. Den huvudl?sa kroppen f?ll ihop p? den blodst?nkta marken. Mik undrade vad alven ?gt f?r namn och vem hon var. Han skulle aldrig f? veta...

  Leyna hade beordrat allm?n beredskap s? fort hon sett draken som br?nde staden och slaktade ?nglar. Ett flertal legioner av ?nglavakter var i full f?rd att angripa besten. Leyna stod vid panoramaf?nstret, kl?dd i det kungliga Igoion-gardets rustning, dock med undantag f?r den karakt?ristiska hj?lmen, ist?llet bar hon den kungliga kronan. Hon tittade mot staden som p? n?gra sekunder f?rvandlats fr?n en sprudlande metropol till ett fasansfullt slagf?lt. Leyna var s? upptagen av den rasande striden att hon inte m?rkte att d?rren till tronsalen ?ppnades. In klev Leynas hemliga k?rlek, l?jtnant Piellius, fr?n Igoion-gardet. Han sade:"Er Igoion ?r redo, mylady." Leyna gick mot tronsalens port. N?r hon gick f?rbi Piellius blinkade hon hemlighetsfullt ?t den unge l?jtnanten. Leyna gick genom palatsets l?nga korridorer med Piellius i sl?pt?g mot Igoionstallet, d?r deras trogna riddjur inv?ntade deras snara ankomst. N?r Leyna klev in i stallet satte hon sig genast p? den vackra best som st?llts fram ?t henne. L?jtnat Piellius klev upp p? sin bevingade h?st, kl?dd i ett pansar som liknade det han sj?lv, drottningen och alla andra i igoion-gardet bar. Leyna viskade ett par tysta ord i ?rat p? den stora, h?stlika varelsen. Djuret gled genom luften med ov?ntad l?tthet. Efter Leyna fl?g 50 andra ryttare, bland dem Piellius, mot draken. N?r ?nglarnas "fotsoldater" fick syn p? gruppen av ryttare fylldes deras hj?rtan med hopp och mod. Ryttarna brakade in i drakens fj?llpansar och fl?g snabbt d?rifr?n. Samtidigt kastade de formler mot sina allierade, vilka gav styrka och mod. Draken ?ppnade det f?rf?rliga gapet och sprutade ut en pelare av ren, f?rt?rande eld. Ett tiotal ?nglar blev tr?ffade. Dessa f?ll och dog omedelbart. Leyna ledde sina ryttare i ett anfall mot drakens h?gra ?ga. Draken slog efter dem med klorna. Den stora besten tr?ffade Klionius och hans Igoion. B?da f?ll mot stadens vita gator och dog n?r de landade. Nu jagade draken de ?verlevande ryttarna med en av sina sex h?nder. N?r ryttarna n?dde drakens ?ga fl?g de i olika riktningar ?ver den stora ?dlans ansikte. Draken k?rde in klon i ?gat och f?ll bakl?nges, men r?tade upp sig i tid. Leyna samlade sina krigare p? drakens, numera blinda, ?ga. Piellius var i f?rd med att sk?ra upp s?r i drakens tandk?tt. N?r Leyna ropade till en ny samling tappade han koncentrationen. D? s?g draken sin chans att bli av med ?nglen, och den sprutade ?terigen ut en ren eldstr?le. Piellius undvek skickligt den d?dliga elden, men Igoionen fick panik och fl?g runt i en spiral. Piellius kunde inte h?lla i sig i sadlen utan f?ll handl?st fr?n sin Igoion. Piellius f?ll mot taket p? en skyskrapa. Piellius svimmade n?r han slog huvudet i byggnanden. Han dog bara sekunder senare n?r draken klev in i byggnaden och krossade. Precis d? uppt?ckte Leyna att Piellius saknades. Hon skrek av raseri och sorg och ledde ett f?r?dande angrepp mot drakens ?ra. Igoion-gardet fl?g in i ?rong?ngen. Tillsammans med sina Igoioner kunde de enkelt f?rst?ra drakens trumhinna. De fortsatte och n?dde, genom en extra g?ng som drakar och lindormar har, drakens hj?rna. H?r inne bodde belinner, en form av insektsliknande parasiter. Belinner gillar inte att bli st?rda, s? de angrep genast inkr?ktarna. Bellinerna haglade ner ?ver de best?mda Igoionryttarna. Flera av dem f?ll av sina riddjur och dog en fasansfull d?d, upp?tna av hungriga belliner. Flera skelett l?g spridda p? drakens hj?rna. Leyna var den f?rsta som n?dde drakens hj?rnbalk. Effektivt och snabbt, h?gg hon av en vital nervtr?d. Draken f?ll bakl?nges och Leyna och hennes legion hade br?tt att l?mna drakens hj?rna. De flesta han ut, men n?gra drogs med draken mot den skogskl?dda marken.

  Mik stod inf?r den jublande horden av orker. I ena handen h?ll han den d?da skogsalvens sv?rd. En d?rr under en av l?ktarna ?ppnades och sl?ppte in en varelse som Mik aldrig sett f?rr. Dess h?nder var l?nga och slutade i naglar vassa som knivar. Kroppen var t?ckt av bark och p? ryggen hade varelsen ett par grenar. Denna syn ?ndrades snabbt till ett litet tr?d som sedan v?xlade tillbaka till varelsen igen. Mik visste det inte, men detta var en dryad, en varelse fr?n skogen som kunde byta skepnad efter behag. Orkerna, som visste detta, skrek "likamatch, likamatch!" Dryaden studerade Miks form och b?rjade f?r?ndras. Han antog formen av Mik sj?lv. Mik blev ursinnig ?ver dryadens pl?tsliga formbyte och h?gg mot varelsens hals. Varelsen log snabbt innan dess huvud f?ll av och den ?tertog sin ursprungliga skepnad, vilken snabbt f?rsvann i intet. Orkerna var nu tr?tta p? Mik. Tv? vakter eskorterade honom tillbaka till sin ensliga cell. Men Mik var inte ensam l?ngre. N?r dryaden log antog den formen av sig sj?lv utan huvud. Sedan f?ll den bak?t. N?r den l?g p? marken tog den formen av en mask och g?mde sig i Miks tunika. N?r orkerna g?tt tog dryaden sin vanliga form igen. Mik skrek i skr?ck, men dryaden tystade ned honom. Nu var Mik inte l?ngre ensam.

  Piellius lik bars p? en b?r genom staden och mot Palatsporten d?r Leyna stod. Vid gatorna stod gr?tande ?nglar i svarta kl?der som betecknade sorg. N?r kroppen bars fram till Leyna lades den I en vackert utsmyckad kista. Flera dagar senare skulle Leyna fortfarande minnas hur fridfull den unge generalen s?g ut i d?den. Hon gr?t floder i flera veckor. N?r Leyna hade h?mtat sig fr?n den avskyv?rda upplevelsen st?rtade Khaneidah, numera luftvapensgeneral, in i tronsalen skrikande: "Vi ?r under bel?gring." Leyna s?g ut genom panoramaf?nstret, d?r svartalfiska drakryttare angrep staden medan enorma grupper av soldater i svartbl?nkade pansar slaktade ?nglarnas vaktstyrkor. Svartalfiska plattdrakar, vilka liknade en stor, flytande ? skymtade i stadens utkanter. D? Leyna s?g detta h?rde hon Khaneidahs tankar. "Var det verkligen en god ide att d?da Mik och sabotera Piellius igoion?" Leyna skrek i vrede och sorg. Blixtar spreds fr?n hennes handflator och tr?ffade Khaneidah i br?stet. Han dog direkt och f?ll ihop likt en marionett vars tr?dar skurits av abrupt. Leyna tr?ffade den d?da kroppen tre g?nger till, innan hon gick ut ur tronsalen f?r att ta itu med svartalfshotet. Hon och medlemmarna i igoiongardet red mot angriparna p? marken. Ett flertal svartalfer dog av d?dliga formler och regn av svepande sv?rdshugg. Men nu hade drakryttarna uppt?ckt dem. Igoiongardet blev sv?rt ansatta av eldangrepp fr?n drakarna som drakryttarna red p?. Igoiongardet red mot sina fiender. Men m?nga av ryttarna m?tte en tragisk d?d d? de tr?ffades l?gorna. Leyna stred tappert, hennes vrede hade tagit ?ver. Blixtar d?dade ett flertal fiender och angrep fiender p? marken. Nu hade ?nglarna ?vertaget. Leyna samlade sina soldater p? torget. Men det var ingen god ide. Svartalfernas kung svepte ned p? torget fr?n sin svarta drake. Han drog sitt sv?rd och riktade ett hugg mot Leynas hals. Leyna parerade med en blixt och drog sitt sv?rd. Svartalfernas kung h?gg mot Leynas ben. Hon parerade hugget med l?tthet och angrep den ilskna motst?ndaren. Leyna k?nde pl?tsligt en skarp sm?rta i l?ret. Hon f?ll ihop p? marken. Svartalfskungen lyfte sitt l?nga sv?rd och skulle precis g?ra drottningen ett huvud kortare d? tv? igoiongardister d?k upp fr?n ingenstans och lyfte upp den s?rade drottningen i axlarna. De styrde mot hamnen. Den enda del av staden svartalferna inte f?tt sitt iskalla grepp om...

  N?r Mik ?ppnade ?gonen var dryaden borta. Precis n?r han skulle b?rja leta efter sin nya v?n d?k han upp mitt i rummet. "Vem ?r du egentligen?" Fr?gade Mik. "Br'kar" svarade dryaden tyst. "Jag blev f?ngad av orkerna d? jag letade efter min syster, Briknod." Sade dryaden. Han antog formen av ett tr?d och vred sig i v?nda. "Vet du hur vi ska ta oss ut h?rifr?n?" Undrade Mik. "Ja" upplyste dryaden och antog formen av en orkkrigare. Han drog sv?rdet ur skidan. Mik s?g hur det tog formen av en nyckel. Br'kar stack nycklen i l?set och vred om. D?rren ?ppnades p? vid gavel n?r dryaden gav den en h?rd spark. Mik reste sig och gick ut genom d?rren. Br'kar kom strax efter. De sm?g genom korridoren och bort mot arenan. N?r de kom ut fr?n arenan s?g de enensam ork strida mot ett odjur av obest?mbar sort. Det stora monstret hade en kropp som en flodh?st, en draksvans och ett huvud som s?g f?rf?rligt ut. ?gonen var stora som grapefrukter och munnen liknade en krokodils. Munnen dr?p av orkblod. Kvar p? arenan fanns en enda ork. Den var liten men muskul?s. Br'kar antog formen av en v?ldig f?gel och slet bort orken fr?n arenan. Odjuret h?gg efter Br'kar. Men Br'kar v?jde blixtsnabbt undan fr?n de d?dliga k?ftarna. Br'kar och Mik sprang mot f?ngelsets port, med orken i sl?pt?g. De sprang genom de underjordiska g?ngarna, och orkerna var efter dem.

  Svartalfernas kung hade effektivt krossat ?nglarnas starka motst?nd. Just nu br?t chockstyrkor med drakryttare p? att bryta ner de f? gerillagrupper som stod upp emot det svartalfiska env?ldet. Kungen hade genast installerat sig i det kungliga palatset. S? fort han kom in i tronsalen s?g han liket av den f?rr?dare han placerat bland Leynas elitstyrkor. Den d?ren hade nog g?mt sig i tronrummet s? fort han sett marktrupper anl?nda. N?got eller n?gon hade d?dat honom. Vem det var kunde nog kungen t?nka sig, men inte hur. Just nu satt han p? tronen och delade ut order till sina generaler. Det enda som bekymrade kungen var drottningen. Dock visste han att hon skulle d? s? snart wyverngiftet n?tt hj?rtat, men det kunde ta veckor, till och med m?nader innan dess. Han visste att hennes hy skulle f?rgas gr? och att hennes h?r skulle f?rgas svart. Det hade hanns gud Li'tareno ber?ttat f?r honom n?r han offrat ett par ?nglavingar till honom. Nu skulle han snart er?vra den sista del av staden han inte er?vrat. Hamnen.

  Leyna satt p? en luftb?t tillsammans med n?gra mannar ur livvaktstyrkan. Hon spelade just d? ett parti Soriumb. Ett spel d?r det g?r ut p? att f?ra en kung runt ett spiralformat br?de och in i mitten p? spiralen. Kungen ?tf?ljdes av livvakter som besegrade hinder som stod utplacerade l?ngs v?gen. Leyna ledde, men hennes v?g l?g l?ngt ifr?n fri. De sm? kulorna av ebenholtstr?, vilka representerade fiender, l?g i drivor i hennes v?g. Den stora fienden, Klaynumen, l?g i slutet av den spiralformade banan. Hennes motst?ndare hade placerat den d?r eftersom att hon var n?st intill oslagbar i spelet. Det var nu Leynas tur. Hon slog t?rningarna och fick resultatet. Blad. Blad innebar att drottningen fick flytta till den n?rmsta fienden. N?r hon flyttade sina guldkulor mot den lilla ebenholtskulan h?rdes det ett ot?ckt krasande ljud, som n?r man bryter av en tr?bit. Leyna sprang upp p? d?cket. D?r s?g hon hur tre ballistapilar satt fast i d?cket. En av dem hade g?tt farligt l?ngt in i det m?rka tr?et, den skakade dock fortfarande. Tv? svartalfiska plattdrakar n?rmade sig. Deras ryggar kr?ntes av stora fortifikationer fr?n vilka svartalfer satt med stora ballistor och f?rs?kte skjuta ned ?nglarnas stora b?tar. En till pil tr?ffade d?cket. Den hade ett rep fastbundet i skaftet. Innan Leyna hann dra ut pilen ur d?cket gled tv? svartalfer ned p? d?cket. Den ena bar ett vackert pansar i svart glans. Ornament t?ckte hans br?stkorg. Den andre bar enbart ett h?ftskynke. Den f?rstn?mde parerade Leynas hugg innan den blottade en ?ppning i alfens f?rsvar. Hon h?gg av alfens ben och knuffade honom ?ver relingen. Den andre var en sv?rare motst?ndare. Han hoppade ?ver henne och h?gg efter henne med sin dolk. Hon parerade skickligt och backade mot relingen. Alfen hoppade ?ver henne och f?ll ned mot marken d?runder. Nu n?rmade sig fler svartalfer via repet. Leyna h?gg av repet och d?mde de svartalfer som v?gat sig ut p? linan till d?den. Nu kom fler pilar haglande ?ver skeppet. Livakterna str?mmade upp p? skeppet och bemannade ballistorna. Flera av dem sk?t mot den ena plattdraken. Den v?ldiga besten kr?ngde och tippade av ett par svartalfer, vilka f?ll mot en mycket s?ker d?d bland de h?ga tr?den. Plattdraken

  kr?ngde mer och mer. Bland svartalferna som f?ll fr?n det enorma djuret fanns ?ven ett troll, stort nog att riva b?ten Leyna stod p?. Hon undrade om det fanns fler. Den stora plattdraken hade nu f?rlorat synen och kolliderade med en bergstopp. Alla ombord dog. Den andra drakens ballistor rev i samma stund upp en reva i seglet. Leyna beordrade att alla skulle g?mma sig under d?ck. Alla lydde villigt hennes order. Skeppet roterade ett halvt varv och de ?nglar som inte var beredda slungades mot marken d?runder. N?r s? m?nga som m?jligt kommit in under d?ck reglade Leyna luckan. Det var i sista minuten. Skeppet slog i marken och gled uppochner. Masten br?ts och blev liggande tre kilometer fr?n det upp-och-nedv?nda vraket. Leynas Soriumb-spel f?rlorade snabbt sina pj?ser. Leyna drog upp sitt sv?rd ur skidan och skar av en tamp som h?ll fast luckan i aktern. Luckan gled upp och visade en stor djungel. Leyna gick ut genom luckan, t?tt f?ljd av sina livvakter. Leyna s?g sig om ?ver den klargr?na vildmarken. Runtomkring dem stod varelser om vilka man ber?ttade kring l?gerelden. Deras kroppar t?cktes av klarbl? fj?ll. Taggar gick i en rad fr?n huvudet till svanstippen. Deras svansar var l?nga och slutade i en giftgadd, stor som en spjutspets. Deras fingrar kr?ntes av stilletter till klor. Deras ansikten var ?dlors, men deras kroppsh?llning liknade den hos m?nniskor. De h?ll i l?nga vapen med metallspetsar vilka liknade spjut. Lezardianer. En av dem utryckte ett gutturalt l?te och hotade dem med spjuten. Leyna och hennes soldater drog sina sv?rd.

  Mik, Br'kar och orken satt kring en l?gereld i den m?rka skogen som omgav orkf?stet. De ber?ttade f?r orken hur de hamnat i f?ngelset. Orken hade i sin tur ber?ttat sin historia. Han var en ork som blivit f?dd till slav. I flera ?r hade han arbetat i kloakerna under f?ngelset. Ibland hade han hittat sm? gl?dje ?mnen i kloakerna, en ring eller en annan tingest. N?r han sagt detta drog han upp ett rep d?r han f?st ringar och andra saker av l?gt v?rde. Orken fortsatte med sin historia. Han hade en dag hittat en rubin bland kloakerna. Han hade v?grat l?mna den till orkernas general och blev utsl?ngd p? arenan. Han var den enda ?verlevaren. Elden flammade pl?tsligt upp framf?r dem stod tre suddiga gestalter. De roterade runt vandrarna och b?rjade sakta ta form. Den f?rsta landade framf?r Mik. Den antog formen av Leyna. Den tr?ffade inte riktigt p? detaljerna, men Mik f?rsattes i trans och t?nkte sig att han var hemma. Leyna log och gjorde ett tecken med handen vilket uppmanade Mik att g? till anfall. I huvudet h?rde han l?ften om k?rlek och evig gl?dje. Den riktige Mik visste att Leynas riktiga k?rlek l?g hos Piellius, en god v?n inom livaktstyrkan. Men hans sinnen var avtrubbade. Br'kar och orken framtr?dde som fiender som lurade i det gyllene gr?set. Leyna s?kte munnen mot soldatens ?ra. Hon viskade n?got om f?rr?deri och hemligheter som fick Mik att angripa sin v?n. Dryaden omvandlade sina h?nder till l?nga sv?rd. Mik gjorde ett snabbt utfall. Br'kar duckade. Br'kar h?gg med sitt ena sv?rd. Mik parerade och skar sin v?n i armen. Den s?rade dryaden gick ist?llet till anfall mot figuren bakom honom. Orken hj?lpte honom och fick in en tr?ff. Leyna och de tv? andra skrek och f?ll ihop. P? marken framf?r Mik l?g nu en blek och f?rvriden alv. Den var vad ?nglar kallar en Shar'dio, bytare av kropp. Br'kars hugg hade d?dat den avskyv?rda varelsen.

  Leyna gick med uppstr?ckta h?nder mellan leden av lezardianer. Brevid henne fanns hennes generaler. Lezardianerna hade vandrat l?ngt genom djunglen. Snart kom de till ett stort tr?d. L?ngs tr?det slingrade sig korridorer, trappor och broar. Det var lezardianernas palats. Det stora slottet tornade upp sig ?ver dem. En port l?ngst ned p? stammen ?ppnades och sl?ppte in dem. H?r tog nya vakter ?ver och tog dem mot en stor tronsal. P? tronen satt en varelse som tydligt inte var lezardian. Han bar en mask av guld ?ver ansiktet. P? ryggen hade han l?derartade vingar. Fingrarna var l?nga och bleka. Han bar ett n?stan helt?ckande metallpansar. P? huvudet hade han en krona med vassa spetsar. Bakom honom stod en varelse i svart luva. Varelsen p? tronen reste sig och gick mot dem. Framf?r Leyna stannade han. Han drog ett l?ngt sv?rd som Leyna k?nde igen som Piellius l?ngsv?rd. Leyna skar av repen med klorna p? vingarna. Varelsen skrek gutturalt. Leyna f?ll till marken. Hon reste sig och ryckte ett spjut ur handen p? en av vakterna. Hon d?dade en annan med spjutet och tog dennes l?ngsv?rd. Hon h?gg mot varelsens huvud men missade och tr?ffade en kedja som h?ngde mitt i tronsalen. L?nken splittrades mot sv?rdet. I samma stund k?nde Leyna hur golvet skakade under henne. Hon stack sv?rdet genom golvet, som splittrades under henne. Leyna och varelsen hoppade upp mot ett av rummen j?mte tronsalen. Det var ett vapenrum, m?jligen ?t den kungliga vaktstyrkan. Varelsen tog upp ett l?ngt spjut, vilket han halvt st?tte, halvt kastade mot Leynas br?stkorg. Det slog emot hennes br?stpl?t och f?ll till marken. Leyna tog tag i ett stridsgissel och slog emot varelsen. Varelsens hj?lm f?ll av och blottade ett tusental hoptrasslade maskar. Leyna skar av alla maskarna vid halsen. Varelsen backade famlande bak?t ner i h?let. H?ga rytanden h?rdes fr?n stammens botten. Leyna kastade sig ned f?r stammen. Hon fl?g mot marken. Det skulle bli hennes d?d, om inte en lezardian gripit tag i henne och dragit henne mot en av g?ngbroarna. Den riktade sitt spjut mot henne. Hon stack sv?rdet genom magen p? lezardianen och sl?ngde honom nedf?r g?ngbroarna. En stor grupp lezardianer n?rmade sig fr?n tr?dkronan. Som sk?ldar bar det fr?mre ledet Leynas generaler frmf?r sig, f?sta i kedjor. Leyna anv?nde sin magi f?r att lyfta en lezardian. Hon sl?ngde den bak?t och sl?ngde ut fem led av dem innan hon krossade g?ngbron och hindrade de andra fr?n att anfalla henne. Hon tog ett l?ngt hopp ?ver sina generaler och landade bakom lezardinern. Hon stack ned dem och r?ddade sina generaler. De sprang genom djungeln tiills de st?tte ihop med en grupp m?nniskor. M?nniskorna gav dem en brun v?tska, vilken smakade mycket underligt. Deras ledare, vars namn var Anders Svenson, talade lugnt till Leyna p? ett m?rkligt, sjungande spr?k. Hon kunde dock f?rst? att han var en v?n som ville dem v?l. M?nniskorna b?rjade f?ra dem till sin bas och de satte en sk?l p? hennes huvud. Hon f?ll i djup s?mn.

  Mik s?g ?ver den d?da alvens kropp efter kartor, vapen och dokument. Han fann tre dolkar, ett bl?sr?r med trettiotv? pilar, en mindre flaska gift till bl?sr?ret, n?gra mynt, troligen med h?ga v?rden, ett guldhalsband, en amulett formad som en ?dla av ok?nt slag, och en karta ?ver omr?det. Den var m?rkt med m?l f?r prisjakt. Ett av namnen var Piellius, vilket f?rv?nade Mik till stor grad. Det var f?rmodligen han som ledde spaningsarbetet efter Mik. Mik gav sina v?nner varsin dolk och beh?ll en sj?lv, bl?sr?ret, pilarna och giftflaskan lade han i alvens ena axelv?ska, som han h?ngde ?ver sig. Den andra gav han till orchen, som var mycket tacksam. Mynten delade han ut till sina v?nner. De gick vidare p? v?g mot Piellius. Han verkade ocks? vara p? v?g, rakt mot andra sidan kartan, mot en grupp av m?nniskor, vilka s?g ut att ha mycket omoderna namn, som Anders Svenson. De var minst femton stycken. Mik ledde sina v?nner mot Piellius, som verkade l?ngsam, som om han gick. Mik b?rjade tro att han var ensam. Pl?tsligt l?g mark?rerna f?r b?de honom och Piellius inom millimeter fr?n varandra. Framf?r v?nnerna l?g en naturlig v?gg av v?xtlighet. Mik drog dolken och skar genom rankorna. Han hoppade igenom det skapde h?let, bakom honom f?ljde orchen och Br'kar. Mik k?nde pl?tsligt en kall dolkspets mot strupen. Framf?r honom stod Piellius. Mik sl?ppte dolken och lyfte h?nderna ?ver huvudet. Han tecknade ?t sina v?nner att g?ra samma sak. Piellius granskade Miks ansikte i ett ?gonblick innan han omfamnade sin underordnade och goda v?n. Miks reskamrater. Dolde ett par tankar i stil med: "Vem, var vart och hur?" Mik fr?gade Piellius vart han var p? v?g. Piellius ber?ttade om ett utomjordiskt projekt som kallades Mayflower 2, n?got Litrenno kallade "D?lig science fiction-referens." De talade samma spr?k sinsemellan, men talade olika spr?k i sm? grupper. Deras namn var underliga, och liknade inte varandra. De anv?nde underliga rektangul?ra l?dor f?r att kommunicera. Det var en underlig plats. Piellius var p? v?g dit, efter att han sett en stor hord orker, p? v?g mot Mayflower-basen. Orkerna bar stegar, och ett antal av dem bars i stora torn p? ryggen av enorma spindlar. Mik mindes odjuret orken k?mpat emot i f?ngelset och fr?gade Piellius hurvida orkerna reste med s?dana. Piellius ber?ttade att han sett ett antal krigsbestar bland orkernas led. Br'kar fr?gade hur m?nga de var, vilket Piellius inte kunde svara p?, men orkerna hade troligen samlat hela sitt sl?kte till armen. Orken undrade vart de var. Visste inte det heller, men de var troligen knappt en dagsmarch d?rifr?n. Mik tog upp kartan och visade den f?r Piellius, som tog den, en skrivfj?der och en bl?ckflaska, och skrev namnet p? orkernas kung, Blickar. Genast f?rsvann skriften och d?k upp n?ra deras mark?rer. Nu visste de var orkernas h?r befann sig, de slog f?lje mot Mayflower-basen.

  Leyna vaknade av att hon h?rde en r?st, hon f?rstod inte vad den sade. D?refter s?g hon ett ansikte som v?ndes mot henne, och hon h?rde samma r?st, men den h?r g?ngen kunde hon tolka vad den sade vilket var: "S? bra, du har vaknat. Mr Svenson vill se dig." Leyna reste sig och m?rkte att hon stod i ett vitt rum med underliga apparater vid v?ggarna. I mitten fanns en mjuk b?dd. De tv? m?n som talat till henne stod p? b?gge sidor om henne och grep tag l?tt i varsin hand. Hon f?rdes ut ut rummet och ut ur byggnaden, ut i regnet och till en annan. D?r v?ntade en ?ldre man kl?dd i gr? overall. Han gav Leyna en granskande blick innan han skrev ordet "Orker" i luften. Leyna log lite ?t honom innan hon gick in genom en d?rr bakom honom. D?r satt Anders Svenson. Han sade:

  "Jag ?r glad att du vaknat, utomjording. Dina v?nner ligger fortfarande i trans efter operationen."

  "Operationen?" Sade Leyna fr?gande.

  "Ja, vi stoppade in ett s? kallat spr?kchip i din hj?rna, s? att du kan f?rst? engelska."

  "Engelska?"

  "Det ?r en sorts gemensamt spr?k f?r oss p? jorden."

  "Vilket land kallar ni jorden?"

  "Jorden ?r en annan planet, l?ngt borta."

  "Vem ?r ni?"

  "Jag heter Anders Svenson och ?r forskare och ledare f?r Mayflower 2 projektet, ett intergalaktiskt kolonisationsprojekt."

  Leyna tackade f?r informationen och gick ut ur byggnaden. Efter n?gra efterforskningar fann hon att man gjort iordning en bostad ?t henne. Hon gick och lade sig p? s?ngen och funderade ?ver dessa m?rkliga m?nniskor och deras ganska galna portvakter. Hon somnade efter ett antal timmar och hamnade genast i dr?mmarnas rike.

  Mik, Orken, Br'kar och Piellius kom till Mayflowerbasen sent p? kv?llen. Regnet ?ste ner n?r de n?dde betongmurarna och den tunga st?lporten. De blev insl?ppta och fick spr?kchip inopererade, dock med bed?vning, ist?llet f?r narkos, som man sparade med. Sedan f?rdes de till Anders Svenson. De ber?ttade att orkerna var p? v?g, och visade honom kartan, vilken oroade Svenson till h?g grad. Piellius ber?ttade hur armen var uppbyggd och om orkers anatomi. De yttre delarna var l?tta att visa p? Orken, som var glad att f? hj?lpa till med det. Kolonisat?rerna st?lldes p? murarna i st?lpansar och med l?ngdistansgev?r. Piellius och Mik l?rde sig konsten att anv?nda s?dana vapen. Br'kar hj?lpte till att laga sprickor i muren och Orken sattes som kommend?r f?r en liten grupp pikm?n. Alla, utom de andra g?sterna fr?n planeten, bev?pnades och tr?nades i strid. Mot natten var basen i full beredskap.

  Leyna vaknade av vapenskrammel och rop. Hon gick ut ur bostaden och s?g r?tt in i Miks ansikte. Hon sprang fram och omfamnade honom. Mik klappade henne p? axeln och sa: "Jag ?r glad att se dig ocks?, men det finns nog en person du verkligen vill tr?ffa." Mik backade och sade ?t Leyna att f?lja efter honom. Leyna f?ljde Mik upp p? br?stv?rnen. D?r stod Piellius med ett gev?r i handen. Hans axell?nga svarta h?r bl?nkte i solen. "Du lever" ropade Leyna och omfamnade honom. "Hur?" Undrade Leyna. "Jag blev s?nd ?ter av Litrenno." Sade Piellius. Leyna gr?t av gl?dje och omfamnade Piellius.

  Mik stod p? br?stv?rnet och s?g ut ?ver gl?ntan. Borta i skogsbrynet syntes sm? ljusprickar. Orkerna hade n?tt basen. Nu b?rjade de sakta rycka fram?t. Mik beordrade sin skvadron att ladda sina gev?r. Ordern utf?rdes utan tvekan. Ett flertal h?gexplosiva skott avfyrades mot orkernas frontlinje, vilken v?nde tillbaka mot skogsbrynet. Men den andra attacklinjen bestod av ett flertal j?ttar, vilkas hud var sv?rare att genomtr?nga. Mik ropade ?t skyttarna att rikta in sig p? ?gonen. De skott som tr?ffade fick j?ttarna att v?nda och fly mot skogen. Nu verkade skvadronena av orker bygga upp en ny strategi. Kolonisat?rerna gjorde detsamma. En av dem fick idéen att k?ra en d?lig l?t fr?n en av sina l?dor, och kasta den mot orkarmen. Denna ide verkst?lldes genast, och snart ?verr?stade de pl?gade orkskriken s?ckpipemusiken och operan fr?n l?dan. Bara n?gon timme senare krossades dock l?dan av en ilsken ork. Nu rasade orkerna fram?t, deras stegar restes och f?ll. Mik h?gg mot varenda ork han s?g. Kolonisat?rerna blev tillbakadrivna ?ver muren och sk?t f?r allt de var v?rda. Mik h?gg runt omkring sig. Han s?g Piellius g?ra samma sak. N?gonstans h?rdes ett skrik. Leyna var d?d. Mik k?nde det, hon hade blivit omringad och nedstucken med en pik i ryggen. Mik blev distraherad av h?ndelsen. Han blev besegrad av tv? orker som slog bort hans sv?rd och stack honom i br?stkorgen. Innan han slocknade s?g han Piellius bli vingklippt av en ork. Piellius sk?t orken, men blev nedsv?rmad. Han dog av ett spjut genom hj?rtat.

  Mik l?g p? en b?dd av n?gon form av mjukt material. P? varsin b?dd brevid honom l?g Piellius och Leyna. Han k?nde att n?got var annorlunda. Han drog l?ngs ryggen och k?nde tv? kn?lar. Han hade f?tt vingar igen. P? en stor sk?rm visades bilder fr?n slaget. Orken duellerade mot den st?rsta av orkerna, kung Blickar av De m?rka bergen. Orken h?ll i en l?ng dolk i vardera hand, medan Blickar bar en stor stridsklubba och en sk?ld. Orken stack ena dolken i sk?lden, hoppade upp p? den och skar mot Blickars huvud. Han missade, men Blickar sl?ngde sk?lden mot en grupp m?nniskor. De duckade. Sk?lden fastnade i en v?gg. Orken sprang dit och drog ur sin ena dolk. Han hoppade fram?t och skar upp Blickars mage. Orken tog sin dolk och skar halsen av Blickars livl?sa kropp. Orkerna sl?ppte sina vapen och reste sina h?nder. N?gra av dem bugade till och med. Orken skrek ut "Jag ?r prins Bellger, Blickars arvinge." Sk?rmen slocknade. En d?rr ?ppnades. Ut kom en tjock matta av r?k. Mik k?nde efter dolken. Han fick upp den. Piellius drog fram sitt gev?r fr?n ryggen. Leyna h?ll Piellius l?ngsv?rd i ett fast grepp. Dimman l?ttade. Framf?rdem stod nu en l?ng man i k?pa. Han sade rosslande: "Den store v?ntar. Mik, Leyna och Piellius gick in igenom d?rren med dragna vapen. Pl?tsligt fl?g vapnen ut genom d?rren, m?jligen p? eget bev?g. Innan de tre v?nnerna han f?lja deras exempel l?stes d?rren. De stod nu p? randen till en stor klippa.

  Bellger var nu alla orkers h?gkung. De flesta av m?nniskorna hade ?verlevt. Han hade redan avskaffat slaveriet i orkernas kungariken. Han letade nu efter sina v?nner. Ingen av dem levde. Han beordrade allm?n sorg f?r alla orker. Alla lydde honom, och de som hj?lpt till att d?da hans v?nner halsh?ggs. Den enda han k?nde som levde var Br'kar, som inte var till s?rskilt stor tr?st, han hade f?tt till?telse att genoms?ka alla orkiska f?ngelser innan krigsf?ngarna sl?pptes ut.

  Svartalfernas kung gick runt i tronsalen. Han hade genomf?rt m?nga reformer som ?nglarnas stads nye kung. Fr?n och med nu var omr?det runt palatset f?rbjudet omr?de. De f? ?nglar som gjorde motst?nd anklagades f?r landsf?rr?deri och st?ld. Det enda bakslaget hitills var misslyckandet vid Mayflower, men det skulle snart h?mnas, snart.

  Den stora klyftan b?rjade pl?tsligt gl?da. Upp kom en demon, ett skelett med h?sthuvud, som frustade, och st?nade. Demonen var stor som en drake. P? ryggen satt en l?ng uppenbarelse i k?pa. Han sade:

  "Jag har skapat, er, era v?nner och fiender och omr?det ni kallar hem, men ?nd? kunde jag inte hindra er fr?n att bli nedhuggna."

  "Varf?r?" Undrade Leyna"

  "Jag skapar bara, jag best?mmer inget, och f?r mig ?r alla mina barn v?rda lika mycket. Det ?r inte jag som har best?mt att ?nglar ?r goda och svartalfer onda, det ?r deras eget val."

  Mik b?rjade k?nna att marken skakade och s?g sig sj?lv l?sas upp.

  "Bl?s i hornet, n?r timmen ?r knapp, sade Litrenno, innan Mik och hans v?nner landade p? jorden igen.

  Leyna, Mik och Piellius landade i Mayflowerbasens bostadsomr?de. De s?kte sig mot mitten och n?dde till Anders Svensons bostad sent p? kv?llen, den stora l?ga st?lf?rgade baracken l?g lugn i natten. Mik och Leyna gick igenom porten mot Anders sammantr?desrum. I det stora rummet satt ett mindre antal av Mayflowers milit?ra generaler. I ett av h?rnen av det runda bl?aktiga st?lrummet satt en man. Hans ansikte doldes i skuggorna, men Leyna s?g att han hade vingar p? ryggen. Anders s?g Leyna och hennes v?nner och bl?ste i ett gr?naktigt oxhorn. Kung Bellger anl?nde fr?n en av de m?nga ing?ngarna till rummet. Han omfamnade sina v?nner och ber?ttade om striden mot Blickar. Leyna f?rstod av sin v?n att de l?nga krigen mot orkerna var ?ver, och att de var allierade mot all ondska de kunde m?ta. Mik p?pekade att de skulle leta r?tt p? resten av ?nglarna och besegra svartalvernas kung, alvernas drottning, prins Dergondar av drak?n och h?vding Hirgarth av Serdionierna i norr. ?nglen i skuggan reste sig och sade att svartalverna inte l?ngre tj?nade under sin kung. Man kunde inte se hans ansikte, men i kroppsbyggnad liknade han Leyna, och rustningen bar samma m?rke som Leynas krona. Mik log. "S? den v?rdel?se gamle r?ttan har till sist d?tt?" fr?gade han spydigt. ?nglen hoppade fram och angrep honom. Nu s?g Leyna vem det var. Hon sprang fram och gav honom en ?rfil. Hennes bror f?ll till marken, han h?ll f?r s?ret p? kinden. ?nglarnas prins, Legreyne, hade ridit sin igoion Petrious mot svartalvstrakter. De spejare som varit ute d?r och d? svor p? att ingen kunde ?verlevt ett s?dant fall fr?n en igoion. Leynas bror hade verkligen varit en god v?n till Leyna, men sen dagen han f?rsvann fylldes hennes hj?rta av en djup ih?llande saknad, som efter Piellius d?d. Leyna hade mycket sv?rt att hantera d?dsfall, det hade hon haft ?nda sedan hennes f?r?ldrar d?tt i en luftskeppskrasch. D? tog Legreyne ?ver arbetet, tills han s? tragiskt f?rolyckades. Efter Legreynes d?d hade hans lillasyster Leyna, som bara var nio ?r den f?rf?rliga dagen, fick Leygreynes krona p? huvudet.

  Sen den dagen hade hon styrt staden med tungt hj?rta. Leygreyne sade: "Svartalverna d?dade sin tidigare kung. De lyder nu under en kejsare, innan kungen dog gav han mig en g?va." Leygreyne h?ll fram ett l?ngt, svartbl?tt, sv?rd. Leyna k?nde det ?rr som tillfogats henne av svartalvens sv?rd. Hon skrek och h?ll sig ?ver l?ret. Leygreyne tog tr?stande tag i hennes axel. Det k?ndes genast lite b?ttre. Leygreyne sade:"Svartalferna marscherar mot Dengrordalen. Vi m?ste samla v?ra h?rar och m?ta dem d?r...

  Mik vaknade, han h?rde ljudet av n?got, n?got stort och tungt. Det var f?rmodligen ganska l?ngt borta. Han h?rde ett ylande i skogen, och sedan, blev allting tyst. De b?sta krigarna i Mayflower-basens arme hade marcherat i tre dagar, men de hade aldrig h?rt om vilka fasor som v?ntade. N?r de amdra ?nglarna var upphittade skulle slaget st?, gott mot ont, en g?ng f?r alla. Mik h?rde ?nnu ett ylande, m?rkt och farligt utdraget. Han greps av skr?ck. "D?dsvargar!!!" skrek han.

  Anders Svenson vaknade mitt i natten av ett h?gt skrik. Han aktiverade soldaternas portabla v?ckarklockor. L?gret vaknade under svordomar och l?gm?lda f?rbannelser. I skogsbrynet syntes ett f?tal vargliknande varelser. Varelserna var dock inte lika stora, de var st?rre ?n de stora bj?rnar hans far visat honom i H?rjedalen. Dessa bestar r?rde sig springande mot l?gret. Han gav order om stt alla skulle ladda sina gev?r och sikta mot bestarnas ?gonh?lor. Det var s? man d?dade bj?rnar. Ett hundratal skott avfyrades mot vargarna. Tv? av dem f?ll skrikande och ylande ihop och dog, och ett tiotal av vargarna f?ll ihop p? marken, men de levde fortfarande, och de skulle nog resa sig igen, argare ?n innan. Vargarna som inte hade blivit tr?ffade rusade fram och blev spetsade p? May-flower m?nnens pikar. Mot morgonen flydde vargarna. Ingen i l?gret hade blivit d?dad, men flera hade tillfogats rej?la rivs?r. Efter en studie av vargarna m?rkte man att de inte hade ?tit n?gon ?ngel under de senaste fem veckorna. De vandrade vidare.

  Leyna gick framf?r resten av gruppen. Pl?tsligt s?g hon ett kraschat luftskepp. P? skeppet stod hennes far och mor. Deras ansikten var kalla och tomma. N?r de s?g henne fylldes ansikterna av gl?dje. Kung Legrins f?rade ansikte sprack upp i ett leende, och Drottning Ophilea str?ckte ut sina armar f?r att omfamna sin dotter. Leyna sprang fram. Hon omfamnade sin mor. Hennes far log. "Vi har saknat dig" sade han. "Men ni ?r d?da" sade Leyna. "?r vi?" fr?gade Legrin. "Ja" sade Leyna. "D? ska du falla!" tj?t de b?da i k?r. B?ten och den omgivande skogen brann. Hennes f?r?ldrar f?rvandlades till tv? svartalfer. De slog ned henne p? marken. Svartalvernas kung steg fram ur flammorna. Han drog sitt sv?rd. Sv?rdet dr?p av svart, br?nnande gift. Han h?gg henne i l?ret. Leyna vaknade, kallsvettig. Hon var kall. Sm?rtan i l?ret k?ndes fortfarande. D?r svartalvernas kung st?tt i dr?mmen stod hennes bror. Han omfamnade henne. I den provisoriska sjukstugan fanns det ocks? tv? m?nskliga l?kare. "Hon blir s?mre," sade den ena. "Vi vet inte vad vi ska g?ra"

  Leyna somnade igen, den h?r g?ngen dr?mde hon ingenting.

  Golmardens f?lt var lika fagra som Mik mindes dem. P? daggf?lten stod ?nglarnas t?lt t?tt ihop. Ett lappt?cke av gr?nt, r?tt, gult, bl?tt och orange. ?nglarna hade positionerat ut vakter. Ett par av dem v?grade att l?ta m?nniskorna passera, men n?r de s?g Leyna p? en b?r sl?ppte de villigt in dem. Leyna verkade lida av n?gon djungelsjukdom. Hennes hud hade b?rjat gr?na, och h?ret m?rknade var dag. Hon kunde knappast st? upp. Mik b?rjade sin vistelse i Golmarden med att bes?ka t?ltstadens guvern?r, general Saidhian. Han ber?ttade om vad som h?nt sedan svartalverna er?vrat ?nglarnas stad. Mycket av det som ber?ttades var ok?nt, men guven?ren visste att orkerna bytt sida. Nu skulle de tre folken samlas f?r att g? i krig mot alverna i gr?skogen.

  Svartalvernas kung hade spridit en m?ngd l?gner om sin d?d. Han var inte d?d, han var p? utlandsresa. Nu var det bara att hoppas att spionerna gjorde sitt jobb med Leyna. Han tog fram ett vackert dekorerat horn. Nu skulle det bli intressant.

  Mik s?g hornet n?r han klev in i t?ltet han blivit tilldelad. Det var ett horn av ren smaragd, med inlagt guld. Det var klart att ingen v?rdslig hand kunnat g?ra detta underbara verk. Han tog upp hornet och lade det i sin slitna axelv?ska. Han s?g giftflaskan fr?n kroppsbytaren och tog upp den. Han litade inte p? Legreyne. Nu skulle han, svartalvernas kung, eller snarare Legreyne, f? smaka p? sin egen medicin.

  Piellius satte sig ned f?r att f?r f?rsta g?ngen p? tio dagar ?ta ordentligt. Bordet var mycket spartanskt. Det var maten ocks?. Allt som var framdukat var br?d, lite torkat k?tt och tv? b?gare av atharium, ett mycket vanligt mineral med svagt helande egenskaper. P? motsatta sidan satt Gurbarnd, vaktkapten i det v?stra gardet. Det v?stra gardet hade i uppdrag att vakta drottningens v?stra gemak, fram tills stadens fall. Pl?tsligt h?rde Piellius en torr och illvillig r?st s?ga: "Drottningen d?r om ni inte infinner er i sjukhuset, v?ning fem, cell ?tta. Piellius drog sitt vapen och sprang ut. Kvar satt Gurbarnd med det mest f?raktiga ansiktsuttryck. Piellius satte sig p? en av transporth?starna. Han hade ingen aning huruvida en h?st skulle ridas som man red en igoion. Det skulle den. Han red mot sjukhuset, upp f?r trapporna och in i cell 8. Mik var redan i cellen. De gick runt i det runda rummet. Ett par sm? gemak fanns l?ngs v?ggarna. I ett av dem l?g drottning Leyna p? en brits. Brevid henne stod Leygreyne, han s?g lite nedst?md och allvarlig ut. De b?da v?nnerna steg in i det lilla rummet. Mik drog pl?tsligt fram en dolk och satte sin dolk mot den panikslagne prinsens strupe. "Vilket gift har du anv?nt p? min s... v?n?" skrek han. Leygreyne b?rjade sm?le. Han tryckte n?stan om?rkligt p? sitt b?ltessp?nne. Det v?nliga ansiktet rann av honom. Under det b?rjade en m?rk mask ta form. Tunikan och byxorna f?ll samman som om de ruttnade. Svartalfspansar t?ckte kroppen. Mullvaden var uppt?ckt. Arperth-Barlhetheth hade inte v?gat skicka en agent. Ist?llet anv?nde han den tillf?ngatagne Leygreynes skepnad. Svartalvernas kung reste sig. Halspansaret gjorde att kniven gled av. Med sin h?gra hand slog han till Piellius i huvudet samtidigt som han slog omkull Mik. De b?da hj?ltarna sprang efter den m?rka skepnaden. Svartalvernas kung slog sig igenom porten med ena axeln. Mik och Piellius f?ljde efter honom och s?g honom fly p? den h?st Piellius kommit dit med. "Han har flytt!" utbrast Piellius uppgivet. Tv? stycken ?nglar rusade fram f?r att hindra den ondskefulle kungen fr?n att rymma. De s?nkte sina pikar. Med en handr?relse pl?jde kungen undan dem. De fl?g ?t sidan in i ett t?lt. Kungen red tills han och hans riddjur doldes av nattm?rkret. Mik lyfte handen. J?mte flaskan med gift l?g en annan flaska med en guldgul v?tska. Hur den hamnat d?r visste han inte, men det var troligen den d?r Litrennos verk. Han fick pl?tsligt en k?nsla om hur han skulle anv?nda v?tskan.

  Leyna dr?mde att hon l?g i en ?ken. Munnen och l?pparna var torra. Hur hon ?n gjorde kunde hon inte ta sig upp. Pl?tsligt s?g hon en gammal man med l?ngt vitt sk?gg. Han bar en bl? mantel och kappa. I sin hand hade han en flaska. Han f?rde den till hennes l?ppar. Hon vaknade och s?g Mik och Piellius st? b?jda ?ver henne. Hon f?rstod att hon hastigt tillfrisknat fr?n den f?rbannelse som legat ?ver henne. Hon satte sig upp p? britsen. Hon s?kte handen mot sitt sv?rd. Det var d?r. Mik ber?ttade om vad som h?nt medan hon legat d?ende och Piellius lade armen om henne f?r att ge den br?ckliga drottiningen lite st?d. Hon omfamnade honom och ber?ttade om sin plan, en v?ghalsig marsch mot Dengordalen.

  Armen hade marscherat i flera dagar. Ett hundratal igoionryttare fl?g ?ver den lilla armen p? omkring sextusen man som samlats. 2000 kolonisat?rer hade f?rsetts med l?ngdistansgev?r, athriumrustningar och kroksablar. 980 ?verlevande trupper fr?n ?nglarnas arme bar provisoriska rustningar, sv?rdsstavar, pilb?gar och kastspjut. 3000 orker och n?gra f? dryader hade ocks? anslutit sig till armen. De gick alla mot mitten av dalen. N?r de kommit fram s?g de drottning Ythreithias alvb?gskyttar. De str?ngade b?garna och lade pilar p? str?ngarna. P? ett kr?n stod flera skvadroner klansm?n. De rusade ned f?r klippan. Leyna skrek ut en order: "St? fast som klippan!" ?nglarna st?llde upp sig mot v?gen av de nordliga klanm?nnen. De svingade sina sv?rdstavar skickligt, och snart flydde de sk?ggiga m?nnen hals ?ver huvud. Alverna avfyrade sina pilb?gar och tr?ffade flera ?nglar i ryggen. De flesta av pilarna tog i rustningen, men n?gra f? tr?ffade och blev fatala. Mik k?nde innanf?r kl?dnaden. Detta var ett bra tillf?lle att anv?nda hornet. Han bl?ste i smaragdhornet. Klipporna under alvb?gskyttarna rasade. Bakom den oregelbundna klippan fanns en enorm port av sten. Porten gled upp. Bakom den fanns en imponerande stad. Flera trappor och stentorn fanns d?r inne. Ett tio tal trappor ledde ned i marken. Inne i staden fanns det en stor grupp dv?rgar, kl?dda i pansar och rej?la brynjor. I h?nderna bar de yxor och sk?ldar. De mejade ner de alviska b?gskyttarna. De gick bak?t mot resten av armen och st?llde sig i defensiv formation runt armen. Det kanske fanns femhundra stycken. Deras ledare red p? en enorm tjur. B?gge var kl?dda i pansarpl?t fr?n topp till t?. Ledaren red mot Mik och sade: "Barthinbrar var namnet." Han drog fram en l?ng lans och en rund skj?ld fr?n ryggen. "Nu tar vi dem", sade Barthinbar. Mik nickade inst?mmande. Medan de stod och pratade t?cktes himlen av en stor m?ngd plattdrakar. Fr?n alla skrymslen i dalen vandrade enorma armeer av svartalfer. Fr?n luften avfyrades pilar fr?n svartalfernas fruktade armborst. De var fast i en f?lla. Leyna beordrade sitt Igoion-garde att att dela upp sig. Hon, Mik, Piellius och Gurbarnd tog komandot ?ver varsin grupp om tjugo ryttare var. De red mot drakryttarna och br?t effektivt deras linjer. Skott avfyrades och d?dade ett hundratal svartalfer. Leynas och Piellius grupp riktade in sig p? att ta livet av en av plattdrakarna. Den f?rsta av drakarna, och flera ryttare f?rpassades till s?llare jaktmarker i stridligheterna.

  Mik ledde sina trupper mot en av plattdrakarna. Pl?tsligt h?rde han en dov duns. Hans igoion hade blivit tr?ffad. De f?ll ned p? marken. Ett tjugotal spjutm?n fr?n drak?n. Deras tunga fj?llpansar skramlade n?r de v?nde sig in?t mot den unge ?ngeln. Spjuten var l?nga och d?dligt vassa och de vackert utformade hj?lmarna gl?nste i solljuset. Mik st?llde sig intill sitt trogna riddjur. Han s?g sitt mycket prek?ra l?ge, drog fram Litrennos horn och bl?ste i det. Flera ljussken upptr?dde p? himmeln. Plattdrakarna fick uppenbarligen panik av ljusen. De vred och v?nde sig. Svartalver, ballistor och barrikader f?ll till marken. De landade mitt bland marktrupperna och spred panik bland klansm?nnen och alverna, d?ribland just de spjutm?n som hade st?ngt in Mik. Slaget drev fram och tillbaka mellan ett dussin fronter. Orker och dryader gjorde fruktansv?rda framryckningar, d?r de offrade flera av sina egna f?r att n? de taktiskt viktiga dalsidorna. Dv?rgar h?gg emot ilskna alver. Pilar och armborstsk?ktor ven genom den blodstinkande luften. Mik besteg ?terigen sin igoion och ledde sina trupper fram?t i desperata anfall mot alviska falanger. Mik s?g hur Leynas tropp blev ansatt fr?n alla sidor. Han s?g Bellger kalla till sig sina trupper i en sista sk?ldmur. Han s?g hur Br'kar blev angripen av flera Klansm?n med pikar. Till sist s?g han Piellius som skrikande ledde sina ryttare mot Leyna. Mik landade intill Leyna och sade till Leyna:"Att d? i sin drottnings namn, ?r en plikt mot ditt land". Leyna log emot honom. Mik tog Leyna i handen, han sade:"Lycka till, syster". Leyna s?g fr?gande p? Mik. Hon hann inte ?ppna munnen f?rr?n Mik hade f?rsvunnit bland leden av soldater. Hon rusade mot fienden, med sitt sv?rd redo. Hon skrek ut kommandon till sina soldater och h?gg ned flera fientliga soldater.

  Mik lutade sig bak?t i sadeln, det s?g ?terigen ut som om de skulle f?rlora slaget. Marken var fylld av lik, tomma ?gon som s?g upp emot de stridande. Fronterna var l?sta. Mik drog handen mot sin axelv?ska. Hornet var borta. Han spejade ?ver dalen. D?r, intill en alv, l?g hornet. Mik red emot alven. Alven s?g vad han var ute efter och stampade p? hornet. Hornet h?ll, men alven f?ll ihop i sm?rtor. Mik greppade hornet och bl?ste. F?rst h?nde ingenting. Sedan b?rjade hornet skaka v?ldsamt. Det bildades sprickor p? den polerade ytan. Hornet b?rjade falla samman. Stora bitar smaragd s?g ut att lossna. Sedan exploderade hornet. Explosionen skadade inte Mik, men flera alver omkring honom vred sig i sm?rta. Ett fruktansv?rt h?gljutt hornskall fyllde dalen. Sedan ett till och ett till. Mik s?g ett ljus i dalens norra ?nda. Han s?g stort antal tentakler, som skuggor mot ljusskenet. De enorma tentaklerna angrep flera horder av alver och klansm?n, svartalver och drak?m?n. Sedan syntes flera stycken underliga fladdermusliknande varelser. De t?ckte sikten f?r alla de fientliga b?gskyttarna. Flera av dem angrep fiendetrupper uppifr?n. D?refter kom led efter led av underliga varelser. En del var mystiska varelser, de lyste upp dalen med sin blotta n?rvaro. De flesta s?g ut som stora skalbaggar, kl?dda i ett exoskelett h?rt som pansarpl?t, med flera olika naturliga och tillverkade vapen. I det sista ledet red ett trettiotal tungt bev?pnade kavallerister. I fronten f?r armen red Litrenno p? sin demon. Han kastade formler till h?ger och v?nster. Banér restes bland skalbaggarna, och j?mte Litrenno bildades tv? enorma bestar, kl?dda i pansar. Alverna och Klansm?nnen hissade upp sina vita flaggor. Svartalverna och drak?m?nnen flydde som f?r fr?n vargar. Litrenno red fram emot Leyna. Han steg ned fr?n demonen och str?ckte sin hand emot henne. Hon greppade den och skakade den. Den st?rsta av insekterna steg fram till Barthinbar. Insekten talade klickande med honom. Han och Barthinbar talade l?nge. Till sist tog ?ven de i hand. Barthinbar f?rklarade f?r de andra. Insekterna skulle sl? sig ned i Dengordalen och leva i symbios med dv?rgarna. Mik gick runt bland de d?dade medan Hirgarth och drottning Flaynarye av Alverna diskuterade fred med Bellger och Leyna. Bland de d?da l?g flera av dem han stridit med genom sin tid som vakt. Gurbarnd l?g med en sk?kta i magen j?mte sin d?da igoion. Mik drog ut sk?ktan och rengjorde s?ret. Gurbarnd lyfte handen. Mik satte sig p? huk och greppade den. Han f?rs?kte hela Gurbarnds s?r med magi, men f?rg?ves. Gurbarnds ?gon blev snart tomma, och greppet om Miks hand blev slappt. Mik reste sig och ?terv?nde till f?rhandlingarna.

  Flera m?nader hade passerat sedan slaget om Dengordalen. St?der hade bytt ?gare och b?da sidor hade mist stora delar av sina styrkor. L?ngs fronterna l?g nu br?nda ?deland. Fronterna hade nu l?sts, n?gra mil fr?n lezardianernas huvudstad Tachenopa. Omkring den var djunglen t?t och p? vissa st?llen hade lezardianerna satt ut f?llor. Just nu forcerade armen dessa p? ett eller annat s?tt, inte utan att n?gon fick s?tta livet till. Slutligrn n?dde de dock Tachenopa, samma tr?dstad som Leyna och hennes r?dgivare tillf?ngatagits i. Leyna s?g upp emot det h?ga tr?det. "D?r hittade jag ditt sv?rd", f?rklarade hon f?r Piellus. Han s?g ned bland r?tterna. Jag f?rst?r, sade han, och kysste henne. Hon log. Snart skulle de leda ?nglarna tillsammans mot lezardianernas f?ste. Piellius ansikte f?rvreds i en grimasch av skadegl?dje. Han drog sitt korta sv?rd och h?tte ett hugg mot Leynas ansikte. Hon skrek till av skr?ck och f?rv?ning. Piellius ansikte f?rvreds och liknade mer ett f?rvridet alvansikte. Shar'dio! Hon f?ktade skr?ckslaget med armarna medan l?nnm?rdaren f?rs?kte hitta ett s?tt att komma ?t hennes vitala organ. Slutligen lyckades han hitta en blotta. Han h?gg emot Leynas hals. Precis innan han lyckades halshugga henne drog han undan handen. Han f?ll ned p? golvet och vred sig i pl?gor. En p?l med svart blod v?xte under hans stilla kropp. Bakom honom stod den riktige Piellius med ett kort sv?rd i handen. J?mte honom stod Mik. "Du ropade", f?rklarade Piellius. Leyna omfamnade dem b?da.

  Efter den omskakande h?ndelsen p?b?rjade Leyna bel?gringen. Efter detta togs alverna ur milit?r tj?nst. Flaynarye st?lldes inf?r r?tta f?r l?nnmordsf?rs?ket. Hon bedyrade sin oskuld, men de ?klagande v?grade tro henne. Slutligen erk?nde hon att hon ville befria sitt folk fr?n den allians som bildats efter slaget vid Dengordalen. Mik f?rklarade f?r henne att utg?ngen var Litrennos vilja. Hon suckade och f?rbannade deras arrogans. Kriget var inte slut ?n. Hon f?rdes ut fr?n salen och in i f?ngsligt f?rvar, tillsammans med resten av sitt folk, barn som vuxna och kvinnor som m?n. Mik fick en k?nsla av att detta inte var helt r?tt, men han ber?ttade ingenting f?r Leyna, som verkade n?jd med proceduren. Ist?llet tog han posten som Flayarnes f?ngelsevakt.

  Bel?gringen s?g relativt lyckad ut n?r ordern f?rst utf?rdades s?g det ut att kunna g? bra f?r de ansamlade h?rarna, men snart visade det sig sv?rt att h?lla lezardianerna inne. De var van vid omr?det och kunde dessutom kl?ttra, n?gonting de var b?ttre p? ?n ?nglar och m?nniskor. F?r att kontra detta strategiska ?vertag satte Leyna in artilleri. Stora grenar f?ll ned fr?n tr?det, men byggnaderna f?rblev oskadda. Slutligen n?dde dock artillerielden de stora byggnaderna i tr?det. D?refter slutade r?derna. D?rren stod ?ppen f?r en invasion.

  Mik stod med sitt spjut i ett fast grepp. Framf?r honom l?g de stora f?rl?ggningar som bildats under bel?gringen. De stora, gr?aktiga byggnaderna var inte direkt n?gon vacker syn. Han v?nde sig om och best?mde sig f?r att ?gna litet tid ?t sin f?nge ist?llet. Han v?nde sig om och betraktade j?rnburen. I mitten satt Flayarne p? en pall. Hon hade sitt n?tbruna h?r uppsatt i en fl?ta. Hennes ansikte hade mjuka, men tydliga drag, h?ga kindben, och en mycket vacker n?sa. Mik skakade av sig tankarna. Det h?r var en f?nge. Han v?nde sig om igen och blickade ut ?ver l?gret.

  "Du beh?ver inte g?ra detta",sade Flayarne pl?tsligt. Hennes r?st l?t medlidande.

  "Jag m?ste g?ra det f?r min drottning och syster," sade han, v?nde sig om, och stack Flayarne i sidan med spjutet. Hennes stora bl? ?gon fylldes med sm?rta. Mik v?nde sig ?terigen om.

  "Du ?r den ?ldsta sonen till f?rre kungen, du borde ha blivit kung," sade Flayarne.

  Mik suckade, "Jag kan inte bevisa min st?llning."

  "Inte?" fr?gade Flayarne stor?gt.

  "Nej"

  "Du skulle kunna bli alvernas kung"

  "Efter dig?"

  "Nej, som min make" sade Flayarne med ett k?rleksfullt leende. Sedan jag s?g dig i Dengordalen har jag varit st?rtf?r?lskad i dig.

  "Du vet inte ens vad jag heter," skrek Mik.

  "Men det ?r k?rleken som r?knas"

  Flayarne sl?ppte ut h?ret. Mik var tvungen att medge att hon var vacker, men han var knappast f?r?lskad i henne. Men en liten del inom honom gnagde fortfarande.

  "Mik, jag beh?ver ett svar", sade Flayarne.

  Mik suckade och stack henne ?nnu en g?ng med spjutet. Sedan gick han ut fr?n f?ngelset och bad om permission. En ny vakt sattes in f?r att vakta drottningen. Mik f?rs?kte sl?ppa drottningen ur tankarna, men slutligen kom han fram till att han faktiskt var ganska f?r?lskad i Flayarne. Han var tvungen att undertrycka den k?nslan.

  Leyna hade beordrat att porten skulle angripas, och nu stod soldaterna p? led framf?r den, medan igoionryttare f?rs?kte sig p? att bryta linjerna av b?gskyttar uppe p? murkr?net, som regnade pilar p? fienden. L?ngst fram i arméen av infanteri stod Arthur, en amerikansk marinsoldat fr?n Mayflowerprojektet. Rustningen han bar skyddade honom fr?n pilarna som st?ndigt hamrade mot den, men ?nd? bar han en skj?ld p? v?nster arm, f?r att f?rhindra spjuten, vilka tr?ffade betydligt h?rdare. I andra handen h?ll han en pistol, inst?lld p? s? h?g skott intensitet att ett skott skulle kunna passera genom flera lezardianer och d?da dem alla. ?nd? k?nda han sig mycket oroad. Det var n?got med atmosf?ren. En omissk?n?ig lukt av f?ruttnelse. Han tog en titt p? tr?det. Det s?g ut som om det hade b?rjat sv?lla. Pl?tsligt exploderade tr?det i tusentals tr?splitror. Lezardianer fl?g ?ver himlen och landade i djunglen. En landade p? Arthurs skj?ld. Han gjorde sig redo f?r en h?rd strid, men ins?g sedan att lezardianen redan var d?d. Han tog en titt p? tr?det. D?r stod en, ja, vad var det egentligen f?r n?gonting.

  Mik stod ?ter vid sin post utanf?r f?ngt?ltet. Han k?nde sig svagt obekv?m d?r han stod och d?rf?r, utan anledning, flyttade han litet p? sig. Flayarne noterade r?relsen.

  "Mik", sade hon.

  Mik suckade tungt och v?nde sig emot henne.

  "Ja", lyckades han f? fram.

  "?r det du?" Fr?gade Flayarne.

  "Det ser du v?l?" fr?gade Mik, aningen irriterad.

  "Tyv?rr inte" sade Flayarne. Hon ?ppnade ?gonen.

  Mik s?g in i de tomma blodiga h?len och backade f?rf?rad. N?gon hade skurit ut Flayarnes ?gon.

  "Vem?" fr?gade Mik.

  Till svar drog Flayarne upp en kort kniv, t?ckt av blod, ur fickan. Sedan tog hon upp sina ?gon fr?n kn?et och gav dem till Mik. Mik sl?ngde f?rskr?ckt drottningens ?gon till marken. Flayarne s?g s?rad ut n?r han sl?ngde ?gonen till marken.

  "Att ge bort sina ?gon ?r en av alvernas st?rsta tecken p? k?rlek"

  "Sp?nnande", sade Mik och tog upp ?gonen. Det droppade fortfarande blod fr?n dem.

  "Jag skulle d? f?r din skull"

  "P? s? s?tt, skulle du offra din makt?"

  "Ja, vad som helst."

  "Ge mig din g?rdel", sade Mik

  Flayarne tog av sig sitt utsirade guldb?lte och h?ll upp det i luften utanf?r buren. Mik tog g?rdeln. I g?rdeln l?g den makt som ut?vats av Flayarne och hennes f?reg?ngare. Mik satte p? sig b?ltet. Han k?nde ingenting.

  "Du lj?g f?r mig"

  Flayarne s?g f?rskr?ckt ut.

  "?lskning, b?ltet ?r bara en symbol. Den riktiga makten sitter i hj?rtat, i att kunna skilja p? r?tt och fel."

  Mik accepterade detta. Han tog loss nyckeln ur b?ltet och l?ste upp d?rren. Innan han till?t att Flayarne r?rde honom skar han av hennes lillfinger. Hon gjorde en grimasch av sm?rta, men det avskurna fingret bevisade att hon inte var en Shar'dio. I s?dant fall hade fingret ?terg?tt till sin vanliga, missbildade form. Mik helade handen och satte tillbaka ?gonen i sina h?lor med hj?lp av magi. Slutligen smorde han in hennes ansikte med jord och g?mde b?ltet under sin tunika. Flykten hade b?rjat.

  Efter att monstret hade f?rst?rt sin boplats under flera milleniers tid hade den f?rst?s sv?rt att se. Den stora gr?aktiga bl?ckfiskliknande varelsen hade inte sett ljus p? l?nge. Men det var hungrigt. F?r n?gra m?nader sedan hade den f?tt sig ett riktigt skrovm?l, men nu var den ?ter utsvulten. Den ?t ?gonblickligen upp flera igoioner och deras ryttare, och r?rde sig sedan n?rmare och n?rmare den uppst?llda arméen. Leyna och Piellius hade samordnat en attack mot den stora besten. Nu angrep de besten. Samtidigt arbetade Anders Svenson med att samla sina soldater mot den enorma besten. Det s?g ut som om den stora h?ren slutligen m?tt sin ?verman.

  Mik f?rde Flayarne mot sin igoion. Han kom ungef?r halv?gs innan han m?tte sin v?n Bellger. Orkkungen var f?r tillf?llet inte n?rvarande vid bel?gringen. Han hade f?tt en pil i kn?t och s?ret hade blivit infekterat. Han stoppade Mik och fr?gade vem han hade med sig. Mik f?rklade att han f?tt i uppdrag att f?rflytta en l?sdrivare till barrackerna f?r att tvinga in henne i arméen. Bellger granskade Flayarne nogrannt. Slutligen fr?gade Bellger Mik om varf?r han f?rr?dit Leyna. Mik str?ckte upp h?nderna i luften. Flayarne reagerade dock helt annorlunda. Hon to fram sin kniv och skar upp Bellger mage. Mik skrek ?t Flayarne och bad henne att skona Bellger. Slutligen sl?ppte hon greppet om kniven och dumpade Bellger. Hon f?ljde med Mik bort till igoionen. De var jagade. De flydde. Mik h?rde arga r?ster bakom sig, men han stannade inte f?r att lyssna. Slutligen n?dde de igoionstallarna. De slog sig genom d?rren och letade r?tt p? Miks igoion. De besteg igoionen och fl?g genom den stora hangaren. Till sist n?dde de d?rren och steg genom luften. Flayarne h?ll ett h?rt grepp om Mik. Runt dem visslade pilar och gev?rskott. Vad har jag gjort? T?nkte Mik.

  De tv? skepnaderna stirrade p? varandra. Pl?tsligt tog den ena till orda. Man kunde inte se n?gra ansiktsdrag. "F?rr?dare!" Sade den. "Hyra en Shar'dio f?r dina egna ruttna syften!"

  "Ha, ondska ?r upp till betraktaren. Jag har sn?rjt honom. Han kommer aldrig loss. Jag kan f? o?ndlig makt." Fnyste den andre.

  "Han har b?rjat vackla. Snart kommer han ?ter att f?rst? sitt ?de."

  "K?rlek ?r en m?ktig kraft. Han ?r bunden."

  "Jag har gett upp, ni m?ste g? er egen v?g. Aldrig mer att jag hj?lper er."

  Den telepatiska f?rbindelsen br?ts.

  Leyna ledde angreppet mot monstrets v?nstra sida. Telepatin hade gjort henne virrig, men hon var ?nd? fullt medveten om hur hon fl?g. Monstret trampade sig genom linjerna av soldater. Leynas angrepp gjorde att monstret dessutom bl?dde ett fr?tande, svart blod som rann ned p? de allierade trupperna. Slutligen kom Leyna p? vad hon skulle g?ra. Hon angrep monstrets knappt ?ppnade ?gon och skar djupt in. De andra igoionryttarna f?ljde hennes exempel. Monstret vred sig i pl?gor. Det f?ll samman p? marken. Leyna s?g sig omkring. Vart var Piellius?

  Littrenno suckade. Han gav upp. Hans g?rningar hade inte gjort Leyna glad. Han kunde f?rst? det. Men han var tvungen. Nu skulle svartalferna f? visa vad de gick f?r. Han hick runt i den gamla tr?dg?rden i Molnstaden med svaralfernas kung. Han tog upp en liten flaska ur fickan.

  "Vad ?r det f?r n?got", fr?gade kungen.

  "Jag vet inte, jag stal det fr?n Leyna." Sade Litrenno f?rsiktigt.

  "Hennes minnen!" Svartalfernas kung l?t pl?tsligt upphetsad.

  "Nej" svarade Litrenno, n?got v?rre.

  Svartalfskungen suckade.

  "Vad vet du om det?"

  Till svar ?ppnade Litrenno flaskan och l?t en droppe falla till marken.

  "Backa!" sade han.

  Svartalfskungen gjorde som han sade. D?r droppen f?ll fanns nu ett djupt h?l, med en radie om ungef?r en meter. Fr?n h?let spreds en r?k som luktade starkt av svavel.

  "Det var som..." Sade svartalfskungen f?rskr?ckt.

  "?r vi ?verens?" fr?gade Litrenno.

  "Ja" svarade svartalfskungen.

  Mik och Flayarne hade landat p? Golmardens ?ngar, ungef?r d?r ?nglarnas f?rsta t?ltl?ger legat. De hade hittat ett tv?mannat?lt som var f?rh?llandevis intakt. D?r sov de nu p? n?tterna. Just nu satt de j?mte elden utanf?r t?ltet och ber?ttade om sina liv f?r varandra. Miks igoion sm?g runt l?gret och h?ll utsikt efter potentionella fiender. N?r Mik hade ber?ttat om Dengordalen f?r Flayarne b?rjade hon gr?ta. Hon bad Mik om urs?kt f?r hans goda v?n Gurbarnd. Han lade armen om henne. Hon slutade gr?ta. Hennes ansikte v?ndes mot Mik. De s?g varandra i ?gonen. Sedan r?rde deras l?ppar varandra.

  Tachenopa var er?vrat. Leyna hade avr?ttat lezardianernas kung genom att kasta honom fr?n ett av tr?den. Lukten av blod l?g fortfarande tung i luften. Lezardianerna f?rdes till f?ngelseh?lorna, d?r de inkvarterades tillsammans med alverna. Sedan beordrade hon att staden skulle plundras p? allt av v?rde, och sedan br?nnas. Efter m?nga inv?ndningar fick hon som hon ville. Nu skulle hon ta i tu med svartalferna.

  Bellger vaknade p? sjukhuset i det provisoriska l?gret. Han s?g sig omkring. Fr?n sjukhuss?ngen han l?g i s?g han ett stort antal sk?rmar. Flera apparater satt fastsp?nda i armen. N?gra av dem hade sladdar kopplade till taket. I taket h?ngde p?sar med olika v?tskor. Var han d?d? Han dlog undan tanken. Sakta ?terv?nde minnet. Han hade sett en detalj hos kvinnan Mik f?rde med sig, och fr?gat honom varf?r han f?rr?dit sina v?nner. Sedan blev allt svart. Vad var det f?r detalj? Hur han ?n f?rs?kte kunde han inte minnas. Vem var kvinnan? Hon var otroligt lik Leyna, men det var sv?rt att minnas mer av henne. Varf?r? Han kunde inte ens komma p? ett rimligt alternativ till varf?r han l?g d?r han l?g. Han tittade mot sin mage och s?g ett ?rr som l?pte genom det tjocka, gr?na skinnet. Vart var Mik?

  Mik satt intill sin nyfunna k?rlek Flayarne vid gl?den, som sakta brann ut. Den fruktansv?rda sanning han nyss f?tt h?ra sj?nk sakta in. Om det var sant hade han gjort ett fruktansv?rt misstag. Han kysste hennes mjuka l?ppar ?nnu en g?ng. Sedan smekte han hennes l?nga, n?tbruna h?r. Han ?lskade henne, och hon ?lskade honom.

  Anders Svenson lyssnade p? vad som sades i mikrofonen. Det var ett tydligt medelande. Snart skulle ett skepp komma och h?mta kolonisat?rerna. D? planeten de landat p? hade en krigisk lokalbefolkning var de tvugna att f?rflyttas s? snart som m?jligt. Anders skulle sakna planeten, men vad kunde han g?ra. Han ber?ttade f?r de andra kolonisat?rerna. De flesta av dem blev mycket entusiastiska n?r de h?rde detta, men n?gra, ins?g Anders, skulle sakna planeten. Han ?terv?nde till sin barack och kokade en kopp kaffe. N?r skulle skeppet anl?nda.

  Leyna s?kte bland de s?rade och d?da efter Piellius. Slutligen hittade hon honom under tv? stympade lezardianer. Han hade f?rlorat medvetandet, men i ?vrigt var han oskadd. Leyna satte sig p? kn? och greppade hans hand. Hon l?t magin spridas genom honom och f? honom att vakna. Piellius ?gon ?ppnades, och han m?tte Leynas ?gon. Hon gr?t. Hon tog upp en dolk och h?gg honom i magen.

  Piellius skrek till av sm?rtan. Sedan mindes han Leynas och Litrennos telepatiska samtal. Han hade lyckats f?nga upp allt. Han f?rs?kte dra sig samtalet till minnes. Det var otroligt sv?rt. Sedan kom det till honom, som en insikt. S? hade det sett ut!

  De tv? skepnaderna stirrade p? varandra. Pl?tsligt tog den ena till orda. Man kunde inte se n?gra ansiktsdrag. "F?rr?dare!" Sade den. "Hyra en Shar'dio f?r dina egna ruttna syften!"

  "Ha, ondska ?r upp till betraktaren. Jag har sn?rjt honom. Han kommer aldrig loss. Jag kan f? o?ndlig makt." Fnyste den andre.

  "Han har b?rjat vackla. Snart kommer han ?ter att f?rst? sitt ?de."

  "K?rlek ?r en m?ktig kraft. Han ?r bunden."

  "Jag har gett upp, ni m?ste g? er egen v?g. Aldrig mer att jag hj?lper er."

  Pl?tsligt blev Litrenno synlig.

  "G?r s? d?, jag har gjort ?n v?rre brott."

  Leyna blev synlig n?r hon yttrat orden.

  "Vad?" Fr?gade Litrenno oroligt.

  "Jag f?rdrev mina ?ldre syskon och m?rdade mina f?r?ldrar." Sade Leyna med ett obehagligt leende p? l?pparna.

  "Dina syskon kommer att ?terv?nda till makten!" Skrek Litrenno.

  "Aldrig!" Skrek Leyna, "Som jag sa ?r Mik bunden till mig."

  Den telepatiska f?rbindelsen br?ts.

  Piellius r?s. Det b?rjade svartna f?r ?gonen.

  Min syster! Mik trodde inte Flayarne. Han var f?r?lskad i sin syster! Flayarne hade ber?ttat allt. Mik hade f?tt minnet raderat innan han blivit adopterad av en bondefamilj. Allt Leyna hade l?mnat var minnet av att de var syskon, och att det var en stor hemlighet. Igoionolyckan var en l?gn allt igenom. Flayarne hade f?tt vingarna avskurna och satts ut i skogen, utan mat eller vatten. Slutligen kom alvernas kung och drottning f?r att r?dda henne. Leynas v?v av l?gner hade dock ?vertygat ?ven henne. Hon var helt ovetande om vad hon hade gjort f?r att n? tronen.

  Leyna s?g p? sin blodiga dolk. Vad hade hon gjort? Hon s?g ned p? Piellius d?da kropp. Ansiktet var f?rvridet i en grimasch av hat. Ansiktet bleknade och ?gonen f?rlorade sin glans. ?nd? k?nde Leyna sig lycklig. Varf?r? Det hade hon ingen aning om. Hon letade runt bland skr?pet p? slagf?ltet och fann ett kort lezardianspjut. Hon stack det i Piellius s?r. Sedan sprang hon tillbaka till l?gret och ber?ttade att en lezardian m?rdat Piellius.

  Anders erk?nde att han skulle sakna Piellius. L?jtnanten hade visserligen varit en smula barsk, men utanf?r tj?nst hade han varit v?ldigt trevlig. Han hade uppenbarligen betytt mycket f?r den till synes unga ?ngladrottningen. Uppenbarligen var hon helt f?rst?rd och ville h?mnas Piellius liv. Anders hade t?nkt ber?tta f?r henne om skeppet och hans repositionering, och nu gjorde han det. Leyna s?g ut att f?rsjunka i tankar. Anders l?mnade henne.

  En man med kort svart h?r vandrade genom de m?rka korridorerna. Vakter stod i givakt intill d?rrarna, vilka ?ppnades n?r han gick emot dem. Den m?rka kl?dnaden kl?dde hans ?ldrade kropp, och han bar smycken av guld. Han hade h?ga kindben, och en tunn munn, en krokig n?sa, och sm?, kisande, svarta ?gon. Slutligen n?dde mannen ett av de inre rummen i byggnaden. Han klev in och m?ttes av flera m?n kl?dda p? ett liknande s?tt. Mannen klev in i det spartanska rummet. Han m?tte de andras blickar. Sedan satte han sig ned och lystrade till de andra. Giovanni Lambressio hade pl?tsligt avlidit i sv?ra kramper, mitt under sin ?mbetsperiod som guide f?r en relativt primitiv v?rld. Nu skulle en av ilnatierna utses till guide f?r planeten. Mannen funderade en stund. Han hette inte Litrenno f?r intet. Han var f?dd p? Fahgjialn, och var redan i unga ?r en m?stare p? att skapa varelser ur tomma luften. Ilnati hade uppt?ckt honom i ett f?rs?k att er?vra v?rlden. Nu var han en av D'aeterni ilnati. Han ?gde en enorm makt. Nu skulle han v?lja n?sta ledare f?r en hel planet. De andra D'aeterni ilnati hade redan r?stat. Han funderade en stund. Sedan r?stade han p? sig sj?lv. Han skulle ?nd? inte influera valet. R?stresultatet visades. Alla r?ster hade g?tt till en enda kandidat. Litrenno. Litrenno mindes sitt tilltr?dande till ?mbetet med stolthet.

  Svartalfskungen fortsatte med att samla sina soldater. ?nglarna var p? v?g, och med dem resten av v?rlden. F?rutom drak?arna. Han ?drog sig att modiga soldater fr?n de m?rka ?arna i v?ster marcherade f?r att genskjuta Leynas styrkor. Det skulle r?cka f?r att krossa hennes arme. Kanske. Han mindes hur sv?rt det varit att ta kontroll ?ver molnstaden. Men om han h?ll huvudet kallt skulle han segra. Det visste han mycket v?l om.

  Leyna planerade offensiven med Bellger och Br'kar. De var mycket oroade ?ver sin v?n Mik, men kom fram till att han gjort sig skyldig till f?rr?deri mot Leyna genom att befria Flayarne. Planen l?g i att bel?gra ?nglarnas molnstad genom att angripa hamnarna med stora grupper av igoionryttare. D?refter skulle flera av de plattdrakar som tagits som krigsbyte ta fotsoldater upp f?r att er?vra nyckelpositioner i staden. Leyna, Br'kar och Bellger skulle leda offensiven mot stadens vattenreservoar. Efter det skulle de angripa palatsets v?stra port. Det var en felfri plan. Men Leyna var orolig. Innan Litrenno hade f?rsvunnit hade han stulit en flaska av den alkemiska uppt?ckt ?nglarna gjort bara n?gra dagar senare.

  Anders Svenson hade best?mt sig. Han skulle l?mna planeten innan bel?gringen b?rjade. Han skulle just g? till Leynas t?lt n?r han m?tte en annan kolonisat?r p? v?g dit. Det var en av de h?gst uppsatta generalerna i Mayflowers garde. Anders f?rklarade sitt beslut. Generalen, Gabriel, fr?n Danmark f?reslog att de skulle f?rsvinna som katter, utan att informera sina allierade om sitt pl?tsliga f?rsvinnande. Det hade varit sv?rt nog att f?rklara kaffe. En raket skulle vara om?jligt. Anders h?ll med och best?mde sig f?r att inte ber?tta f?r Leyna. Han hade ingen aning om konsekvenserna f?r sitt uppf?rande.

  Efter natten gav sig Mik och Flayarne av mot ?nglarnas huvudstad, d?r svartalfskungen satt, p? Miks igoion. De hade best?mt sig f?r att st?dja svartalfskungen i striden mot Leyna. D?refter skulle de tillsammans konfrontera Leyna f?r att ?terta sin f?dslor?tt. Flayarne var en duktig krigare, och Mik var vida ber?md f?r sin skicklighet med klingan. N?r de hade ?tertagit sina respektive kronor skulle de gifta sig med varandra, och f?rena sina folk. De fl?d ?ver djungeln som utgjorde lezardianernas tidigare hem. Flayarne var inte van vid att rida p? igoioner, men Mik hj?lpte henne att h?lla sig kvar p? den h?stliknande varelsen. Han visste att hon hade gjort det tidigare, f?r inte s? l?nge sedan, men d? hade hon trillat av igoinens rygg, och Mik var tvungen att hj?lpa henne upp.

  Unauthorized reproduction: this story has been taken without approval. Report sightings.

  Bel?gringen hade b?rjat. Hamnarna var ockuperade. Nu skulle m?nnens mod och skicklighet bevisas. Leyna steg ombord p? sin plattdrake f?r att angripa vattenreservoaren. N?r Leynas plattdrake lyfte h?rde hon ett h?gt ljud fr?n l?gret. Sedan s?g hon en drake av metall som steg ned mot l?gret. Hon s?g att de flesta mayflower-kolonisat?rerna klev ombord. Sedan lyfte den igen. Leyna fylldes av hat mot kolonisat?rerna. Hon beordrade att hennes igoion skulle f?ras fram. Hon hoppade p? den och tog med sig en liten, svart flaska.

  Anders lastade in kolonisat?rerna in rymdskeppet. De var tvugna att ge sig av snabbt d? de visste att ?nglarna skulle straffa dem f?r deras f?rr?deri. Pl?tsligt syntes en liten grupp igoioner med ?nglar p? ryggen. De n?rmade sig skeppet fruktansv?rt snabbt. Anders beordrade att man skulle skynda p? kolonisat?rerna. Detta fick genast motsatt effekt d? kolonisat?rerna struntade i all disciplin och ordning och tr?ngdes f?r att undkomma ?nglarnas vrede. Igoionryttarna n?rmade sig f?r snabbt f?r att de skulle hinna lasta in alla kolonisat?rer. Ryttaren i mitten kastade ett oidentifierbart f?rem?l mot kolonisat?rerna. Det landade mitt i den redan panikslagna folkmassan. N?gra sekunder gick, sedan h?rdes en v?ldsam explosion n?r flaskan exploderade. Anders kastades mot marken av st?tv?gen. Han k?nde hur n?got f?ll ned som ett tungt regn ?ver honom, och hoppades innerligt att det var grus och jord. N?r han k?nde att det inte f?ll ned n?got mer ?ver honom, st?llde han sig upp och blickade ut ?ver kaoset. Ett h?l hade bildats i marken, och j?mte det l?g flera kolonisat?rer d?da. De kolonisat?rer som fortfarande kunde g? rusade in i rymdskeppet. Anders svor tyst ?ver att de hade l?mnat ?nglarna i tysthet. Sedan s?g han att en av de kolinisat?rer han tagit f?r d?d r?rde sig. Han tog pistolen fr?n b?ltet och skyndade sig fram till den ?verlevande, som inte kunde vara mer ?n ett barn. Anders tog upp barnet och lade det ?ver h?ger axel, och tog sig, s? snabbt som m?jligt, mot raketens ing?ng. N?r han var framme ?ade han f?rsiktigt ned barnet. Igoionryttarna hade precis landat. Anders skrek ?t piloterna att st?nga d?rren och lyfta. Piloten ifr?gasatte beslutet. "Nu!" skrek Anders till honom. Sedan sprang han ut i skogen som omgav landningsplatsen, med gr?ten p? v?g upp. Han hade r?ddat kolonisat?rerna, men det hade hindrat sin egen hemresa.

  Mik och Flayarne s?g Igoionerna p? v?g mot rymdskeppet. De skyndade sig f?r att f?rhindra igoionernas angrepp. N?r de n?stan var framme s?g de rymdskeppet lyfta. ?nglarna p? marken satte sig ?ter p? sina igoioner och fl?g efter den sakta stigande st?lcylindern. Mik och Flayarne f?ljde deras exempel. ?nglarna landade p? den stora farkosten och b?rjade hugga mot den. Om de inte stoppades skulle rymdskeppet f?rst?ras inom ett mycket kort tidsspann. Mik l?t igoionen flyga n?ra cylindern, och tillsammans med Flayarne h?gg han ned tv? av ?nglarna. Sedan landade p? cylinerns topp. Flayarne tog upp en bit br?d fr?n packningen och kastade den mot en av ?nglarna. Det visade sig vara deras l?jtnant. Han beordrade ?nglarna att angripa Mik och Flayarne i st?llet f?r att f?rst?ra rymdskeppet. Mik och Flayarne stod rygg mot rygg och h?gg ned varsin angripare. Yttligare n?gra tappade greppet och f?ll av rymdskeppet, mot rn s?ker d?d bland l?gorna som drev skeppet upp?t. Slutligen var l?jtnanten den enda som var kvar i livet. Han fl?g upp framf?r Mik. Flayarne v?nde sig om och m?ttade ett hugg mot l?jtnanten. Han kastade sig ?t sidan, och Flayarne f?ll framstupa och tappade sv?rdet. Mik greppade tag om Flayarnes fot och hindrade henne fr?n att glida ?ver kanten. L?jtnanten tog tillf?llet i akt och h?gg Mik ?ver ryggen. Mik f?ll ihop i sm?rtor. N?r l?jtnanten h?jde sv?rdet f?r att g?ra slut p? Mik f?ngades mik och Flayarne upp av varsin flygande drake. Sedan svimmade han.

  Bellger stod i fronten f?r orkernas angrepp mot molnstaden. De hade d?dat flera m?n p? v?gen mot slottet, och hade nyligen brytit upp portarna. Han beordrade soldaterna fram?t, och sprang sedan mot linjen av krigare fr?n drak?arna. De s?g r?dda ut, som om de redan hade f?rlorat slaget. Bellger f?rstod dem. Han hade sj?lv haft en liknande k?nsla som slav under de andra orkerna. Han kunde inte se dem i ?gonen n?r han d?dade dem. Men han visste att han var tvungen att d?da dem. Det var bara en tidsfr?ga innan de skulle n? kungen.

  Mik vaknade av ett dovt ljud. Han l?g i en mjuk, vit s?ng. I s?ngen intill l?g Flayarne, ikl?dd ett skinande vitt nattlinne. Hon sov fortfarande. Sedan s?g han en man med kort, svart, gr?spr?ngt h?r en krokig n?sa, h?ga kinder, en smal mun, och sm? svarta ?gon, som satt p? en utsmyckad stol vid v?ggen. Han var ikl?dd svart mantel och kappa. N?r han talade uppfattade Mik f?rst inga ord, men han visste att han k?nde igen r?sten. Snart kunde han ocks? h?ra mannens ord. "...och det gl?der mig verkligen. Men nu v?ntar er v?rd. Om du har m?jlighet s? vill jag att du v?cker din syster, och f?rklarar f?r henne att det ?r br?ttom. Mik gjorde som han blev tillsagd. De gick genom flera korridorer, tillsammans med sin guide. Korridorerna p?minde honom om n?got, men precis som med guidens r?st visste han inte vad det var. N?r de kom fram till sin v?rd f?rstod Mik var han var, n?rmare best?mt i ?nglarnas tronsal. Deras v?rd, svartalfskungen, satt p? en stol intill tronen. "V?lkommen" sade han till Mik. Sedan reste han sig upp och tog Mik i handen. Mik lade m?rke till att hans hand var fuktig av svett. Han kysste Flayarne p? handryggen, innan han visade Mik mot tronen. Mik nickade och satte sig p? tronen. Sedan tog deras tidigare guide till orda. "Mik och Flayarne, vill ni v?nligen urs?kta mig, men vi m?ste diskutera det nuvarande l?get. Leynas trupper bel?grar i detta nu..." ?nnu ett dovt ljud h?rdes, mycket h?gre ?n det f?rra, och hela salen skakade. Deras guide s?g orolig ut. F?nstret ?ver staden krossades. N?r han h?rde ljudet av krossat glas mot golvet, blickade han mot h?len i f?nstret, och s?g ut ?ver staden. En d?d igoion l?g p? tronsalens golv, och Mik gissade att det var den som hade krossat f?nstret. En bit l?ngre bort l?g ryttaren, en ?ngel med str?ngt ansikte och tjock n?sa. Mik k?nde igen honom som serganten som stridit mot honom p? raketen. Deras guide tog p? sig en mask, Litrennos mask. N?r han bar sin mask k?nde Mik och Leyna igen honom, och bugade d?rf?r inf?r hans makt. Litrenno slog till Mik med sin sv?rdskida, och beordrade honom och hans syster att st?lla sig upp. "Vi ?r ju trots allt kollegor!" sade han, p? ett s?tt som gjorde Mik os?ker p? hurvida han drev med Mik eller var allvarlig. Mik reste sig och signalerade ?t Flayarne att g?ra detsamma. De b?da s?g ut genom h?let d?r f?nstret varit, ?ver den enorma staden. Flera hus var raserade efter att draken, svartalferna och ?nglarna hade angripit. Bland de brinnande husen stod en armé best?ende av de sl?kten ?nglarna trodde sig ha besegrat. De h?ngde med huvudet, som om de var ovilliga att attackera. Men de tvingades fram. Mik steg fram till f?nstret och ropade till dem:"V?nner i denna v?rld. Ni tror att ni sl?ss f?r det r?tta, men har ni sett vad ni egentligen g?r med v?rlden. Ni br?nner, ni sk?vlar m?nniskors hem. Ni kan se svartalvskungen som ond. Men han har utr?ttat en sak, han har avsatt en kvinna som ljugit, m?rdat och bedragit sin v?g till makten. Leyna, jag talar om dig. Leyna lyfte fr?n folk massan. Hon s?g direkt mot Mik. Sedan skrek hon ut, s? h?gt att hennes r?st sprack vid flera tillf?llen:"Du ?r en f?rr?dare mot min auktoritet som drottning, och du har svurit dig till mig. Tv? figurer klev fram fr?n rummet bakom Mik. Den h?gra var Flayarne. N?r hon steg fram h?rdes n?gra jublanden fr?n alverna. Leynas soldater grep in och tog de som hyllade Flayerne fr?n platsen. Alvdrottningen skrek ut:"Nej, Leyna du ska inte tro att du ?r v?rt sl?ktes ledare." Ett sus h?rdes n?r folkmassan f?rstod att Flayarne var en ?ngel. "Mik ?r v?r r?ttm?tige ledare!" "Bevisa det!!" Skrek Leyna. Den andre personen steg fram. Det var Litrenno. Han tog av sig sin mask och s?g ut ?ver vad han hade skapat. Han t?nkte l?nge p? vad han skulle s?ga. Alla hade sett hans makt och k?nt igen honom, visste att han skapat dem och hade all makt. Han avslutade t?nkade med det mest eftert?nkta han kunde s?ga: "Mik skulle aktivera kungastenen." Folkmassan nickade. Leyna s?g skr?md ut. Mik, som inte k?nde till stenen, tittade p? Litrenno. Litrenno tog upp en liten, r?d, pulserande sten. Han lade den i Miks hand. Litrenno f?rkunnade:"Om kronan s?tts p? hans huvud ?r han kung. Mik st?ngde ?gonen och andades in. Detta var f?r alla ett viktigt ?gonblick. Mik andades ut. Han ?ppnade ?gonen. Han tittade p? alla omkring sig. Alla s?g ut som om han inte hade kronan. Han k?nde sig p? hj?ssan. D?r fanns...d?r fanns...ingenting alls. Leyna skrattade triumferande. Mik suckade och sl?ppte stenen. Folkmassen slutade lyssna. Kommandorna b?rjade ljuda. Mik sl?ppte stenen p? ramen. Den studsade och gled ned. En hand f?ngade upp den. Personen som handen tillh?rde suckade. Sedan gled en str?m av r?tt ljus upp l?ngs vederb?randes hand, l?ngs axeln l?ngs halsen och upp p? hj?ssan, d?r den formade en krona av rubin. Flayarne s?g f?rv?nad ut. Hon var drottningen. Ett ljus tycktes skina fr?n henne. Alla s?g mot den sanna ?ngladrottningen. Leyna kastade sig fram i f?rtivlan. Hon landade i tronrummet och f?rs?kte hugga ned Flayarne. Litrenno slog till henne med sin stav, s? att hon f?ll ned fr?n palatset och ned mot en s?ker d?d. "?lskade inte du allt du skapat?" utbrast Mik och Flayarne f?rv?nat. "Hon var ett hot mot er alla, jag var tvungen" f?rklarade Litrenno tungt. Sedan klev han fram, tog Flayarnes hand och lyfte den mot himlen. "Er nya drottning, Flayarne!" Ropade han ut. Folkmassan hurrade f?r ?nglarnas r?ttm?tiga drottning.

  Slut

  ?NGLAKRIG

  Mik ?ppnade sina ?gon. Det var fuktigt, kallt och m?rkt i cellen. P? golvet l?g rester av d?da djur och andra varelser han inte kunde namnet p?. Bakom det tjocka gallret fanns en l?ng m?rk korridor  . L?ngs den fanns ett flertal celler med inkvarterade f?ngar fr?n v?rldens olika raser. D?rren ?ppnades sakta och in klev en tv? meter l?ng varelse, kl?dd i ett gr?nskimmrande pansar, tog tag i Miks axel och drog honom genom m?rkret i korridoren. P? golvet i korridoren l?g avhuggna huvuden, h?nder, vingar och andra kroppsdelar. Mik st?ngde ?gonen f?r att slippa se de avskyv?rdt vanst?llda lik som krasade under f?tterna p? den f?ngvaktare som drog Mik djupare in mot rummet som l?g i slutet av den l?nga korridoren. N?r Mik ?ppnade ?gonen s?g han rakt upp i ansiktet p? en fruktansv?rt missbildad ork. Orkens h?gra ?ga lyste i en lila nyans. Det v?nstra ?gat verkade f?rsvunnet, ?ver ?gat fanns ett djupt ?rr. Orkens ansikte var m?rkligt ihopskrynklat. I sin h?gra hand h?ll orken ett gl?dande spett han f?rde det mot Miks nakna br?st, Mik skrek n?r spettet gick igenom hans hud. Det var s? br?nnande hett att br?stbenet vid den punkten f?rkolnades. Efter att orken flera g?nger genomf?rt den sm?rtsamma proceduren drog han upp Mik p? hans skakande ben och flyttade honom mot n?sta helvetesmaskin. H?r stack den missbildade orken l?nga vassa n?lar genom Miks s?riga armar och ben. Miks skrik ekade genom korridorerna och skar i de andra f?ngarnas ?ron. Efter ett antal mer brutala moment tog tv? orker, kl?dda i rej?l ringbrynja, upp Mik och bar honom mot sin cell. N?r Mik sl?ngdes p? det h?rda stengolvet suckade han och ?nskade sig bort fr?n den m?rka smutsiga cellen och ut. Ut p? de soliga daggdr?nkta ?ngarna i Golmarden. Han gr?t, gr?t ?ver sitt enorma el?nde och ?ver att han l?tit orkerna ta honom till f?nga. Mik hade varit soldat i ?nglarnas flyggarde, men under ett anfall mot en orkskvadron blivit nedskjuten av en av deras ballistor och tillf?ngatagen av orkerna. De hade skurit av hans vingar f?r att han inte skulle rymma fr?n den avskyv?rda bur de placerat honom i. De torterade honom och l?t honom sv?lta. Mik mungipor steg lite n?r han t?nkte p? sin tid i gardet. Han hade varit en av deras elitsoldater, men ingen hade ju f?rs?kt r?dda honom, f?rst?s. Mik ville d?da den svekfulle general Khaneidah som bara s?g p? n?r orkpilen sk?t ner Mik och orkerna tog honom tillf?nga. Mik var s? utmattad och hans lidande tycktes o?ndligt. Han somnade och dr?mde sig bort till Golmardens daggf?lt.

  Drottning Leyna satt p? sin tron av adamant och guld och blickade ut ?ver sin dom?n bland molnen. Hennes reptiliknande vingar var svepta runt kroppen likt en mantel. Det l?nga guldblonda h?ret h?ngde i slingor ?ver vingarna. P? huvudet satt en krona av renaste guld och platina, med lysande ?delstenar som glittrade i solskenet. Leynas ?gon gl?nste i den stigande solen. D?rren till Leynas tronsal ?ppnades och in steg Leynas general Khaneidah med tv? vakter fr?n drottningens privata livvaktgarde, kl?dda i guld och diamanter. Generalen bugade sig djupt inf?r drottingen och gjorde ett tecken med fingrarna. Drottningen viftade bort vakterna, som f?rsvann i ett moln av gr? r?k. Drottningen lutade sig fram?t och viskade "?r Mik d?d?" Khaneidah nickade och log stort i ett ?gonblick, sedan suckade han och f?llde en t?r. " Ja, Mik blev angripen av en j?tte. Jag kunde inte g?ra n?got mer ?n att skrika ?t honom att l?mna j?tten ?t artelleriet, men han lyssnade inte p? mig. Han var en hj?lte att se upp till. Ung och modig som han var." Leynas t?rar f?ll t?tt n?r hon h?rde om Miks sorgliga ?de. D? k?nde hon en ond aning och blickade ut genom palatsets panoramaf?nster. Mycket riktigt stod staden i ljusan l?ga. Mot elden syntes konturer av n?got som borde vara utd?tt sedan v?ldigt l?nge, en drake.

  N?r Mik vaknade stod han ?ga mot ?ga med en l?ng ork, kl?dd i ruttnande hud och rester av gammalt pansar. Han drog upp Mik p? f?tter och ledde honom genom korridoren. ?terigen blundade Mik f?r att slippa se likdelarna som var spridda ?ver golvet. N?r Mik k?nde solen i ansiktet ?ppnade han f?rv?nad ?gonen och s?g en flicka kl?dd i r?dbrun och m?rkgr?n tunika och matchande byxor, en skogsalv. I h?gra handen h?ll hon ett l?ngt sv?rd av st?l. P? l?ktarna runt arenan stod orker och v?ntade p? det kommande blodbadet. Mik b?rjade leta bland de invalidiserade kropparna efter ett vapen. Han hittade en benknota och parerade skogsalvens sv?rdshugg innan det kl?v honom p? mitten. P? grund av kraften i hugget tappade alven sv?rdet. Det singlade genom luften och tr?ffade en ork i br?stkorgen. Mik hittade en dolk som han stack i alvens h?gra smalben. Alven skrek och f?ll p? kn?. Mik tryckte dolken mot alvens strupe. Orkerna p? l?ktarna skrek och ropade:"d?da, d?da". Mik skar av alvens hals. Den huvudl?sa kroppen f?ll ihop p? den blodst?nkta marken. Mik undrade vad alven ?gt f?r namn och vem hon var. Han skulle aldrig f? veta...

  Leyna hade beordrat allm?n beredskap s? fort hon sett draken som br?nde staden och slaktade ?nglar. Ett flertal legioner av ?nglavakter var i full f?rd att angripa besten. Leyna stod vid panoramaf?nstret, kl?dd i det kungliga Igoion-gardets rustning, dock med undantag f?r den karakt?ristiska hj?lmen, ist?llet bar hon den kungliga kronan. Hon tittade mot staden som p? n?gra sekunder f?rvandlats fr?n en sprudlande metropol till ett fasansfullt slagf?lt. Leyna var s? upptagen av den rasande striden att hon inte m?rkte att d?rren till tronsalen ?ppnades. In klev Leynas hemliga k?rlek, l?jtnant Piellius, fr?n Igoion-gardet. Han sade:"Er Igoion ?r redo, mylady." Leyna gick mot tronsalens port. N?r hon gick f?rbi Piellius blinkade hon hemlighetsfullt ?t den unge l?jtnanten. Leyna gick genom palatsets l?nga korridorer med Piellius i sl?pt?g mot Igoionstallet, d?r deras trogna riddjur inv?ntade deras snara ankomst. N?r Leyna klev in i stallet satte hon sig genast p? den vackra best som st?llts fram ?t henne. L?jtnat Piellius klev upp p? sin bevingade h?st, kl?dd i ett pansar som liknade det han sj?lv, drottningen och alla andra i igoion-gardet bar. Leyna viskade ett par tysta ord i ?rat p? den stora, h?stlika varelsen. Djuret gled genom luften med ov?ntad l?tthet. Efter Leyna fl?g 50 andra ryttare, bland dem Piellius, mot draken. N?r ?nglarnas "fotsoldater" fick syn p? gruppen av ryttare fylldes deras hj?rtan med hopp och mod. Ryttarna brakade in i drakens fj?llpansar och fl?g snabbt d?rifr?n. Samtidigt kastade de formler mot sina allierade, vilka gav styrka och mod. Draken ?ppnade det f?rf?rliga gapet och sprutade ut en pelare av ren, f?rt?rande eld. Ett tiotal ?nglar blev tr?ffade. Dessa f?ll och dog omedelbart. Leyna ledde sina ryttare i ett anfall mot drakens h?gra ?ga. Draken slog efter dem med klorna. Den stora besten tr?ffade Klionius och hans Igoion. B?da f?ll mot stadens vita gator och dog n?r de landade. Nu jagade draken de ?verlevande ryttarna med en av sina sex h?nder. N?r ryttarna n?dde drakens ?ga fl?g de i olika riktningar ?ver den stora ?dlans ansikte. Draken k?rde in klon i ?gat och f?ll bakl?nges, men r?tade upp sig i tid. Leyna samlade sina krigare p? drakens, numera blinda, ?ga. Piellius var i f?rd med att sk?ra upp s?r i drakens tandk?tt. N?r Leyna ropade till en ny samling tappade han koncentrationen. D? s?g draken sin chans att bli av med ?nglen, och den sprutade ?terigen ut en ren eldstr?le. Piellius undvek skickligt den d?dliga elden, men Igoionen fick panik och fl?g runt i en spiral. Piellius kunde inte h?lla i sig i sadlen utan f?ll handl?st fr?n sin Igoion. Piellius f?ll mot taket p? en skyskrapa. Piellius svimmade n?r han slog huvudet i byggnanden. Han dog bara sekunder senare n?r draken klev in i byggnaden och krossade. Precis d? uppt?ckte Leyna att Piellius saknades. Hon skrek av raseri och sorg och ledde ett f?r?dande angrepp mot drakens ?ra. Igoion-gardet fl?g in i ?rong?ngen. Tillsammans med sina Igoioner kunde de enkelt f?rst?ra drakens trumhinna. De fortsatte och n?dde, genom en extra g?ng som drakar och lindormar har, drakens hj?rna. H?r inne bodde belinner, en form av insektsliknande parasiter. Belinner gillar inte att bli st?rda, s? de angrep genast inkr?ktarna. Bellinerna haglade ner ?ver de best?mda Igoionryttarna. Flera av dem f?ll av sina riddjur och dog en fasansfull d?d, upp?tna av hungriga belliner. Flera skelett l?g spridda p? drakens hj?rna. Leyna var den f?rsta som n?dde drakens hj?rnbalk. Effektivt och snabbt, h?gg hon av en vital nervtr?d. Draken f?ll bakl?nges och Leyna och hennes legion hade br?tt att l?mna drakens hj?rna. De flesta han ut, men n?gra drogs med draken mot den skogskl?dda marken.

  Mik stod inf?r den jublande horden av orker. I ena handen h?ll han den d?da skogsalvens sv?rd. En d?rr under en av l?ktarna ?ppnades och sl?ppte in en varelse som Mik aldrig sett f?rr. Dess h?nder var l?nga och slutade i naglar vassa som knivar. Kroppen var t?ckt av bark och p? ryggen hade varelsen ett par grenar. Denna syn ?ndrades snabbt till ett litet tr?d som sedan v?xlade tillbaka till varelsen igen. Mik visste det inte, men detta var en dryad, en varelse fr?n skogen som kunde byta skepnad efter behag. Orkerna, som visste detta, skrek "likamatch, likamatch!" Dryaden studerade Miks form och b?rjade f?r?ndras. Han antog formen av Mik sj?lv. Mik blev ursinnig ?ver dryadens pl?tsliga formbyte och h?gg mot varelsens hals. Varelsen log snabbt innan dess huvud f?ll av och den ?tertog sin ursprungliga skepnad, vilken snabbt f?rsvann i intet. Orkerna var nu tr?tta p? Mik. Tv? vakter eskorterade honom tillbaka till sin ensliga cell. Men Mik var inte ensam l?ngre. N?r dryaden log antog den formen av sig sj?lv utan huvud. Sedan f?ll den bak?t. N?r den l?g p? marken tog den formen av en mask och g?mde sig i Miks tunika. N?r orkerna g?tt tog dryaden sin vanliga form igen. Mik skrek i skr?ck, men dryaden tystade ned honom. Nu var Mik inte l?ngre ensam.

  Piellius lik bars p? en b?r genom staden och mot Palatsporten d?r Leyna stod. Vid gatorna stod gr?tande ?nglar i svarta kl?der som betecknade sorg. N?r kroppen bars fram till Leyna lades den I en vackert utsmyckad kista. Flera dagar senare skulle Leyna fortfarande minnas hur fridfull den unge generalen s?g ut i d?den. Hon gr?t floder i flera veckor. N?r Leyna hade h?mtat sig fr?n den avskyv?rda upplevelsen st?rtade Khaneidah, numera luftvapensgeneral, in i tronsalen skrikande: "Vi ?r under bel?gring." Leyna s?g ut genom panoramaf?nstret, d?r svartalfiska drakryttare angrep staden medan enorma grupper av soldater i svartbl?nkade pansar slaktade ?nglarnas vaktstyrkor. Svartalfiska plattdrakar, vilka liknade en stor, flytande ? skymtade i stadens utkanter. D? Leyna s?g detta h?rde hon Khaneidahs tankar. "Var det verkligen en god ide att d?da Mik och sabotera Piellius igoion?" Leyna skrek i vrede och sorg. Blixtar spreds fr?n hennes handflator och tr?ffade Khaneidah i br?stet. Han dog direkt och f?ll ihop likt en marionett vars tr?dar skurits av abrupt. Leyna tr?ffade den d?da kroppen tre g?nger till, innan hon gick ut ur tronsalen f?r att ta itu med svartalfshotet. Hon och medlemmarna i igoiongardet red mot angriparna p? marken. Ett flertal svartalfer dog av d?dliga formler och regn av svepande sv?rdshugg. Men nu hade drakryttarna uppt?ckt dem. Igoiongardet blev sv?rt ansatta av eldangrepp fr?n drakarna som drakryttarna red p?. Igoiongardet red mot sina fiender. Men m?nga av ryttarna m?tte en tragisk d?d d? de tr?ffades l?gorna. Leyna stred tappert, hennes vrede hade tagit ?ver. Blixtar d?dade ett flertal fiender och angrep fiender p? marken. Nu hade ?nglarna ?vertaget. Leyna samlade sina soldater p? torget. Men det var ingen god ide. Svartalfernas kung svepte ned p? torget fr?n sin svarta drake. Han drog sitt sv?rd och riktade ett hugg mot Leynas hals. Leyna parerade med en blixt och drog sitt sv?rd. Svartalfernas kung h?gg mot Leynas ben. Hon parerade hugget med l?tthet och angrep den ilskna motst?ndaren. Leyna k?nde pl?tsligt en skarp sm?rta i l?ret. Hon f?ll ihop p? marken. Svartalfskungen lyfte sitt l?nga sv?rd och skulle precis g?ra drottningen ett huvud kortare d? tv? igoiongardister d?k upp fr?n ingenstans och lyfte upp den s?rade drottningen i axlarna. De styrde mot hamnen. Den enda del av staden svartalferna inte f?tt sitt iskalla grepp om...

  N?r Mik ?ppnade ?gonen var dryaden borta. Precis n?r han skulle b?rja leta efter sin nya v?n d?k han upp mitt i rummet. "Vem ?r du egentligen?" Fr?gade Mik. "Br'kar" svarade dryaden tyst. "Jag blev f?ngad av orkerna d? jag letade efter min syster, Briknod." Sade dryaden. Han antog formen av ett tr?d och vred sig i v?nda. "Vet du hur vi ska ta oss ut h?rifr?n?" Undrade Mik. "Ja" upplyste dryaden och antog formen av en orkkrigare. Han drog sv?rdet ur skidan. Mik s?g hur det tog formen av en nyckel. Br'kar stack nycklen i l?set och vred om. D?rren ?ppnades p? vid gavel n?r dryaden gav den en h?rd spark. Mik reste sig och gick ut genom d?rren. Br'kar kom strax efter. De sm?g genom korridoren och bort mot arenan. N?r de kom ut fr?n arenan s?g de enensam ork strida mot ett odjur av obest?mbar sort. Det stora monstret hade en kropp som en flodh?st, en draksvans och ett huvud som s?g f?rf?rligt ut. ?gonen var stora som grapefrukter och munnen liknade en krokodils. Munnen dr?p av orkblod. Kvar p? arenan fanns en enda ork. Den var liten men muskul?s. Br'kar antog formen av en v?ldig f?gel och slet bort orken fr?n arenan. Odjuret h?gg efter Br'kar. Men Br'kar v?jde blixtsnabbt undan fr?n de d?dliga k?ftarna. Br'kar och Mik sprang mot f?ngelsets port, med orken i sl?pt?g. De sprang genom de underjordiska g?ngarna, och orkerna var efter dem.

  Svartalfernas kung hade effektivt krossat ?nglarnas starka motst?nd. Just nu br?t chockstyrkor med drakryttare p? att bryta ner de f? gerillagrupper som stod upp emot det svartalfiska env?ldet. Kungen hade genast installerat sig i det kungliga palatset. S? fort han kom in i tronsalen s?g han liket av den f?rr?dare han placerat bland Leynas elitstyrkor. Den d?ren hade nog g?mt sig i tronrummet s? fort han sett marktrupper anl?nda. N?got eller n?gon hade d?dat honom. Vem det var kunde nog kungen t?nka sig, men inte hur. Just nu satt han p? tronen och delade ut order till sina generaler. Det enda som bekymrade kungen var drottningen. Dock visste han att hon skulle d? s? snart wyverngiftet n?tt hj?rtat, men det kunde ta veckor, till och med m?nader innan dess. Han visste att hennes hy skulle f?rgas gr? och att hennes h?r skulle f?rgas svart. Det hade hanns gud Li'tareno ber?ttat f?r honom n?r han offrat ett par ?nglavingar till honom. Nu skulle han snart er?vra den sista del av staden han inte er?vrat. Hamnen.

  Leyna satt p? en luftb?t tillsammans med n?gra mannar ur livvaktstyrkan. Hon spelade just d? ett parti Soriumb. Ett spel d?r det g?r ut p? att f?ra en kung runt ett spiralformat br?de och in i mitten p? spiralen. Kungen ?tf?ljdes av livvakter som besegrade hinder som stod utplacerade l?ngs v?gen. Leyna ledde, men hennes v?g l?g l?ngt ifr?n fri. De sm? kulorna av ebenholtstr?, vilka representerade fiender, l?g i drivor i hennes v?g. Den stora fienden, Klaynumen, l?g i slutet av den spiralformade banan. Hennes motst?ndare hade placerat den d?r eftersom att hon var n?st intill oslagbar i spelet. Det var nu Leynas tur. Hon slog t?rningarna och fick resultatet. Blad. Blad innebar att drottningen fick flytta till den n?rmsta fienden. N?r hon flyttade sina guldkulor mot den lilla ebenholtskulan h?rdes det ett ot?ckt krasande ljud, som n?r man bryter av en tr?bit. Leyna sprang upp p? d?cket. D?r s?g hon hur tre ballistapilar satt fast i d?cket. En av dem hade g?tt farligt l?ngt in i det m?rka tr?et, den skakade dock fortfarande. Tv? svartalfiska plattdrakar n?rmade sig. Deras ryggar kr?ntes av stora fortifikationer fr?n vilka svartalfer satt med stora ballistor och f?rs?kte skjuta ned ?nglarnas stora b?tar. En till pil tr?ffade d?cket. Den hade ett rep fastbundet i skaftet. Innan Leyna hann dra ut pilen ur d?cket gled tv? svartalfer ned p? d?cket. Den ena bar ett vackert pansar i svart glans. Ornament t?ckte hans br?stkorg. Den andre bar enbart ett h?ftskynke. Den f?rstn?mde parerade Leynas hugg innan den blottade en ?ppning i alfens f?rsvar. Hon h?gg av alfens ben och knuffade honom ?ver relingen. Den andre var en sv?rare motst?ndare. Han hoppade ?ver henne och h?gg efter henne med sin dolk. Hon parerade skickligt och backade mot relingen. Alfen hoppade ?ver henne och f?ll ned mot marken d?runder. Nu n?rmade sig fler svartalfer via repet. Leyna h?gg av repet och d?mde de svartalfer som v?gat sig ut p? linan till d?den. Nu kom fler pilar haglande ?ver skeppet. Livakterna str?mmade upp p? skeppet och bemannade ballistorna. Flera av dem sk?t mot den ena plattdraken. Den v?ldiga besten kr?ngde och tippade av ett par svartalfer, vilka f?ll mot en mycket s?ker d?d bland de h?ga tr?den. Plattdraken

  kr?ngde mer och mer. Bland svartalferna som f?ll fr?n det enorma djuret fanns ?ven ett troll, stort nog att riva b?ten Leyna stod p?. Hon undrade om det fanns fler. Den stora plattdraken hade nu f?rlorat synen och kolliderade med en bergstopp. Alla ombord dog. Den andra drakens ballistor rev i samma stund upp en reva i seglet. Leyna beordrade att alla skulle g?mma sig under d?ck. Alla lydde villigt hennes order. Skeppet roterade ett halvt varv och de ?nglar som inte var beredda slungades mot marken d?runder. N?r s? m?nga som m?jligt kommit in under d?ck reglade Leyna luckan. Det var i sista minuten. Skeppet slog i marken och gled uppochner. Masten br?ts och blev liggande tre kilometer fr?n det upp-och-nedv?nda vraket. Leynas Soriumb-spel f?rlorade snabbt sina pj?ser. Leyna drog upp sitt sv?rd ur skidan och skar av en tamp som h?ll fast luckan i aktern. Luckan gled upp och visade en stor djungel. Leyna gick ut genom luckan, t?tt f?ljd av sina livvakter. Leyna s?g sig om ?ver den klargr?na vildmarken. Runtomkring dem stod varelser om vilka man ber?ttade kring l?gerelden. Deras kroppar t?cktes av klarbl? fj?ll. Taggar gick i en rad fr?n huvudet till svanstippen. Deras svansar var l?nga och slutade i en giftgadd, stor som en spjutspets. Deras fingrar kr?ntes av stilletter till klor. Deras ansikten var ?dlors, men deras kroppsh?llning liknade den hos m?nniskor. De h?ll i l?nga vapen med metallspetsar vilka liknade spjut. Lezardianer. En av dem utryckte ett gutturalt l?te och hotade dem med spjuten. Leyna och hennes soldater drog sina sv?rd.

  Mik, Br'kar och orken satt kring en l?gereld i den m?rka skogen som omgav orkf?stet. De ber?ttade f?r orken hur de hamnat i f?ngelset. Orken hade i sin tur ber?ttat sin historia. Han var en ork som blivit f?dd till slav. I flera ?r hade han arbetat i kloakerna under f?ngelset. Ibland hade han hittat sm? gl?dje ?mnen i kloakerna, en ring eller en annan tingest. N?r han sagt detta drog han upp ett rep d?r han f?st ringar och andra saker av l?gt v?rde. Orken fortsatte med sin historia. Han hade en dag hittat en rubin bland kloakerna. Han hade v?grat l?mna den till orkernas general och blev utsl?ngd p? arenan. Han var den enda ?verlevaren. Elden flammade pl?tsligt upp framf?r dem stod tre suddiga gestalter. De roterade runt vandrarna och b?rjade sakta ta form. Den f?rsta landade framf?r Mik. Den antog formen av Leyna. Den tr?ffade inte riktigt p? detaljerna, men Mik f?rsattes i trans och t?nkte sig att han var hemma. Leyna log och gjorde ett tecken med handen vilket uppmanade Mik att g? till anfall. I huvudet h?rde han l?ften om k?rlek och evig gl?dje. Den riktige Mik visste att Leynas riktiga k?rlek l?g hos Piellius, en god v?n inom livaktstyrkan. Men hans sinnen var avtrubbade. Br'kar och orken framtr?dde som fiender som lurade i det gyllene gr?set. Leyna s?kte munnen mot soldatens ?ra. Hon viskade n?got om f?rr?deri och hemligheter som fick Mik att angripa sin v?n. Dryaden omvandlade sina h?nder till l?nga sv?rd. Mik gjorde ett snabbt utfall. Br'kar duckade. Br'kar h?gg med sitt ena sv?rd. Mik parerade och skar sin v?n i armen. Den s?rade dryaden gick ist?llet till anfall mot figuren bakom honom. Orken hj?lpte honom och fick in en tr?ff. Leyna och de tv? andra skrek och f?ll ihop. P? marken framf?r Mik l?g nu en blek och f?rvriden alv. Den var vad ?nglar kallar en Shar'dio, bytare av kropp. Br'kars hugg hade d?dat den avskyv?rda varelsen.

  Leyna gick med uppstr?ckta h?nder mellan leden av lezardianer. Brevid henne fanns hennes generaler. Lezardianerna hade vandrat l?ngt genom djunglen. Snart kom de till ett stort tr?d. L?ngs tr?det slingrade sig korridorer, trappor och broar. Det var lezardianernas palats. Det stora slottet tornade upp sig ?ver dem. En port l?ngst ned p? stammen ?ppnades och sl?ppte in dem. H?r tog nya vakter ?ver och tog dem mot en stor tronsal. P? tronen satt en varelse som tydligt inte var lezardian. Han bar en mask av guld ?ver ansiktet. P? ryggen hade han l?derartade vingar. Fingrarna var l?nga och bleka. Han bar ett n?stan helt?ckande metallpansar. P? huvudet hade han en krona med vassa spetsar. Bakom honom stod en varelse i svart luva. Varelsen p? tronen reste sig och gick mot dem. Framf?r Leyna stannade han. Han drog ett l?ngt sv?rd som Leyna k?nde igen som Piellius l?ngsv?rd. Leyna skar av repen med klorna p? vingarna. Varelsen skrek gutturalt. Leyna f?ll till marken. Hon reste sig och ryckte ett spjut ur handen p? en av vakterna. Hon d?dade en annan med spjutet och tog dennes l?ngsv?rd. Hon h?gg mot varelsens huvud men missade och tr?ffade en kedja som h?ngde mitt i tronsalen. L?nken splittrades mot sv?rdet. I samma stund k?nde Leyna hur golvet skakade under henne. Hon stack sv?rdet genom golvet, som splittrades under henne. Leyna och varelsen hoppade upp mot ett av rummen j?mte tronsalen. Det var ett vapenrum, m?jligen ?t den kungliga vaktstyrkan. Varelsen tog upp ett l?ngt spjut, vilket han halvt st?tte, halvt kastade mot Leynas br?stkorg. Det slog emot hennes br?stpl?t och f?ll till marken. Leyna tog tag i ett stridsgissel och slog emot varelsen. Varelsens hj?lm f?ll av och blottade ett tusental hoptrasslade maskar. Leyna skar av alla maskarna vid halsen. Varelsen backade famlande bak?t ner i h?let. H?ga rytanden h?rdes fr?n stammens botten. Leyna kastade sig ned f?r stammen. Hon fl?g mot marken. Det skulle bli hennes d?d, om inte en lezardian gripit tag i henne och dragit henne mot en av g?ngbroarna. Den riktade sitt spjut mot henne. Hon stack sv?rdet genom magen p? lezardianen och sl?ngde honom nedf?r g?ngbroarna. En stor grupp lezardianer n?rmade sig fr?n tr?dkronan. Som sk?ldar bar det fr?mre ledet Leynas generaler frmf?r sig, f?sta i kedjor. Leyna anv?nde sin magi f?r att lyfta en lezardian. Hon sl?ngde den bak?t och sl?ngde ut fem led av dem innan hon krossade g?ngbron och hindrade de andra fr?n att anfalla henne. Hon tog ett l?ngt hopp ?ver sina generaler och landade bakom lezardinern. Hon stack ned dem och r?ddade sina generaler. De sprang genom djungeln tiills de st?tte ihop med en grupp m?nniskor. M?nniskorna gav dem en brun v?tska, vilken smakade mycket underligt. Deras ledare, vars namn var Anders Svenson, talade lugnt till Leyna p? ett m?rkligt, sjungande spr?k. Hon kunde dock f?rst? att han var en v?n som ville dem v?l. M?nniskorna b?rjade f?ra dem till sin bas och de satte en sk?l p? hennes huvud. Hon f?ll i djup s?mn.

  Mik s?g ?ver den d?da alvens kropp efter kartor, vapen och dokument. Han fann tre dolkar, ett bl?sr?r med trettiotv? pilar, en mindre flaska gift till bl?sr?ret, n?gra mynt, troligen med h?ga v?rden, ett guldhalsband, en amulett formad som en ?dla av ok?nt slag, och en karta ?ver omr?det. Den var m?rkt med m?l f?r prisjakt. Ett av namnen var Piellius, vilket f?rv?nade Mik till stor grad. Det var f?rmodligen han som ledde spaningsarbetet efter Mik. Mik gav sina v?nner varsin dolk och beh?ll en sj?lv, bl?sr?ret, pilarna och giftflaskan lade han i alvens ena axelv?ska, som han h?ngde ?ver sig. Den andra gav han till orchen, som var mycket tacksam. Mynten delade han ut till sina v?nner. De gick vidare p? v?g mot Piellius. Han verkade ocks? vara p? v?g, rakt mot andra sidan kartan, mot en grupp av m?nniskor, vilka s?g ut att ha mycket omoderna namn, som Anders Svenson. De var minst femton stycken. Mik ledde sina v?nner mot Piellius, som verkade l?ngsam, som om han gick. Mik b?rjade tro att han var ensam. Pl?tsligt l?g mark?rerna f?r b?de honom och Piellius inom millimeter fr?n varandra. Framf?r v?nnerna l?g en naturlig v?gg av v?xtlighet. Mik drog dolken och skar genom rankorna. Han hoppade igenom det skapde h?let, bakom honom f?ljde orchen och Br'kar. Mik k?nde pl?tsligt en kall dolkspets mot strupen. Framf?r honom stod Piellius. Mik sl?ppte dolken och lyfte h?nderna ?ver huvudet. Han tecknade ?t sina v?nner att g?ra samma sak. Piellius granskade Miks ansikte i ett ?gonblick innan han omfamnade sin underordnade och goda v?n. Miks reskamrater. Dolde ett par tankar i stil med: "Vem, var vart och hur?" Mik fr?gade Piellius vart han var p? v?g. Piellius ber?ttade om ett utomjordiskt projekt som kallades Mayflower 2, n?got Litrenno kallade "D?lig science fiction-referens." De talade samma spr?k sinsemellan, men talade olika spr?k i sm? grupper. Deras namn var underliga, och liknade inte varandra. De anv?nde underliga rektangul?ra l?dor f?r att kommunicera. Det var en underlig plats. Piellius var p? v?g dit, efter att han sett en stor hord orker, p? v?g mot Mayflower-basen. Orkerna bar stegar, och ett antal av dem bars i stora torn p? ryggen av enorma spindlar. Mik mindes odjuret orken k?mpat emot i f?ngelset och fr?gade Piellius hurvida orkerna reste med s?dana. Piellius ber?ttade att han sett ett antal krigsbestar bland orkernas led. Br'kar fr?gade hur m?nga de var, vilket Piellius inte kunde svara p?, men orkerna hade troligen samlat hela sitt sl?kte till armen. Orken undrade vart de var. Visste inte det heller, men de var troligen knappt en dagsmarch d?rifr?n. Mik tog upp kartan och visade den f?r Piellius, som tog den, en skrivfj?der och en bl?ckflaska, och skrev namnet p? orkernas kung, Blickar. Genast f?rsvann skriften och d?k upp n?ra deras mark?rer. Nu visste de var orkernas h?r befann sig, de slog f?lje mot Mayflower-basen.

  Leyna vaknade av att hon h?rde en r?st, hon f?rstod inte vad den sade. D?refter s?g hon ett ansikte som v?ndes mot henne, och hon h?rde samma r?st, men den h?r g?ngen kunde hon tolka vad den sade vilket var: "S? bra, du har vaknat. Mr Svenson vill se dig." Leyna reste sig och m?rkte att hon stod i ett vitt rum med underliga apparater vid v?ggarna. I mitten fanns en mjuk b?dd. De tv? m?n som talat till henne stod p? b?gge sidor om henne och grep tag l?tt i varsin hand. Hon f?rdes ut ut rummet och ut ur byggnaden, ut i regnet och till en annan. D?r v?ntade en ?ldre man kl?dd i gr? overall. Han gav Leyna en granskande blick innan han skrev ordet "Orker" i luften. Leyna log lite ?t honom innan hon gick in genom en d?rr bakom honom. D?r satt Anders Svenson. Han sade:

  "Jag ?r glad att du vaknat, utomjording. Dina v?nner ligger fortfarande i trans efter operationen."

  "Operationen?" Sade Leyna fr?gande.

  "Ja, vi stoppade in ett s? kallat spr?kchip i din hj?rna, s? att du kan f?rst? engelska."

  "Engelska?"

  "Det ?r en sorts gemensamt spr?k f?r oss p? jorden."

  "Vilket land kallar ni jorden?"

  "Jorden ?r en annan planet, l?ngt borta."

  "Vem ?r ni?"

  "Jag heter Anders Svenson och ?r forskare och ledare f?r Mayflower 2 projektet, ett intergalaktiskt kolonisationsprojekt."

  Leyna tackade f?r informationen och gick ut ur byggnaden. Efter n?gra efterforskningar fann hon att man gjort iordning en bostad ?t henne. Hon gick och lade sig p? s?ngen och funderade ?ver dessa m?rkliga m?nniskor och deras ganska galna portvakter. Hon somnade efter ett antal timmar och hamnade genast i dr?mmarnas rike.

  Mik, Orken, Br'kar och Piellius kom till Mayflowerbasen sent p? kv?llen. Regnet ?ste ner n?r de n?dde betongmurarna och den tunga st?lporten. De blev insl?ppta och fick spr?kchip inopererade, dock med bed?vning, ist?llet f?r narkos, som man sparade med. Sedan f?rdes de till Anders Svenson. De ber?ttade att orkerna var p? v?g, och visade honom kartan, vilken oroade Svenson till h?g grad. Piellius ber?ttade hur armen var uppbyggd och om orkers anatomi. De yttre delarna var l?tta att visa p? Orken, som var glad att f? hj?lpa till med det. Kolonisat?rerna st?lldes p? murarna i st?lpansar och med l?ngdistansgev?r. Piellius och Mik l?rde sig konsten att anv?nda s?dana vapen. Br'kar hj?lpte till att laga sprickor i muren och Orken sattes som kommend?r f?r en liten grupp pikm?n. Alla, utom de andra g?sterna fr?n planeten, bev?pnades och tr?nades i strid. Mot natten var basen i full beredskap.

  Leyna vaknade av vapenskrammel och rop. Hon gick ut ur bostaden och s?g r?tt in i Miks ansikte. Hon sprang fram och omfamnade honom. Mik klappade henne p? axeln och sa: "Jag ?r glad att se dig ocks?, men det finns nog en person du verkligen vill tr?ffa." Mik backade och sade ?t Leyna att f?lja efter honom. Leyna f?ljde Mik upp p? br?stv?rnen. D?r stod Piellius med ett gev?r i handen. Hans axell?nga svarta h?r bl?nkte i solen. "Du lever" ropade Leyna och omfamnade honom. "Hur?" Undrade Leyna. "Jag blev s?nd ?ter av Litrenno." Sade Piellius. Leyna gr?t av gl?dje och omfamnade Piellius.

  Mik stod p? br?stv?rnet och s?g ut ?ver gl?ntan. Borta i skogsbrynet syntes sm? ljusprickar. Orkerna hade n?tt basen. Nu b?rjade de sakta rycka fram?t. Mik beordrade sin skvadron att ladda sina gev?r. Ordern utf?rdes utan tvekan. Ett flertal h?gexplosiva skott avfyrades mot orkernas frontlinje, vilken v?nde tillbaka mot skogsbrynet. Men den andra attacklinjen bestod av ett flertal j?ttar, vilkas hud var sv?rare att genomtr?nga. Mik ropade ?t skyttarna att rikta in sig p? ?gonen. De skott som tr?ffade fick j?ttarna att v?nda och fly mot skogen. Nu verkade skvadronena av orker bygga upp en ny strategi. Kolonisat?rerna gjorde detsamma. En av dem fick idéen att k?ra en d?lig l?t fr?n en av sina l?dor, och kasta den mot orkarmen. Denna ide verkst?lldes genast, och snart ?verr?stade de pl?gade orkskriken s?ckpipemusiken och operan fr?n l?dan. Bara n?gon timme senare krossades dock l?dan av en ilsken ork. Nu rasade orkerna fram?t, deras stegar restes och f?ll. Mik h?gg mot varenda ork han s?g. Kolonisat?rerna blev tillbakadrivna ?ver muren och sk?t f?r allt de var v?rda. Mik h?gg runt omkring sig. Han s?g Piellius g?ra samma sak. N?gonstans h?rdes ett skrik. Leyna var d?d. Mik k?nde det, hon hade blivit omringad och nedstucken med en pik i ryggen. Mik blev distraherad av h?ndelsen. Han blev besegrad av tv? orker som slog bort hans sv?rd och stack honom i br?stkorgen. Innan han slocknade s?g han Piellius bli vingklippt av en ork. Piellius sk?t orken, men blev nedsv?rmad. Han dog av ett spjut genom hj?rtat.

  Mik l?g p? en b?dd av n?gon form av mjukt material. P? varsin b?dd brevid honom l?g Piellius och Leyna. Han k?nde att n?got var annorlunda. Han drog l?ngs ryggen och k?nde tv? kn?lar. Han hade f?tt vingar igen. P? en stor sk?rm visades bilder fr?n slaget. Orken duellerade mot den st?rsta av orkerna, kung Blickar av De m?rka bergen. Orken h?ll i en l?ng dolk i vardera hand, medan Blickar bar en stor stridsklubba och en sk?ld. Orken stack ena dolken i sk?lden, hoppade upp p? den och skar mot Blickars huvud. Han missade, men Blickar sl?ngde sk?lden mot en grupp m?nniskor. De duckade. Sk?lden fastnade i en v?gg. Orken sprang dit och drog ur sin ena dolk. Han hoppade fram?t och skar upp Blickars mage. Orken tog sin dolk och skar halsen av Blickars livl?sa kropp. Orkerna sl?ppte sina vapen och reste sina h?nder. N?gra av dem bugade till och med. Orken skrek ut "Jag ?r prins Bellger, Blickars arvinge." Sk?rmen slocknade. En d?rr ?ppnades. Ut kom en tjock matta av r?k. Mik k?nde efter dolken. Han fick upp den. Piellius drog fram sitt gev?r fr?n ryggen. Leyna h?ll Piellius l?ngsv?rd i ett fast grepp. Dimman l?ttade. Framf?rdem stod nu en l?ng man i k?pa. Han sade rosslande: "Den store v?ntar. Mik, Leyna och Piellius gick in igenom d?rren med dragna vapen. Pl?tsligt fl?g vapnen ut genom d?rren, m?jligen p? eget bev?g. Innan de tre v?nnerna han f?lja deras exempel l?stes d?rren. De stod nu p? randen till en stor klippa.

  Bellger var nu alla orkers h?gkung. De flesta av m?nniskorna hade ?verlevt. Han hade redan avskaffat slaveriet i orkernas kungariken. Han letade nu efter sina v?nner. Ingen av dem levde. Han beordrade allm?n sorg f?r alla orker. Alla lydde honom, och de som hj?lpt till att d?da hans v?nner halsh?ggs. Den enda han k?nde som levde var Br'kar, som inte var till s?rskilt stor tr?st, han hade f?tt till?telse att genoms?ka alla orkiska f?ngelser innan krigsf?ngarna sl?pptes ut.

  Svartalfernas kung gick runt i tronsalen. Han hade genomf?rt m?nga reformer som ?nglarnas stads nye kung. Fr?n och med nu var omr?det runt palatset f?rbjudet omr?de. De f? ?nglar som gjorde motst?nd anklagades f?r landsf?rr?deri och st?ld. Det enda bakslaget hitills var misslyckandet vid Mayflower, men det skulle snart h?mnas, snart.

  Den stora klyftan b?rjade pl?tsligt gl?da. Upp kom en demon, ett skelett med h?sthuvud, som frustade, och st?nade. Demonen var stor som en drake. P? ryggen satt en l?ng uppenbarelse i k?pa. Han sade:

  "Jag har skapat, er, era v?nner och fiender och omr?det ni kallar hem, men ?nd? kunde jag inte hindra er fr?n att bli nedhuggna."

  "Varf?r?" Undrade Leyna"

  "Jag skapar bara, jag best?mmer inget, och f?r mig ?r alla mina barn v?rda lika mycket. Det ?r inte jag som har best?mt att ?nglar ?r goda och svartalfer onda, det ?r deras eget val."

  Mik b?rjade k?nna att marken skakade och s?g sig sj?lv l?sas upp.

  "Bl?s i hornet, n?r timmen ?r knapp, sade Litrenno, innan Mik och hans v?nner landade p? jorden igen.

  Leyna, Mik och Piellius landade i Mayflowerbasens bostadsomr?de. De s?kte sig mot mitten och n?dde till Anders Svensons bostad sent p? kv?llen, den stora l?ga st?lf?rgade baracken l?g lugn i natten. Mik och Leyna gick igenom porten mot Anders sammantr?desrum. I det stora rummet satt ett mindre antal av Mayflowers milit?ra generaler. I ett av h?rnen av det runda bl?aktiga st?lrummet satt en man. Hans ansikte doldes i skuggorna, men Leyna s?g att han hade vingar p? ryggen. Anders s?g Leyna och hennes v?nner och bl?ste i ett gr?naktigt oxhorn. Kung Bellger anl?nde fr?n en av de m?nga ing?ngarna till rummet. Han omfamnade sina v?nner och ber?ttade om striden mot Blickar. Leyna f?rstod av sin v?n att de l?nga krigen mot orkerna var ?ver, och att de var allierade mot all ondska de kunde m?ta. Mik p?pekade att de skulle leta r?tt p? resten av ?nglarna och besegra svartalvernas kung, alvernas drottning, prins Dergondar av drak?n och h?vding Hirgarth av Serdionierna i norr. ?nglen i skuggan reste sig och sade att svartalverna inte l?ngre tj?nade under sin kung. Man kunde inte se hans ansikte, men i kroppsbyggnad liknade han Leyna, och rustningen bar samma m?rke som Leynas krona. Mik log. "S? den v?rdel?se gamle r?ttan har till sist d?tt?" fr?gade han spydigt. ?nglen hoppade fram och angrep honom. Nu s?g Leyna vem det var. Hon sprang fram och gav honom en ?rfil. Hennes bror f?ll till marken, han h?ll f?r s?ret p? kinden. ?nglarnas prins, Legreyne, hade ridit sin igoion Petrious mot svartalvstrakter. De spejare som varit ute d?r och d? svor p? att ingen kunde ?verlevt ett s?dant fall fr?n en igoion. Leynas bror hade verkligen varit en god v?n till Leyna, men sen dagen han f?rsvann fylldes hennes hj?rta av en djup ih?llande saknad, som efter Piellius d?d. Leyna hade mycket sv?rt att hantera d?dsfall, det hade hon haft ?nda sedan hennes f?r?ldrar d?tt i en luftskeppskrasch. D? tog Legreyne ?ver arbetet, tills han s? tragiskt f?rolyckades. Efter Legreynes d?d hade hans lillasyster Leyna, som bara var nio ?r den f?rf?rliga dagen, fick Leygreynes krona p? huvudet.

  Sen den dagen hade hon styrt staden med tungt hj?rta. Leygreyne sade: "Svartalverna d?dade sin tidigare kung. De lyder nu under en kejsare, innan kungen dog gav han mig en g?va." Leygreyne h?ll fram ett l?ngt, svartbl?tt, sv?rd. Leyna k?nde det ?rr som tillfogats henne av svartalvens sv?rd. Hon skrek och h?ll sig ?ver l?ret. Leygreyne tog tr?stande tag i hennes axel. Det k?ndes genast lite b?ttre. Leygreyne sade:"Svartalferna marscherar mot Dengrordalen. Vi m?ste samla v?ra h?rar och m?ta dem d?r...

  Mik vaknade, han h?rde ljudet av n?got, n?got stort och tungt. Det var f?rmodligen ganska l?ngt borta. Han h?rde ett ylande i skogen, och sedan, blev allting tyst. De b?sta krigarna i Mayflower-basens arme hade marcherat i tre dagar, men de hade aldrig h?rt om vilka fasor som v?ntade. N?r de amdra ?nglarna var upphittade skulle slaget st?, gott mot ont, en g?ng f?r alla. Mik h?rde ?nnu ett ylande, m?rkt och farligt utdraget. Han greps av skr?ck. "D?dsvargar!!!" skrek han.

  Anders Svenson vaknade mitt i natten av ett h?gt skrik. Han aktiverade soldaternas portabla v?ckarklockor. L?gret vaknade under svordomar och l?gm?lda f?rbannelser. I skogsbrynet syntes ett f?tal vargliknande varelser. Varelserna var dock inte lika stora, de var st?rre ?n de stora bj?rnar hans far visat honom i H?rjedalen. Dessa bestar r?rde sig springande mot l?gret. Han gav order om stt alla skulle ladda sina gev?r och sikta mot bestarnas ?gonh?lor. Det var s? man d?dade bj?rnar. Ett hundratal skott avfyrades mot vargarna. Tv? av dem f?ll skrikande och ylande ihop och dog, och ett tiotal av vargarna f?ll ihop p? marken, men de levde fortfarande, och de skulle nog resa sig igen, argare ?n innan. Vargarna som inte hade blivit tr?ffade rusade fram och blev spetsade p? May-flower m?nnens pikar. Mot morgonen flydde vargarna. Ingen i l?gret hade blivit d?dad, men flera hade tillfogats rej?la rivs?r. Efter en studie av vargarna m?rkte man att de inte hade ?tit n?gon ?ngel under de senaste fem veckorna. De vandrade vidare.

  Leyna gick framf?r resten av gruppen. Pl?tsligt s?g hon ett kraschat luftskepp. P? skeppet stod hennes far och mor. Deras ansikten var kalla och tomma. N?r de s?g henne fylldes ansikterna av gl?dje. Kung Legrins f?rade ansikte sprack upp i ett leende, och Drottning Ophilea str?ckte ut sina armar f?r att omfamna sin dotter. Leyna sprang fram. Hon omfamnade sin mor. Hennes far log. "Vi har saknat dig" sade han. "Men ni ?r d?da" sade Leyna. "?r vi?" fr?gade Legrin. "Ja" sade Leyna. "D? ska du falla!" tj?t de b?da i k?r. B?ten och den omgivande skogen brann. Hennes f?r?ldrar f?rvandlades till tv? svartalfer. De slog ned henne p? marken. Svartalvernas kung steg fram ur flammorna. Han drog sitt sv?rd. Sv?rdet dr?p av svart, br?nnande gift. Han h?gg henne i l?ret. Leyna vaknade, kallsvettig. Hon var kall. Sm?rtan i l?ret k?ndes fortfarande. D?r svartalvernas kung st?tt i dr?mmen stod hennes bror. Han omfamnade henne. I den provisoriska sjukstugan fanns det ocks? tv? m?nskliga l?kare. "Hon blir s?mre," sade den ena. "Vi vet inte vad vi ska g?ra"

  Leyna somnade igen, den h?r g?ngen dr?mde hon ingenting.

  Golmardens f?lt var lika fagra som Mik mindes dem. P? daggf?lten stod ?nglarnas t?lt t?tt ihop. Ett lappt?cke av gr?nt, r?tt, gult, bl?tt och orange. ?nglarna hade positionerat ut vakter. Ett par av dem v?grade att l?ta m?nniskorna passera, men n?r de s?g Leyna p? en b?r sl?ppte de villigt in dem. Leyna verkade lida av n?gon djungelsjukdom. Hennes hud hade b?rjat gr?na, och h?ret m?rknade var dag. Hon kunde knappast st? upp. Mik b?rjade sin vistelse i Golmarden med att bes?ka t?ltstadens guvern?r, general Saidhian. Han ber?ttade om vad som h?nt sedan svartalverna er?vrat ?nglarnas stad. Mycket av det som ber?ttades var ok?nt, men guven?ren visste att orkerna bytt sida. Nu skulle de tre folken samlas f?r att g? i krig mot alverna i gr?skogen.

  Svartalvernas kung hade spridit en m?ngd l?gner om sin d?d. Han var inte d?d, han var p? utlandsresa. Nu var det bara att hoppas att spionerna gjorde sitt jobb med Leyna. Han tog fram ett vackert dekorerat horn. Nu skulle det bli intressant.

  Mik s?g hornet n?r han klev in i t?ltet han blivit tilldelad. Det var ett horn av ren smaragd, med inlagt guld. Det var klart att ingen v?rdslig hand kunnat g?ra detta underbara verk. Han tog upp hornet och lade det i sin slitna axelv?ska. Han s?g giftflaskan fr?n kroppsbytaren och tog upp den. Han litade inte p? Legreyne. Nu skulle han, svartalvernas kung, eller snarare Legreyne, f? smaka p? sin egen medicin.

  Piellius satte sig ned f?r att f?r f?rsta g?ngen p? tio dagar ?ta ordentligt. Bordet var mycket spartanskt. Det var maten ocks?. Allt som var framdukat var br?d, lite torkat k?tt och tv? b?gare av atharium, ett mycket vanligt mineral med svagt helande egenskaper. P? motsatta sidan satt Gurbarnd, vaktkapten i det v?stra gardet. Det v?stra gardet hade i uppdrag att vakta drottningens v?stra gemak, fram tills stadens fall. Pl?tsligt h?rde Piellius en torr och illvillig r?st s?ga: "Drottningen d?r om ni inte infinner er i sjukhuset, v?ning fem, cell ?tta. Piellius drog sitt vapen och sprang ut. Kvar satt Gurbarnd med det mest f?raktiga ansiktsuttryck. Piellius satte sig p? en av transporth?starna. Han hade ingen aning huruvida en h?st skulle ridas som man red en igoion. Det skulle den. Han red mot sjukhuset, upp f?r trapporna och in i cell 8. Mik var redan i cellen. De gick runt i det runda rummet. Ett par sm? gemak fanns l?ngs v?ggarna. I ett av dem l?g drottning Leyna p? en brits. Brevid henne stod Leygreyne, han s?g lite nedst?md och allvarlig ut. De b?da v?nnerna steg in i det lilla rummet. Mik drog pl?tsligt fram en dolk och satte sin dolk mot den panikslagne prinsens strupe. "Vilket gift har du anv?nt p? min s... v?n?" skrek han. Leygreyne b?rjade sm?le. Han tryckte n?stan om?rkligt p? sitt b?ltessp?nne. Det v?nliga ansiktet rann av honom. Under det b?rjade en m?rk mask ta form. Tunikan och byxorna f?ll samman som om de ruttnade. Svartalfspansar t?ckte kroppen. Mullvaden var uppt?ckt. Arperth-Barlhetheth hade inte v?gat skicka en agent. Ist?llet anv?nde han den tillf?ngatagne Leygreynes skepnad. Svartalvernas kung reste sig. Halspansaret gjorde att kniven gled av. Med sin h?gra hand slog han till Piellius i huvudet samtidigt som han slog omkull Mik. De b?da hj?ltarna sprang efter den m?rka skepnaden. Svartalvernas kung slog sig igenom porten med ena axeln. Mik och Piellius f?ljde efter honom och s?g honom fly p? den h?st Piellius kommit dit med. "Han har flytt!" utbrast Piellius uppgivet. Tv? stycken ?nglar rusade fram f?r att hindra den ondskefulle kungen fr?n att rymma. De s?nkte sina pikar. Med en handr?relse pl?jde kungen undan dem. De fl?g ?t sidan in i ett t?lt. Kungen red tills han och hans riddjur doldes av nattm?rkret. Mik lyfte handen. J?mte flaskan med gift l?g en annan flaska med en guldgul v?tska. Hur den hamnat d?r visste han inte, men det var troligen den d?r Litrennos verk. Han fick pl?tsligt en k?nsla om hur han skulle anv?nda v?tskan.

  Leyna dr?mde att hon l?g i en ?ken. Munnen och l?pparna var torra. Hur hon ?n gjorde kunde hon inte ta sig upp. Pl?tsligt s?g hon en gammal man med l?ngt vitt sk?gg. Han bar en bl? mantel och kappa. I sin hand hade han en flaska. Han f?rde den till hennes l?ppar. Hon vaknade och s?g Mik och Piellius st? b?jda ?ver henne. Hon f?rstod att hon hastigt tillfrisknat fr?n den f?rbannelse som legat ?ver henne. Hon satte sig upp p? britsen. Hon s?kte handen mot sitt sv?rd. Det var d?r. Mik ber?ttade om vad som h?nt medan hon legat d?ende och Piellius lade armen om henne f?r att ge den br?ckliga drottiningen lite st?d. Hon omfamnade honom och ber?ttade om sin plan, en v?ghalsig marsch mot Dengordalen.

  Armen hade marscherat i flera dagar. Ett hundratal igoionryttare fl?g ?ver den lilla armen p? omkring sextusen man som samlats. 2000 kolonisat?rer hade f?rsetts med l?ngdistansgev?r, athriumrustningar och kroksablar. 980 ?verlevande trupper fr?n ?nglarnas arme bar provisoriska rustningar, sv?rdsstavar, pilb?gar och kastspjut. 3000 orker och n?gra f? dryader hade ocks? anslutit sig till armen. De gick alla mot mitten av dalen. N?r de kommit fram s?g de drottning Ythreithias alvb?gskyttar. De str?ngade b?garna och lade pilar p? str?ngarna. P? ett kr?n stod flera skvadroner klansm?n. De rusade ned f?r klippan. Leyna skrek ut en order: "St? fast som klippan!" ?nglarna st?llde upp sig mot v?gen av de nordliga klanm?nnen. De svingade sina sv?rdstavar skickligt, och snart flydde de sk?ggiga m?nnen hals ?ver huvud. Alverna avfyrade sina pilb?gar och tr?ffade flera ?nglar i ryggen. De flesta av pilarna tog i rustningen, men n?gra f? tr?ffade och blev fatala. Mik k?nde innanf?r kl?dnaden. Detta var ett bra tillf?lle att anv?nda hornet. Han bl?ste i smaragdhornet. Klipporna under alvb?gskyttarna rasade. Bakom den oregelbundna klippan fanns en enorm port av sten. Porten gled upp. Bakom den fanns en imponerande stad. Flera trappor och stentorn fanns d?r inne. Ett tio tal trappor ledde ned i marken. Inne i staden fanns det en stor grupp dv?rgar, kl?dda i pansar och rej?la brynjor. I h?nderna bar de yxor och sk?ldar. De mejade ner de alviska b?gskyttarna. De gick bak?t mot resten av armen och st?llde sig i defensiv formation runt armen. Det kanske fanns femhundra stycken. Deras ledare red p? en enorm tjur. B?gge var kl?dda i pansarpl?t fr?n topp till t?. Ledaren red mot Mik och sade: "Barthinbrar var namnet." Han drog fram en l?ng lans och en rund skj?ld fr?n ryggen. "Nu tar vi dem", sade Barthinbar. Mik nickade inst?mmande. Medan de stod och pratade t?cktes himlen av en stor m?ngd plattdrakar. Fr?n alla skrymslen i dalen vandrade enorma armeer av svartalfer. Fr?n luften avfyrades pilar fr?n svartalfernas fruktade armborst. De var fast i en f?lla. Leyna beordrade sitt Igoion-garde att att dela upp sig. Hon, Mik, Piellius och Gurbarnd tog komandot ?ver varsin grupp om tjugo ryttare var. De red mot drakryttarna och br?t effektivt deras linjer. Skott avfyrades och d?dade ett hundratal svartalfer. Leynas och Piellius grupp riktade in sig p? att ta livet av en av plattdrakarna. Den f?rsta av drakarna, och flera ryttare f?rpassades till s?llare jaktmarker i stridligheterna.

  Mik ledde sina trupper mot en av plattdrakarna. Pl?tsligt h?rde han en dov duns. Hans igoion hade blivit tr?ffad. De f?ll ned p? marken. Ett tjugotal spjutm?n fr?n drak?n. Deras tunga fj?llpansar skramlade n?r de v?nde sig in?t mot den unge ?ngeln. Spjuten var l?nga och d?dligt vassa och de vackert utformade hj?lmarna gl?nste i solljuset. Mik st?llde sig intill sitt trogna riddjur. Han s?g sitt mycket prek?ra l?ge, drog fram Litrennos horn och bl?ste i det. Flera ljussken upptr?dde p? himmeln. Plattdrakarna fick uppenbarligen panik av ljusen. De vred och v?nde sig. Svartalver, ballistor och barrikader f?ll till marken. De landade mitt bland marktrupperna och spred panik bland klansm?nnen och alverna, d?ribland just de spjutm?n som hade st?ngt in Mik. Slaget drev fram och tillbaka mellan ett dussin fronter. Orker och dryader gjorde fruktansv?rda framryckningar, d?r de offrade flera av sina egna f?r att n? de taktiskt viktiga dalsidorna. Dv?rgar h?gg emot ilskna alver. Pilar och armborstsk?ktor ven genom den blodstinkande luften. Mik besteg ?terigen sin igoion och ledde sina trupper fram?t i desperata anfall mot alviska falanger. Mik s?g hur Leynas tropp blev ansatt fr?n alla sidor. Han s?g Bellger kalla till sig sina trupper i en sista sk?ldmur. Han s?g hur Br'kar blev angripen av flera Klansm?n med pikar. Till sist s?g han Piellius som skrikande ledde sina ryttare mot Leyna. Mik landade intill Leyna och sade till Leyna:"Att d? i sin drottnings namn, ?r en plikt mot ditt land". Leyna log emot honom. Mik tog Leyna i handen, han sade:"Lycka till, syster". Leyna s?g fr?gande p? Mik. Hon hann inte ?ppna munnen f?rr?n Mik hade f?rsvunnit bland leden av soldater. Hon rusade mot fienden, med sitt sv?rd redo. Hon skrek ut kommandon till sina soldater och h?gg ned flera fientliga soldater.

  Mik lutade sig bak?t i sadeln, det s?g ?terigen ut som om de skulle f?rlora slaget. Marken var fylld av lik, tomma ?gon som s?g upp emot de stridande. Fronterna var l?sta. Mik drog handen mot sin axelv?ska. Hornet var borta. Han spejade ?ver dalen. D?r, intill en alv, l?g hornet. Mik red emot alven. Alven s?g vad han var ute efter och stampade p? hornet. Hornet h?ll, men alven f?ll ihop i sm?rtor. Mik greppade hornet och bl?ste. F?rst h?nde ingenting. Sedan b?rjade hornet skaka v?ldsamt. Det bildades sprickor p? den polerade ytan. Hornet b?rjade falla samman. Stora bitar smaragd s?g ut att lossna. Sedan exploderade hornet. Explosionen skadade inte Mik, men flera alver omkring honom vred sig i sm?rta. Ett fruktansv?rt h?gljutt hornskall fyllde dalen. Sedan ett till och ett till. Mik s?g ett ljus i dalens norra ?nda. Han s?g stort antal tentakler, som skuggor mot ljusskenet. De enorma tentaklerna angrep flera horder av alver och klansm?n, svartalver och drak?m?n. Sedan syntes flera stycken underliga fladdermusliknande varelser. De t?ckte sikten f?r alla de fientliga b?gskyttarna. Flera av dem angrep fiendetrupper uppifr?n. D?refter kom led efter led av underliga varelser. En del var mystiska varelser, de lyste upp dalen med sin blotta n?rvaro. De flesta s?g ut som stora skalbaggar, kl?dda i ett exoskelett h?rt som pansarpl?t, med flera olika naturliga och tillverkade vapen. I det sista ledet red ett trettiotal tungt bev?pnade kavallerister. I fronten f?r armen red Litrenno p? sin demon. Han kastade formler till h?ger och v?nster. Banér restes bland skalbaggarna, och j?mte Litrenno bildades tv? enorma bestar, kl?dda i pansar. Alverna och Klansm?nnen hissade upp sina vita flaggor. Svartalverna och drak?m?nnen flydde som f?r fr?n vargar. Litrenno red fram emot Leyna. Han steg ned fr?n demonen och str?ckte sin hand emot henne. Hon greppade den och skakade den. Den st?rsta av insekterna steg fram till Barthinbar. Insekten talade klickande med honom. Han och Barthinbar talade l?nge. Till sist tog ?ven de i hand. Barthinbar f?rklarade f?r de andra. Insekterna skulle sl? sig ned i Dengordalen och leva i symbios med dv?rgarna. Mik gick runt bland de d?dade medan Hirgarth och drottning Flaynarye av Alverna diskuterade fred med Bellger och Leyna. Bland de d?da l?g flera av dem han stridit med genom sin tid som vakt. Gurbarnd l?g med en sk?kta i magen j?mte sin d?da igoion. Mik drog ut sk?ktan och rengjorde s?ret. Gurbarnd lyfte handen. Mik satte sig p? huk och greppade den. Han f?rs?kte hela Gurbarnds s?r med magi, men f?rg?ves. Gurbarnds ?gon blev snart tomma, och greppet om Miks hand blev slappt. Mik reste sig och ?terv?nde till f?rhandlingarna.

  Flera m?nader hade passerat sedan slaget om Dengordalen. St?der hade bytt ?gare och b?da sidor hade mist stora delar av sina styrkor. L?ngs fronterna l?g nu br?nda ?deland. Fronterna hade nu l?sts, n?gra mil fr?n lezardianernas huvudstad Tachenopa. Omkring den var djunglen t?t och p? vissa st?llen hade lezardianerna satt ut f?llor. Just nu forcerade armen dessa p? ett eller annat s?tt, inte utan att n?gon fick s?tta livet till. Slutligrn n?dde de dock Tachenopa, samma tr?dstad som Leyna och hennes r?dgivare tillf?ngatagits i. Leyna s?g upp emot det h?ga tr?det. "D?r hittade jag ditt sv?rd", f?rklarade hon f?r Piellus. Han s?g ned bland r?tterna. Jag f?rst?r, sade han, och kysste henne. Hon log. Snart skulle de leda ?nglarna tillsammans mot lezardianernas f?ste. Piellius ansikte f?rvreds i en grimasch av skadegl?dje. Han drog sitt korta sv?rd och h?tte ett hugg mot Leynas ansikte. Hon skrek till av skr?ck och f?rv?ning. Piellius ansikte f?rvreds och liknade mer ett f?rvridet alvansikte. Shar'dio! Hon f?ktade skr?ckslaget med armarna medan l?nnm?rdaren f?rs?kte hitta ett s?tt att komma ?t hennes vitala organ. Slutligen lyckades han hitta en blotta. Han h?gg emot Leynas hals. Precis innan han lyckades halshugga henne drog han undan handen. Han f?ll ned p? golvet och vred sig i pl?gor. En p?l med svart blod v?xte under hans stilla kropp. Bakom honom stod den riktige Piellius med ett kort sv?rd i handen. J?mte honom stod Mik. "Du ropade", f?rklarade Piellius. Leyna omfamnade dem b?da.

  Efter den omskakande h?ndelsen p?b?rjade Leyna bel?gringen. Efter detta togs alverna ur milit?r tj?nst. Flaynarye st?lldes inf?r r?tta f?r l?nnmordsf?rs?ket. Hon bedyrade sin oskuld, men de ?klagande v?grade tro henne. Slutligen erk?nde hon att hon ville befria sitt folk fr?n den allians som bildats efter slaget vid Dengordalen. Mik f?rklarade f?r henne att utg?ngen var Litrennos vilja. Hon suckade och f?rbannade deras arrogans. Kriget var inte slut ?n. Hon f?rdes ut fr?n salen och in i f?ngsligt f?rvar, tillsammans med resten av sitt folk, barn som vuxna och kvinnor som m?n. Mik fick en k?nsla av att detta inte var helt r?tt, men han ber?ttade ingenting f?r Leyna, som verkade n?jd med proceduren. Ist?llet tog han posten som Flayarnes f?ngelsevakt.

  Bel?gringen s?g relativt lyckad ut n?r ordern f?rst utf?rdades s?g det ut att kunna g? bra f?r de ansamlade h?rarna, men snart visade det sig sv?rt att h?lla lezardianerna inne. De var van vid omr?det och kunde dessutom kl?ttra, n?gonting de var b?ttre p? ?n ?nglar och m?nniskor. F?r att kontra detta strategiska ?vertag satte Leyna in artilleri. Stora grenar f?ll ned fr?n tr?det, men byggnaderna f?rblev oskadda. Slutligen n?dde dock artillerielden de stora byggnaderna i tr?det. D?refter slutade r?derna. D?rren stod ?ppen f?r en invasion.

  Mik stod med sitt spjut i ett fast grepp. Framf?r honom l?g de stora f?rl?ggningar som bildats under bel?gringen. De stora, gr?aktiga byggnaderna var inte direkt n?gon vacker syn. Han v?nde sig om och best?mde sig f?r att ?gna litet tid ?t sin f?nge ist?llet. Han v?nde sig om och betraktade j?rnburen. I mitten satt Flayarne p? en pall. Hon hade sitt n?tbruna h?r uppsatt i en fl?ta. Hennes ansikte hade mjuka, men tydliga drag, h?ga kindben, och en mycket vacker n?sa. Mik skakade av sig tankarna. Det h?r var en f?nge. Han v?nde sig om igen och blickade ut ?ver l?gret.

  "Du beh?ver inte g?ra detta",sade Flayarne pl?tsligt. Hennes r?st l?t medlidande.

  "Jag m?ste g?ra det f?r min drottning och syster," sade han, v?nde sig om, och stack Flayarne i sidan med spjutet. Hennes stora bl? ?gon fylldes med sm?rta. Mik v?nde sig ?terigen om.

  "Du ?r den ?ldsta sonen till f?rre kungen, du borde ha blivit kung," sade Flayarne.

  Mik suckade, "Jag kan inte bevisa min st?llning."

  "Inte?" fr?gade Flayarne stor?gt.

  "Nej"

  "Du skulle kunna bli alvernas kung"

  "Efter dig?"

  "Nej, som min make" sade Flayarne med ett k?rleksfullt leende. Sedan jag s?g dig i Dengordalen har jag varit st?rtf?r?lskad i dig.

  "Du vet inte ens vad jag heter," skrek Mik.

  "Men det ?r k?rleken som r?knas"

  Flayarne sl?ppte ut h?ret. Mik var tvungen att medge att hon var vacker, men han var knappast f?r?lskad i henne. Men en liten del inom honom gnagde fortfarande.

  "Mik, jag beh?ver ett svar", sade Flayarne.

  Mik suckade och stack henne ?nnu en g?ng med spjutet. Sedan gick han ut fr?n f?ngelset och bad om permission. En ny vakt sattes in f?r att vakta drottningen. Mik f?rs?kte sl?ppa drottningen ur tankarna, men slutligen kom han fram till att han faktiskt var ganska f?r?lskad i Flayarne. Han var tvungen att undertrycka den k?nslan.

  Leyna hade beordrat att porten skulle angripas, och nu stod soldaterna p? led framf?r den, medan igoionryttare f?rs?kte sig p? att bryta linjerna av b?gskyttar uppe p? murkr?net, som regnade pilar p? fienden. L?ngst fram i arméen av infanteri stod Arthur, en amerikansk marinsoldat fr?n Mayflowerprojektet. Rustningen han bar skyddade honom fr?n pilarna som st?ndigt hamrade mot den, men ?nd? bar han en skj?ld p? v?nster arm, f?r att f?rhindra spjuten, vilka tr?ffade betydligt h?rdare. I andra handen h?ll han en pistol, inst?lld p? s? h?g skott intensitet att ett skott skulle kunna passera genom flera lezardianer och d?da dem alla. ?nd? k?nda han sig mycket oroad. Det var n?got med atmosf?ren. En omissk?n?ig lukt av f?ruttnelse. Han tog en titt p? tr?det. Det s?g ut som om det hade b?rjat sv?lla. Pl?tsligt exploderade tr?det i tusentals tr?splitror. Lezardianer fl?g ?ver himlen och landade i djunglen. En landade p? Arthurs skj?ld. Han gjorde sig redo f?r en h?rd strid, men ins?g sedan att lezardianen redan var d?d. Han tog en titt p? tr?det. D?r stod en, ja, vad var det egentligen f?r n?gonting.

  Mik stod ?ter vid sin post utanf?r f?ngt?ltet. Han k?nde sig svagt obekv?m d?r han stod och d?rf?r, utan anledning, flyttade han litet p? sig. Flayarne noterade r?relsen.

  "Mik", sade hon.

  Mik suckade tungt och v?nde sig emot henne.

  "Ja", lyckades han f? fram.

  "?r det du?" Fr?gade Flayarne.

  "Det ser du v?l?" fr?gade Mik, aningen irriterad.

  "Tyv?rr inte" sade Flayarne. Hon ?ppnade ?gonen.

  Mik s?g in i de tomma blodiga h?len och backade f?rf?rad. N?gon hade skurit ut Flayarnes ?gon.

  "Vem?" fr?gade Mik.

  Till svar drog Flayarne upp en kort kniv, t?ckt av blod, ur fickan. Sedan tog hon upp sina ?gon fr?n kn?et och gav dem till Mik. Mik sl?ngde f?rskr?ckt drottningens ?gon till marken. Flayarne s?g s?rad ut n?r han sl?ngde ?gonen till marken.

  "Att ge bort sina ?gon ?r en av alvernas st?rsta tecken p? k?rlek"

  "Sp?nnande", sade Mik och tog upp ?gonen. Det droppade fortfarande blod fr?n dem.

  "Jag skulle d? f?r din skull"

  "P? s? s?tt, skulle du offra din makt?"

  "Ja, vad som helst."

  "Ge mig din g?rdel", sade Mik

  Flayarne tog av sig sitt utsirade guldb?lte och h?ll upp det i luften utanf?r buren. Mik tog g?rdeln. I g?rdeln l?g den makt som ut?vats av Flayarne och hennes f?reg?ngare. Mik satte p? sig b?ltet. Han k?nde ingenting.

  "Du lj?g f?r mig"

  Flayarne s?g f?rskr?ckt ut.

  "?lskning, b?ltet ?r bara en symbol. Den riktiga makten sitter i hj?rtat, i att kunna skilja p? r?tt och fel."

  Mik accepterade detta. Han tog loss nyckeln ur b?ltet och l?ste upp d?rren. Innan han till?t att Flayarne r?rde honom skar han av hennes lillfinger. Hon gjorde en grimasch av sm?rta, men det avskurna fingret bevisade att hon inte var en Shar'dio. I s?dant fall hade fingret ?terg?tt till sin vanliga, missbildade form. Mik helade handen och satte tillbaka ?gonen i sina h?lor med hj?lp av magi. Slutligen smorde han in hennes ansikte med jord och g?mde b?ltet under sin tunika. Flykten hade b?rjat.

  Efter att monstret hade f?rst?rt sin boplats under flera milleniers tid hade den f?rst?s sv?rt att se. Den stora gr?aktiga bl?ckfiskliknande varelsen hade inte sett ljus p? l?nge. Men det var hungrigt. F?r n?gra m?nader sedan hade den f?tt sig ett riktigt skrovm?l, men nu var den ?ter utsvulten. Den ?t ?gonblickligen upp flera igoioner och deras ryttare, och r?rde sig sedan n?rmare och n?rmare den uppst?llda arméen. Leyna och Piellius hade samordnat en attack mot den stora besten. Nu angrep de besten. Samtidigt arbetade Anders Svenson med att samla sina soldater mot den enorma besten. Det s?g ut som om den stora h?ren slutligen m?tt sin ?verman.

  Mik f?rde Flayarne mot sin igoion. Han kom ungef?r halv?gs innan han m?tte sin v?n Bellger. Orkkungen var f?r tillf?llet inte n?rvarande vid bel?gringen. Han hade f?tt en pil i kn?t och s?ret hade blivit infekterat. Han stoppade Mik och fr?gade vem han hade med sig. Mik f?rklade att han f?tt i uppdrag att f?rflytta en l?sdrivare till barrackerna f?r att tvinga in henne i arméen. Bellger granskade Flayarne nogrannt. Slutligen fr?gade Bellger Mik om varf?r han f?rr?dit Leyna. Mik str?ckte upp h?nderna i luften. Flayarne reagerade dock helt annorlunda. Hon to fram sin kniv och skar upp Bellger mage. Mik skrek ?t Flayarne och bad henne att skona Bellger. Slutligen sl?ppte hon greppet om kniven och dumpade Bellger. Hon f?ljde med Mik bort till igoionen. De var jagade. De flydde. Mik h?rde arga r?ster bakom sig, men han stannade inte f?r att lyssna. Slutligen n?dde de igoionstallarna. De slog sig genom d?rren och letade r?tt p? Miks igoion. De besteg igoionen och fl?g genom den stora hangaren. Till sist n?dde de d?rren och steg genom luften. Flayarne h?ll ett h?rt grepp om Mik. Runt dem visslade pilar och gev?rskott. Vad har jag gjort? T?nkte Mik.

  De tv? skepnaderna stirrade p? varandra. Pl?tsligt tog den ena till orda. Man kunde inte se n?gra ansiktsdrag. "F?rr?dare!" Sade den. "Hyra en Shar'dio f?r dina egna ruttna syften!"

  "Ha, ondska ?r upp till betraktaren. Jag har sn?rjt honom. Han kommer aldrig loss. Jag kan f? o?ndlig makt." Fnyste den andre.

  "Han har b?rjat vackla. Snart kommer han ?ter att f?rst? sitt ?de."

  "K?rlek ?r en m?ktig kraft. Han ?r bunden."

  "Jag har gett upp, ni m?ste g? er egen v?g. Aldrig mer att jag hj?lper er."

  Den telepatiska f?rbindelsen br?ts.

  Leyna ledde angreppet mot monstrets v?nstra sida. Telepatin hade gjort henne virrig, men hon var ?nd? fullt medveten om hur hon fl?g. Monstret trampade sig genom linjerna av soldater. Leynas angrepp gjorde att monstret dessutom bl?dde ett fr?tande, svart blod som rann ned p? de allierade trupperna. Slutligen kom Leyna p? vad hon skulle g?ra. Hon angrep monstrets knappt ?ppnade ?gon och skar djupt in. De andra igoionryttarna f?ljde hennes exempel. Monstret vred sig i pl?gor. Det f?ll samman p? marken. Leyna s?g sig omkring. Vart var Piellius?

  Littrenno suckade. Han gav upp. Hans g?rningar hade inte gjort Leyna glad. Han kunde f?rst? det. Men han var tvungen. Nu skulle svartalferna f? visa vad de gick f?r. Han hick runt i den gamla tr?dg?rden i Molnstaden med svaralfernas kung. Han tog upp en liten flaska ur fickan.

  "Vad ?r det f?r n?got", fr?gade kungen.

  "Jag vet inte, jag stal det fr?n Leyna." Sade Litrenno f?rsiktigt.

  "Hennes minnen!" Svartalfernas kung l?t pl?tsligt upphetsad.

  "Nej" svarade Litrenno, n?got v?rre.

  Svartalfskungen suckade.

  "Vad vet du om det?"

  Till svar ?ppnade Litrenno flaskan och l?t en droppe falla till marken.

  "Backa!" sade han.

  Svartalfskungen gjorde som han sade. D?r droppen f?ll fanns nu ett djupt h?l, med en radie om ungef?r en meter. Fr?n h?let spreds en r?k som luktade starkt av svavel.

  "Det var som..." Sade svartalfskungen f?rskr?ckt.

  "?r vi ?verens?" fr?gade Litrenno.

  "Ja" svarade svartalfskungen.

  Mik och Flayarne hade landat p? Golmardens ?ngar, ungef?r d?r ?nglarnas f?rsta t?ltl?ger legat. De hade hittat ett tv?mannat?lt som var f?rh?llandevis intakt. D?r sov de nu p? n?tterna. Just nu satt de j?mte elden utanf?r t?ltet och ber?ttade om sina liv f?r varandra. Miks igoion sm?g runt l?gret och h?ll utsikt efter potentionella fiender. N?r Mik hade ber?ttat om Dengordalen f?r Flayarne b?rjade hon gr?ta. Hon bad Mik om urs?kt f?r hans goda v?n Gurbarnd. Han lade armen om henne. Hon slutade gr?ta. Hennes ansikte v?ndes mot Mik. De s?g varandra i ?gonen. Sedan r?rde deras l?ppar varandra.

  Tachenopa var er?vrat. Leyna hade avr?ttat lezardianernas kung genom att kasta honom fr?n ett av tr?den. Lukten av blod l?g fortfarande tung i luften. Lezardianerna f?rdes till f?ngelseh?lorna, d?r de inkvarterades tillsammans med alverna. Sedan beordrade hon att staden skulle plundras p? allt av v?rde, och sedan br?nnas. Efter m?nga inv?ndningar fick hon som hon ville. Nu skulle hon ta i tu med svartalferna.

  Bellger vaknade p? sjukhuset i det provisoriska l?gret. Han s?g sig omkring. Fr?n sjukhuss?ngen han l?g i s?g han ett stort antal sk?rmar. Flera apparater satt fastsp?nda i armen. N?gra av dem hade sladdar kopplade till taket. I taket h?ngde p?sar med olika v?tskor. Var han d?d? Han dlog undan tanken. Sakta ?terv?nde minnet. Han hade sett en detalj hos kvinnan Mik f?rde med sig, och fr?gat honom varf?r han f?rr?dit sina v?nner. Sedan blev allt svart. Vad var det f?r detalj? Hur han ?n f?rs?kte kunde han inte minnas. Vem var kvinnan? Hon var otroligt lik Leyna, men det var sv?rt att minnas mer av henne. Varf?r? Han kunde inte ens komma p? ett rimligt alternativ till varf?r han l?g d?r han l?g. Han tittade mot sin mage och s?g ett ?rr som l?pte genom det tjocka, gr?na skinnet. Vart var Mik?

  Mik satt intill sin nyfunna k?rlek Flayarne vid gl?den, som sakta brann ut. Den fruktansv?rda sanning han nyss f?tt h?ra sj?nk sakta in. Om det var sant hade han gjort ett fruktansv?rt misstag. Han kysste hennes mjuka l?ppar ?nnu en g?ng. Sedan smekte han hennes l?nga, n?tbruna h?r. Han ?lskade henne, och hon ?lskade honom.

  Anders Svenson lyssnade p? vad som sades i mikrofonen. Det var ett tydligt medelande. Snart skulle ett skepp komma och h?mta kolonisat?rerna. D? planeten de landat p? hade en krigisk lokalbefolkning var de tvugna att f?rflyttas s? snart som m?jligt. Anders skulle sakna planeten, men vad kunde han g?ra. Han ber?ttade f?r de andra kolonisat?rerna. De flesta av dem blev mycket entusiastiska n?r de h?rde detta, men n?gra, ins?g Anders, skulle sakna planeten. Han ?terv?nde till sin barack och kokade en kopp kaffe. N?r skulle skeppet anl?nda.

  Leyna s?kte bland de s?rade och d?da efter Piellius. Slutligen hittade hon honom under tv? stympade lezardianer. Han hade f?rlorat medvetandet, men i ?vrigt var han oskadd. Leyna satte sig p? kn? och greppade hans hand. Hon l?t magin spridas genom honom och f? honom att vakna. Piellius ?gon ?ppnades, och han m?tte Leynas ?gon. Hon gr?t. Hon tog upp en dolk och h?gg honom i magen.

  Piellius skrek till av sm?rtan. Sedan mindes han Leynas och Litrennos telepatiska samtal. Han hade lyckats f?nga upp allt. Han f?rs?kte dra sig samtalet till minnes. Det var otroligt sv?rt. Sedan kom det till honom, som en insikt. S? hade det sett ut!

  De tv? skepnaderna stirrade p? varandra. Pl?tsligt tog den ena till orda. Man kunde inte se n?gra ansiktsdrag. "F?rr?dare!" Sade den. "Hyra en Shar'dio f?r dina egna ruttna syften!"

  "Ha, ondska ?r upp till betraktaren. Jag har sn?rjt honom. Han kommer aldrig loss. Jag kan f? o?ndlig makt." Fnyste den andre.

  "Han har b?rjat vackla. Snart kommer han ?ter att f?rst? sitt ?de."

  "K?rlek ?r en m?ktig kraft. Han ?r bunden."

  "Jag har gett upp, ni m?ste g? er egen v?g. Aldrig mer att jag hj?lper er."

  Pl?tsligt blev Litrenno synlig.

  "G?r s? d?, jag har gjort ?n v?rre brott."

  Leyna blev synlig n?r hon yttrat orden.

  "Vad?" Fr?gade Litrenno oroligt.

  "Jag f?rdrev mina ?ldre syskon och m?rdade mina f?r?ldrar." Sade Leyna med ett obehagligt leende p? l?pparna.

  "Dina syskon kommer att ?terv?nda till makten!" Skrek Litrenno.

  "Aldrig!" Skrek Leyna, "Som jag sa ?r Mik bunden till mig."

  Den telepatiska f?rbindelsen br?ts.

  Piellius r?s. Det b?rjade svartna f?r ?gonen.

  Min syster! Mik trodde inte Flayarne. Han var f?r?lskad i sin syster! Flayarne hade ber?ttat allt. Mik hade f?tt minnet raderat innan han blivit adopterad av en bondefamilj. Allt Leyna hade l?mnat var minnet av att de var syskon, och att det var en stor hemlighet. Igoionolyckan var en l?gn allt igenom. Flayarne hade f?tt vingarna avskurna och satts ut i skogen, utan mat eller vatten. Slutligen kom alvernas kung och drottning f?r att r?dda henne. Leynas v?v av l?gner hade dock ?vertygat ?ven henne. Hon var helt ovetande om vad hon hade gjort f?r att n? tronen.

  Leyna s?g p? sin blodiga dolk. Vad hade hon gjort? Hon s?g ned p? Piellius d?da kropp. Ansiktet var f?rvridet i en grimasch av hat. Ansiktet bleknade och ?gonen f?rlorade sin glans. ?nd? k?nde Leyna sig lycklig. Varf?r? Det hade hon ingen aning om. Hon letade runt bland skr?pet p? slagf?ltet och fann ett kort lezardianspjut. Hon stack det i Piellius s?r. Sedan sprang hon tillbaka till l?gret och ber?ttade att en lezardian m?rdat Piellius.

  Anders erk?nde att han skulle sakna Piellius. L?jtnanten hade visserligen varit en smula barsk, men utanf?r tj?nst hade han varit v?ldigt trevlig. Han hade uppenbarligen betytt mycket f?r den till synes unga ?ngladrottningen. Uppenbarligen var hon helt f?rst?rd och ville h?mnas Piellius liv. Anders hade t?nkt ber?tta f?r henne om skeppet och hans repositionering, och nu gjorde han det. Leyna s?g ut att f?rsjunka i tankar. Anders l?mnade henne.

  En man med kort svart h?r vandrade genom de m?rka korridorerna. Vakter stod i givakt intill d?rrarna, vilka ?ppnades n?r han gick emot dem. Den m?rka kl?dnaden kl?dde hans ?ldrade kropp, och han bar smycken av guld. Han hade h?ga kindben, och en tunn munn, en krokig n?sa, och sm?, kisande, svarta ?gon. Slutligen n?dde mannen ett av de inre rummen i byggnaden. Han klev in och m?ttes av flera m?n kl?dda p? ett liknande s?tt. Mannen klev in i det spartanska rummet. Han m?tte de andras blickar. Sedan satte han sig ned och lystrade till de andra. Giovanni Lambressio hade pl?tsligt avlidit i sv?ra kramper, mitt under sin ?mbetsperiod som guide f?r en relativt primitiv v?rld. Nu skulle en av ilnatierna utses till guide f?r planeten. Mannen funderade en stund. Han hette inte Litrenno f?r intet. Han var f?dd p? Fahgjialn, och var redan i unga ?r en m?stare p? att skapa varelser ur tomma luften. Ilnati hade uppt?ckt honom i ett f?rs?k att er?vra v?rlden. Nu var han en av D'aeterni ilnati. Han ?gde en enorm makt. Nu skulle han v?lja n?sta ledare f?r en hel planet. De andra D'aeterni ilnati hade redan r?stat. Han funderade en stund. Sedan r?stade han p? sig sj?lv. Han skulle ?nd? inte influera valet. R?stresultatet visades. Alla r?ster hade g?tt till en enda kandidat. Litrenno. Litrenno mindes sitt tilltr?dande till ?mbetet med stolthet.

  Svartalfskungen fortsatte med att samla sina soldater. ?nglarna var p? v?g, och med dem resten av v?rlden. F?rutom drak?arna. Han ?drog sig att modiga soldater fr?n de m?rka ?arna i v?ster marcherade f?r att genskjuta Leynas styrkor. Det skulle r?cka f?r att krossa hennes arme. Kanske. Han mindes hur sv?rt det varit att ta kontroll ?ver molnstaden. Men om han h?ll huvudet kallt skulle han segra. Det visste han mycket v?l om.

  Leyna planerade offensiven med Bellger och Br'kar. De var mycket oroade ?ver sin v?n Mik, men kom fram till att han gjort sig skyldig till f?rr?deri mot Leyna genom att befria Flayarne. Planen l?g i att bel?gra ?nglarnas molnstad genom att angripa hamnarna med stora grupper av igoionryttare. D?refter skulle flera av de plattdrakar som tagits som krigsbyte ta fotsoldater upp f?r att er?vra nyckelpositioner i staden. Leyna, Br'kar och Bellger skulle leda offensiven mot stadens vattenreservoar. Efter det skulle de angripa palatsets v?stra port. Det var en felfri plan. Men Leyna var orolig. Innan Litrenno hade f?rsvunnit hade han stulit en flaska av den alkemiska uppt?ckt ?nglarna gjort bara n?gra dagar senare.

  Anders Svenson hade best?mt sig. Han skulle l?mna planeten innan bel?gringen b?rjade. Han skulle just g? till Leynas t?lt n?r han m?tte en annan kolonisat?r p? v?g dit. Det var en av de h?gst uppsatta generalerna i Mayflowers garde. Anders f?rklarade sitt beslut. Generalen, Gabriel, fr?n Danmark f?reslog att de skulle f?rsvinna som katter, utan att informera sina allierade om sitt pl?tsliga f?rsvinnande. Det hade varit sv?rt nog att f?rklara kaffe. En raket skulle vara om?jligt. Anders h?ll med och best?mde sig f?r att inte ber?tta f?r Leyna. Han hade ingen aning om konsekvenserna f?r sitt uppf?rande.

  Efter natten gav sig Mik och Flayarne av mot ?nglarnas huvudstad, d?r svartalfskungen satt, p? Miks igoion. De hade best?mt sig f?r att st?dja svartalfskungen i striden mot Leyna. D?refter skulle de tillsammans konfrontera Leyna f?r att ?terta sin f?dslor?tt. Flayarne var en duktig krigare, och Mik var vida ber?md f?r sin skicklighet med klingan. N?r de hade ?tertagit sina respektive kronor skulle de gifta sig med varandra, och f?rena sina folk. De fl?d ?ver djungeln som utgjorde lezardianernas tidigare hem. Flayarne var inte van vid att rida p? igoioner, men Mik hj?lpte henne att h?lla sig kvar p? den h?stliknande varelsen. Han visste att hon hade gjort det tidigare, f?r inte s? l?nge sedan, men d? hade hon trillat av igoinens rygg, och Mik var tvungen att hj?lpa henne upp.

  Bel?gringen hade b?rjat. Hamnarna var ockuperade. Nu skulle m?nnens mod och skicklighet bevisas. Leyna steg ombord p? sin plattdrake f?r att angripa vattenreservoaren. N?r Leynas plattdrake lyfte h?rde hon ett h?gt ljud fr?n l?gret. Sedan s?g hon en drake av metall som steg ned mot l?gret. Hon s?g att de flesta mayflower-kolonisat?rerna klev ombord. Sedan lyfte den igen. Leyna fylldes av hat mot kolonisat?rerna. Hon beordrade att hennes igoion skulle f?ras fram. Hon hoppade p? den och tog med sig en liten, svart flaska.

  Anders lastade in kolonisat?rerna in rymdskeppet. De var tvugna att ge sig av snabbt d? de visste att ?nglarna skulle straffa dem f?r deras f?rr?deri. Pl?tsligt syntes en liten grupp igoioner med ?nglar p? ryggen. De n?rmade sig skeppet fruktansv?rt snabbt. Anders beordrade att man skulle skynda p? kolonisat?rerna. Detta fick genast motsatt effekt d? kolonisat?rerna struntade i all disciplin och ordning och tr?ngdes f?r att undkomma ?nglarnas vrede. Igoionryttarna n?rmade sig f?r snabbt f?r att de skulle hinna lasta in alla kolonisat?rer. Ryttaren i mitten kastade ett oidentifierbart f?rem?l mot kolonisat?rerna. Det landade mitt i den redan panikslagna folkmassan. N?gra sekunder gick, sedan h?rdes en v?ldsam explosion n?r flaskan exploderade. Anders kastades mot marken av st?tv?gen. Han k?nde hur n?got f?ll ned som ett tungt regn ?ver honom, och hoppades innerligt att det var grus och jord. N?r han k?nde att det inte f?ll ned n?got mer ?ver honom, st?llde han sig upp och blickade ut ?ver kaoset. Ett h?l hade bildats i marken, och j?mte det l?g flera kolonisat?rer d?da. De kolonisat?rer som fortfarande kunde g? rusade in i rymdskeppet. Anders svor tyst ?ver att de hade l?mnat ?nglarna i tysthet. Sedan s?g han att en av de kolinisat?rer han tagit f?r d?d r?rde sig. Han tog pistolen fr?n b?ltet och skyndade sig fram till den ?verlevande, som inte kunde vara mer ?n ett barn. Anders tog upp barnet och lade det ?ver h?ger axel, och tog sig, s? snabbt som m?jligt, mot raketens ing?ng. N?r han var framme ?ade han f?rsiktigt ned barnet. Igoionryttarna hade precis landat. Anders skrek ?t piloterna att st?nga d?rren och lyfta. Piloten ifr?gasatte beslutet. "Nu!" skrek Anders till honom. Sedan sprang han ut i skogen som omgav landningsplatsen, med gr?ten p? v?g upp. Han hade r?ddat kolonisat?rerna, men det hade hindrat sin egen hemresa.

  Mik och Flayarne s?g Igoionerna p? v?g mot rymdskeppet. De skyndade sig f?r att f?rhindra igoionernas angrepp. N?r de n?stan var framme s?g de rymdskeppet lyfta. ?nglarna p? marken satte sig ?ter p? sina igoioner och fl?g efter den sakta stigande st?lcylindern. Mik och Flayarne f?ljde deras exempel. ?nglarna landade p? den stora farkosten och b?rjade hugga mot den. Om de inte stoppades skulle rymdskeppet f?rst?ras inom ett mycket kort tidsspann. Mik l?t igoionen flyga n?ra cylindern, och tillsammans med Flayarne h?gg han ned tv? av ?nglarna. Sedan landade p? cylinerns topp. Flayarne tog upp en bit br?d fr?n packningen och kastade den mot en av ?nglarna. Det visade sig vara deras l?jtnant. Han beordrade ?nglarna att angripa Mik och Flayarne i st?llet f?r att f?rst?ra rymdskeppet. Mik och Flayarne stod rygg mot rygg och h?gg ned varsin angripare. Yttligare n?gra tappade greppet och f?ll av rymdskeppet, mot rn s?ker d?d bland l?gorna som drev skeppet upp?t. Slutligen var l?jtnanten den enda som var kvar i livet. Han fl?g upp framf?r Mik. Flayarne v?nde sig om och m?ttade ett hugg mot l?jtnanten. Han kastade sig ?t sidan, och Flayarne f?ll framstupa och tappade sv?rdet. Mik greppade tag om Flayarnes fot och hindrade henne fr?n att glida ?ver kanten. L?jtnanten tog tillf?llet i akt och h?gg Mik ?ver ryggen. Mik f?ll ihop i sm?rtor. N?r l?jtnanten h?jde sv?rdet f?r att g?ra slut p? Mik f?ngades mik och Flayarne upp av varsin flygande drake. Sedan svimmade han.

  Bellger stod i fronten f?r orkernas angrepp mot molnstaden. De hade d?dat flera m?n p? v?gen mot slottet, och hade nyligen brytit upp portarna. Han beordrade soldaterna fram?t, och sprang sedan mot linjen av krigare fr?n drak?arna. De s?g r?dda ut, som om de redan hade f?rlorat slaget. Bellger f?rstod dem. Han hade sj?lv haft en liknande k?nsla som slav under de andra orkerna. Han kunde inte se dem i ?gonen n?r han d?dade dem. Men han visste att han var tvungen att d?da dem. Det var bara en tidsfr?ga innan de skulle n? kungen.

  Mik vaknade av ett dovt ljud. Han l?g i en mjuk, vit s?ng. I s?ngen intill l?g Flayarne, ikl?dd ett skinande vitt nattlinne. Hon sov fortfarande. Sedan s?g han en man med kort, svart, gr?spr?ngt h?r en krokig n?sa, h?ga kinder, en smal mun, och sm? svarta ?gon, som satt p? en utsmyckad stol vid v?ggen. Han var ikl?dd svart mantel och kappa. N?r han talade uppfattade Mik f?rst inga ord, men han visste att han k?nde igen r?sten. Snart kunde han ocks? h?ra mannens ord. "...och det gl?der mig verkligen. Men nu v?ntar er v?rd. Om du har m?jlighet s? vill jag att du v?cker din syster, och f?rklarar f?r henne att det ?r br?ttom. Mik gjorde som han blev tillsagd. De gick genom flera korridorer, tillsammans med sin guide. Korridorerna p?minde honom om n?got, men precis som med guidens r?st visste han inte vad det var. N?r de kom fram till sin v?rd f?rstod Mik var han var, n?rmare best?mt i ?nglarnas tronsal. Deras v?rd, svartalfskungen, satt p? en stol intill tronen. "V?lkommen" sade han till Mik. Sedan reste han sig upp och tog Mik i handen. Mik lade m?rke till att hans hand var fuktig av svett. Han kysste Flayarne p? handryggen, innan han visade Mik mot tronen. Mik nickade och satte sig p? tronen. Sedan tog deras tidigare guide till orda. "Mik och Flayarne, vill ni v?nligen urs?kta mig, men vi m?ste diskutera det nuvarande l?get. Leynas trupper bel?grar i detta nu..." ?nnu ett dovt ljud h?rdes, mycket h?gre ?n det f?rra, och hela salen skakade. Deras guide s?g orolig ut. F?nstret ?ver staden krossades. N?r han h?rde ljudet av krossat glas mot golvet, blickade han mot h?len i f?nstret, och s?g ut ?ver staden. En d?d igoion l?g p? tronsalens golv, och Mik gissade att det var den som hade krossat f?nstret. En bit l?ngre bort l?g ryttaren, en ?ngel med str?ngt ansikte och tjock n?sa. Mik k?nde igen honom som serganten som stridit mot honom p? raketen. Deras guide tog p? sig en mask, Litrennos mask. N?r han bar sin mask k?nde Mik och Leyna igen honom, och bugade d?rf?r inf?r hans makt. Litrenno slog till Mik med sin sv?rdskida, och beordrade honom och hans syster att st?lla sig upp. "Vi ?r ju trots allt kollegor!" sade han, p? ett s?tt som gjorde Mik os?ker p? hurvida han drev med Mik eller var allvarlig. Mik reste sig och signalerade ?t Flayarne att g?ra detsamma. De b?da s?g ut genom h?let d?r f?nstret varit, ?ver den enorma staden. Flera hus var raserade efter att draken, svartalferna och ?nglarna hade angripit. Bland de brinnande husen stod en armé best?ende av de sl?kten ?nglarna trodde sig ha besegrat. De h?ngde med huvudet, som om de var ovilliga att attackera. Men de tvingades fram. Mik steg fram till f?nstret och ropade till dem:"V?nner i denna v?rld. Ni tror att ni sl?ss f?r det r?tta, men har ni sett vad ni egentligen g?r med v?rlden. Ni br?nner, ni sk?vlar m?nniskors hem. Ni kan se svartalvskungen som ond. Men han har utr?ttat en sak, han har avsatt en kvinna som ljugit, m?rdat och bedragit sin v?g till makten. Leyna, jag talar om dig. Leyna lyfte fr?n folk massan. Hon s?g direkt mot Mik. Sedan skrek hon ut, s? h?gt att hennes r?st sprack vid flera tillf?llen:"Du ?r en f?rr?dare mot min auktoritet som drottning, och du har svurit dig till mig. Tv? figurer klev fram fr?n rummet bakom Mik. Den h?gra var Flayarne. N?r hon steg fram h?rdes n?gra jublanden fr?n alverna. Leynas soldater grep in och tog de som hyllade Flayerne fr?n platsen. Alvdrottningen skrek ut:"Nej, Leyna du ska inte tro att du ?r v?rt sl?ktes ledare." Ett sus h?rdes n?r folkmassan f?rstod att Flayarne var en ?ngel. "Mik ?r v?r r?ttm?tige ledare!" "Bevisa det!!" Skrek Leyna. Den andre personen steg fram. Det var Litrenno. Han tog av sig sin mask och s?g ut ?ver vad han hade skapat. Han t?nkte l?nge p? vad han skulle s?ga. Alla hade sett hans makt och k?nt igen honom, visste att han skapat dem och hade all makt. Han avslutade t?nkade med det mest eftert?nkta han kunde s?ga: "Mik skulle aktivera kungastenen." Folkmassan nickade. Leyna s?g skr?md ut. Mik, som inte k?nde till stenen, tittade p? Litrenno. Litrenno tog upp en liten, r?d, pulserande sten. Han lade den i Miks hand. Litrenno f?rkunnade:"Om kronan s?tts p? hans huvud ?r han kung. Mik st?ngde ?gonen och andades in. Detta var f?r alla ett viktigt ?gonblick. Mik andades ut. Han ?ppnade ?gonen. Han tittade p? alla omkring sig. Alla s?g ut som om han inte hade kronan. Han k?nde sig p? hj?ssan. D?r fanns...d?r fanns...ingenting alls. Leyna skrattade triumferande. Mik suckade och sl?ppte stenen. Folkmassen slutade lyssna. Kommandorna b?rjade ljuda. Mik sl?ppte stenen p? ramen. Den studsade och gled ned. En hand f?ngade upp den. Personen som handen tillh?rde suckade. Sedan gled en str?m av r?tt ljus upp l?ngs vederb?randes hand, l?ngs axeln l?ngs halsen och upp p? hj?ssan, d?r den formade en krona av rubin. Flayarne s?g f?rv?nad ut. Hon var drottningen. Ett ljus tycktes skina fr?n henne. Alla s?g mot den sanna ?ngladrottningen. Leyna kastade sig fram i f?rtivlan. Hon landade i tronrummet och f?rs?kte hugga ned Flayarne. Litrenno slog till henne med sin stav, s? att hon f?ll ned fr?n palatset och ned mot en s?ker d?d. "?lskade inte du allt du skapat?" utbrast Mik och Flayarne f?rv?nat. "Hon var ett hot mot er alla, jag var tvungen" f?rklarade Litrenno tungt. Sedan klev han fram, tog Flayarnes hand och lyfte den mot himlen. "Er nya drottning, Flayarne!" Ropade han ut. Folkmassan hurrade f?r ?nglarnas r?ttm?tiga drottning.

  Slut