Otilia hade gjort det igen. G?tt och lagt sig alldeles f?r sent. Hon g?spade n?r hon drog p? sig sina vita sneakers och hoppades att hon skulle slippa skrapa rutorna. Som tur var hade hon kommit ih?g att koppla i motorv?rmaren och bilen startade p? f?rsta f?rs?ket. Simon hade hittat flera inl?gg om andra som sett personer f?rsvinna, men inte en enda kommentar hade varit till hj?lp. Det flesta svar som inl?ggen fick var att det var ett d?ligt viralt sk?mt som ingen skulle g? p? och att personerna skulle upps?ka psykv?rd eller hitta p? n?got roligare sk?mt. Det hade d?mpat Otilias gl?dje ?ver att inte vara ensam om att ha sett vad som h?nt, men det kanske var det m?nga som hade tagit inl?ggen och lagt ut som sina egna ‘sk?mt’. Men det fanns fler. Det var huvudsaken.

  Otilia st?ngde av motorn n?r hon parkerat utanf?r dagiset. Hon suckade djupt. Det var om?jligt att m?nniskor f?rvann bara s? d?r, men ?nd? hade hon sett det. Eller hade hon det? Men det fanns fler som hade sett det, s? det m?ste ha h?nt p? riktigt. Otilia lutade huvudet mot ratten och s?g p? imman som l?ngsamt kr?p upp p? rutan. Det var fortfarande tio minuter innan hon skulle b?rja. Men hur kunde hon sl?ppa tankarna som svirvlade runt? Inte bara det. Dr?mmen hade upprepat sig sj?lv igen, men varit lite mer tydlig. Den hade haft samma bilder, men hon hade ocks? sett tre siluetter av… n?got.

  Otilia hoppade till n?r en hand knackade p? rutan. Hj?rtat br?t sig n?stan ur br?stkorgen medan hon s?g Karin gestikulera att hon skulle komma ut. Otilia svalde h?rt, tog ett djupt andetag och f?rs?kte lugna hj?rtat medan hon ?ppnade bild?rren.

  “Otilia! Du ?r tidig idag igen? ?r du sjuk?” Karin kramade om henne och h?ll sedan kvar h?nderna p? Otilias axlar. Hennes ?gon synade Otilias och hennes ?gonbryn drogs ihop. “?r du sjuk?”

  Otilia f?rs?kte f? till ett halvdant leende. “Nej, det ?r lugnt. Jag har bara… mycket i huvudet just nu.”

  “?r du s?ker?” Karin lutade sig n?rmare.

  “Ja, jag ?r s?ker.”

  “Men-”

  “Kaffe”, avbr?t Otilia henne.

  Ordet fick Karin att sp?rra upp ?gonen och skynda iv?g mot grinden. “Om du tror att du kommer undan har du fel”, ropade hon ?ver axeln medan hon ?ppnade grinden. “Du m?ste ber?tta n?r kaffet ?r klart!”

  “Jaja.”

  Karin hann inte mer ?n att kn?ppa p? kaffebryggaren innan det f?rsta barnet l?mnades av. En ur personalen ringde in f?r magsjuka, s? de var bara tv?. Om de skulle dricka kaffe skulle de f? turas om. Trots att det k?ndes tr?kigt p? ett s?tt var Otilia glad ?ver det. Hon och Karin k?nde varandra utan-och innantill, men hon trodde inte att Karin skulle tro p? det hon ber?ttade. Eller s? skulle hon f?rs?ka tro men inte f?rst?. Hon undrade om ens Simon trodde p? henne. Det var mer troligt att han ville g?ra det men inte kunde. Otilia ?lskade b?de Karin och Simon f?r det- de ville finnas d?r om hon beh?vde dem, ?ven om de kanske inte riktigt f?rstod vad det handlade om. Nina… hon skulle nog inte riktigt f?rst? konceptet, trots att hon var smart. Otilia hade fler kompisar, men de flesta hade hon inte lika bra kontakt med som Karin eller Nina. Hon umgicks fortfarande med dem, men att prata om det hon trodde att hon sett... F?rmodligen skulle det inte ge n?got f?rutom skeptiska blickar och ett medlidsamt leende f?r att Otilia g?tt p? sk?mtet folk spred ?ver n?tet.

  Marie d?k upp klockan nio, men d? fanns det s? m?nga barn att Karin inte kunde dra Otilia ?t sidan. Otilia var s?ker p? att hon inte gl?mt det, men hoppades att hon skulle slippa tala om det f?rr?n hon sj?lv ville. Utanf?r f?ll regnet som iskalla streck ner i gruset. Vissa av dropparna hoppade upp fr?n marken n?r de landade. F?rhoppningsvis skulle de slippa g? ut idag, trots att barnen hade regnkl?der med sig. F?r en g?ngs skulle verkade barnen vara n?jda med att vara inne ocks?, vilket var ett mirakel i sig. Otilia satte sig ner vid det lilla bordet och stolarna. Karin satte sig bredvid henne, men Otilia visste att hon inte skulle fr?ga s? l?nge barnen fanns omkring dem. Karin skulle inte kunna prata med henne efter jobbet heller- torsdagar var n?r Monica och Karin satte sig ner och diskuterade eventuella aktiviteter inf?r den kommande veckan. Eftersom att det var gjort p? arbetstid skulle det ske direkt n?r Monica kom.

  “Jag undrar hur m?nga g?nger vi har varit utan full personalstyrka”, muttrade Karin medan hon bl?ddrade i n?gra papper.

  “Jag vet. Men det ?r ju Monica som ?r problemet.”

  “Det ?r det. I vilket fall ska vi g? ut snart, s? du kanske vill kl? p? dig.”

  Otilia suckade. “Kan vi inte v?nta tills efter tuppluren i alla fall? Sn?lla? D? kanske det har hunnit sluta regna.”

  Karin s?g p? henne en l?ng stund innan hon ryckte p? axlarna och nickade.

  Efter lunchen fick de yngre barnen g? och l?gga sig. Otilia erbj?d sig att sitta och vakta dem. Hon brukade egentligen inte tycka om att g?ra det eftersom hon sj?lv blev s?mnig n?r de sov. ?nd? tog hon p? sig vakten eftersom att hon k?nde att det var hennes tur och som tack till Karin. Nina brukade ta vakten med gl?dje, men sedan hon slutat hade de fyra som jobbade morgonpasset b?rjat spela sten-sax-p?se om vem som skulle sitta d?r inne med dem. Det brukade oftast bli Karin, som var den som alltid jobbade f?rmiddagar och var ansvarig d?. Monica var eftermiddagsansvarig, men ocks? chef ?ver hela f?rskolan. Otilia hade alltid undrat varf?r Monica inte ville byta och bli f?rmiddagsansvarig ist?llet och s?tta Karin p? eftermiddagspasset, men hennes chef var lat och best?mmande. Att hon inte bytt med Karin gissade Otilia berodde p? att Monica alltid slapp laga mat p? kv?llen n?r hon kom hem och att om hon skulle till fris?ren eller mataff?ren s? var det alltid lite folk p? f?rmiddagarna.

  Karin hade f?rlorat i sten-sax-p?se igen och d?rf?r erbj?d sig Otilia att ta hennes plats. Otilia visste att Karin var tacksam ?ver erbjudandet, trots att hon inte visade det ?ppet. Otilia plockade med sig tv? b?cker in i sovsalen. Den f?rsta var en barnbok som hade f?tt mycket ber?m f?r hur den fick barn att sova, den andra var en skr?ckroman fr?n Stephen King som hon b?rjat l?sa lite i. Trots att hon aldrig riktigt gillat f?rfattaren och att boken b?rjade lite tamt s? var hon fast i den. Hon brukade inte l?sa speciellt mycket, men eftersom Karin hade gett henne den i f?delsedagspresent m?ste hon visa att hon i alla fall b?rjat l?sa romanen. Dessutom var den p? engelska. Otilias engelskakunskaper hade aldrig varit speciellt bra, men sedan hon tr?ffade Simon som laddade ner filmer utan svensk undertext hade hon blivit tvingad att l?ra sig b?ttre.

  De hj?lpte de sm? in i sovsalen till en bekv?m plats d?r de kunde vila i en timme. Rummet hade m?rkbl? v?ggar, ett ljust tr?golv och n?gra f?tal m?bler. F?nstren var stora och delvis t?ckta av l?nga tunga gardiner som st?ngde ute det mesta av ljuset. Medan de andra st?dade undan efter lunchen st?ngde Otilia d?rren efter sig. Det var nio barn d?r inne. De flesta var tv? eller tre ?r och sedan var det Fredrik, Ninas barnbarn. Otilia hoppades att han skulle kunna ?terh?mta lite s?mn nu. I de flesta fall sov de ?ldre barnen inte lunch, utan hade energi nog att vara uppe och leka. Vissa av de lite yngre barnen som egentligen borde sova ville inte och v?grade. De brukade oftast st?ra de andra barnen som skulle sova, d?rf?r brukade de l?ta de barnen vara tills de verkade tillr?ckligt s?mniga f?r att inte g?ra allt f?r mycket ljud fr?n sig. Nina hade ber?ttat f?r Otilia att Fredrik hade f?tt sv?rt att sova och var orolig f?r det. Eftersom att hans f?r?ldrar var utomlands p? aff?rer hade Nina satts som barnvakt. Egentligen var dagiset fullt, men p? n?got s?tt hade Nina f?tt Monica att ge med sig och flytta Fredrik till f?rskolan tempor?rt. Otilia misst?nkte att det enda sk?let var att en annan familj precis ?kt utomlands med sin son. ?nda sedan han flyttats till Otilias f?rskola hade han haft s?mnproblem, men l?karen Nina hade f?rt honom till hade sagt att det inte var n?got att bekymra sig ?ver; att det kunde bero p? att han k?nde sig otrygg med de f?r?ndrade omgivningarna. Trots att han hade sv?rt att sova p? n?tterna s? somnade han n?stan genast n?r han l?g i sovsalen. Han l?g redan med halvslutna ?gon.

  Otilia satte sig ner i fot?ljen de hade k?mpat f?r att f? dit. Monica hade propsat p? att de inte skulle ha n?got annat ?n en pinnstol att sitta p? den timmen som vakten m?ste vara placerad d?r, men resten av personalstyrkan hade sagt ifr?n. Monica hade st?tt vid sin synpunkt, trots att hon aldrig brukade sitta och vakta barnen eftersom att det skedde p? f?rmiddagspasset. Det var f?rst n?r Nina klev in som Monica gav efter. Nina och hon hade varit inst?ngda i k?ket under hela samtalet och ingen hade riktigt h?rt vad de hade sagt. B?da hade varit r?da i ansiktet av det l?gm?lda gr?let, men Nina hade g?tt segrande d?rifr?n och blinkat till Otilia p? v?gen ut. Men Monica hade f?tt sin lilla seger hon ocks?. Eftersom att hon motvilligt g?tt med p? att s?tta in en fot?lj i rummet hade hon valt att k?pa den fr?n second hand. Den hade kostat under hundra kronor och l?mnade alltid ett litet bl?m?rke p? ena skinkan fr?n en st?lfj?der som n?stan petade ut ur tyget. Nina hade propsat p? att f? en b?ttre fot?lj, men eftersom att fj?dern inte gjorde n?gon st?rre skada och inte var n?gon risk f?r barnen s? fick det vara. Monica sade att om man tyckte att den var f?r obekv?m s? kunde sovsalsvakten dra in en pinnstol ist?llet. P? den punkten v?grade hon se saken p? ett annat s?tt. Otilia hade bara sett Monica sitta i stolen en enda g?ng och n?stan genast resa sig upp och gnida sig p? rumpan n?r hon trodde att hon var ensam. Hon hade v?grat erk?nna upplevelsen efter?t.

  De tv??riga tvillingarna sov alltid tillsammans och b?rjade redan nu sluta ?gonen. De andra vred sig p? sina sovplatser n?r de h?rde Otilia ?ppna boken. Det var en bilderbok av bj?rnar som skulle g? i ide. Boken repeterade hela tiden hur tr?tta bj?rnarna var och ville sova och det skulle f? barnen att somna n?stan direkt enligt baksidan av barnboken. Otilia l?ste sagan s? sakta och lugnt hon kunde och redan p? den tredje sidan av ber?ttelsen b?rjade ?gonen slutas p? de sm?. Otilia beh?vde inte l?sa ?nda till slutet. Ist?llet lade hon ner boken p? golvet bredvid sig och plockade upp den tjocka romanen. Hon bl?ddrade fram till dit hon var. Romanen var inte som alla andra skr?ckb?cker hon l?st och det var en av anledningarna till att hon fastnat i den. V?rlden smittades av ett virus som gjorde att den smittade n?s tre g?nger och sedan dog de efter ett tag. Det var bara n?gra f? som var immuna mot viruset och de skulle leta upp den ena av tv? figurer, antingen den onda eller den goda. Hela idén k?ndes ganska konstig, men sedan hon b?rjat l?sa de f?rsta sidorna hade hon stelnat till varje g?ng n?gon n?s, speciellt eftersom att hon sj?lv av n?gon anledning alltid n?s flera g?nger p? rad. Otilia f?rs?kte skratta ?t sig sj?lv efter varje ryckning, men hon var fortfarande ganska nerv?s. D?remot visste hon inte varf?r idén k?ndes s? obehaglig. Otilia hade ?lskat allt som hade med skr?ck att g?ra sedan hon var i ton?ren, men k?nslan hade mattats av f?r varje ?r. Det mesta handlade om samma saker och var uppbyggda p? samma s?tt, s? allt nytt blev en ?verraskning. Det var inte alltid en bra ?verraskning, men Otilia tog det som det var. ?nd? hade hon sv?rt att fokusera idag. Hon l?ste meningarna om och om igen utan att de registrerades i hennes hj?rna.

  Bara en halvtimme hade g?tt n?r Otilia gav upp och lade undan boken. Det var flera tankar som f?rs?kte f? hennes uppm?rksamhet, men ingen av dem fastnade och fick substans. Hon t?nkte p? kv?llen och log. ?terigen hade hon gl?mt bort att hon och Simon hade blivit hembjudna till Karin och Gustav p? middag. Hon stirrade p? klockan. En kvart kvar, sedan skulle de b?rja v?cka barnen. Otilia skakade p? benen i ett f?rs?k att h?lla sig vaken. Tofflorna klickade mot golvet och Fredrik vred sig oroligt p? sin plats. Otilia hoppades att hon inte v?ckt honom, trots att det var s? det verkade ha g?tt till. Hon ?ppnade d?rren p? gl?nt och sl?ppte ut honom till de andra medan han fortfarande gnuggade ?gonen. Trots att det k?ndes dumt s? var det p? ett s?tt sk?nt att hon r?kat v?cka honom, det hade hindrat henne fr?n att somna. Otilia satte sig suckande ner i stolen igen. Armen p? v?ggklockan r?rde sig s? oerh?rt sakta. Fjorton minuter och femtio sekunder kvar. Fjorton minuter och fyrtio?tta sekunder kvar.

  Otilia stirrade rakt in i rummet utan att egentligen se n?got. Hon borde k?pa den d?r nya koftan som hon provat. Den passade henne s? bra. ?nd? m?ste hon v?nta p? l?nen. Hon skulle nog k?pa en ny tr?ja till Simon ocks?, men de kanske skulle v?nta med att handla kl?der ?nd?. De skulle ?ka till London om en m?nad och d? kunde de passa p?. N?got Doctor Who inspirerat kanske. Hon log n?r hon t?nkte p? byr?l?dan hemma. Simon visste inte om det, men hon hade hittat hans g?mma under m?ngden av strumpor. En stor h?g med blandade skr?ck och fantasyfilmer, ihopbundna med ett sidenband. I knuten hade hon hittat en f?rlovningsring. Hon hade inte sagt n?got till Simon om den, men hon undrade n?r han hade t?nkt fria. Otilia rodnade vid tanken. S?kert skulle han v?nta tills de kom till London. Otilia visste att hon skulle svara ja. Hon skakade p? huvudet f?r att komma tillbaka till verkligheten n?r d?rren ?ppnades.

  “Vad rodnar du ?t d??” viskade Karin leende och str?k luggen ?t sidan. “Ska vi?”

  Otilia nickade. Hon gnuggade sin ?mmande skinka medan hon f?ljde Karin till b?ddarna och b?rjade v?cka barnen. Tr?ttheten hos dem varade bara en liten stund, men n?r de kom ut i lekrummet blev de pigga igen n?stan direkt. Karin fr?gade om Otilia tyckte att de skulle ta ut barnen p? g?rden nu eller om de skulle v?nta tills att Monica och de andra kom. Otilia svarade att hon helst ville att de skulle v?nta tills Monica kom. Karin log och gav henne en bekr?ftande nickning. Det var hennes tack. Otilia var glad att hon hade tagit sovsalsvakten.

  En halvtimme senare rullade hon hem?t. Monica hade blivit sur n?r hon fick veta att det blev hon som fick ta ut barnen och st? i det kalla regnet f?r att se efter dem, men Otilia kunde inte bry sig mindre. Hon hade sluppit. Monica hade inte f?rst?tt varf?r Karin inte hade tagit ut dem tidigare, eftersom att hon faktiskt gillade att vara ute, men st?llde trots det inga fler fr?gor. Efter en snabb rapport med Monica hade Karin m?tt upp Otilia vid bilen och r?ckt ?ver en p?se till henne. Den hade inneh?llit en vinflaska med en liten lapp p?. Otilia tog upp den i handen. ‘TILL MIG’ stod skrivet i stora r?da bokst?ver. Bredvid flaskan hade det funnits ett illa inslaget paket med den skrikiga r?da texten ‘TILL DIG’. Karin s?g p? henne med ett bel?tet flin och illmarigt gl?nsande ?gon. Otilia kisade mot henne och tog upp paketet. Under pappret fanns ett graviditetstest. Otilia skrattade h?gt och sade att de kunde byta, men Karin v?grade. N?r Otilia f?rs?kte trycka tillbaka presenten i Karins hand v?nde hon och joggade till grinden med p?sen i hand och urs?kten att Monica v?ntade. Otilia s?g efter henne med ett stort flin och i brist p? b?de p?se och annat stoppade hon ner testet i v?skan. Det skulle inte vara bra om Simon fick n?gra idéer.

  Otilia parkerade och skyndade sig in i trapphuset. Hon h?ll n?stan p? att halka omkull vid entrén. Den h?r vintern skulle komma ovanligt tidigt. Hon klev av sig skorna i hallen och str?ckte p? sig. Det k?ndes sk?nt att g? runt i en ren l?genhet, men nu fanns problemet om vad hon ville g?ra. Otilia satte sig i soffan och startade laptopen. Hon ?ngrade sig n?stan n?r hon s?g staffliet, det var s? l?nge sedan hon m?lade. ?nd? hade hon inte k?nslan f?r det just nu, speciellt inte n?r hon s?g baksidan p? ritblocket under bordet. Otilia suckade och placerade datorn i kn?t. Men kanske skulle hon ha en skr?ckfilm p? i bakgrunden. Det passade inte riktigt ett spel som Gims, men p? n?got s?tt k?ndes det som att hon beh?vde ljudet. Otilia tog fj?rrkontrollen och kn?ppte p? teven. Hon skulle klicka sig vidare till h?rddisken med filmer n?r hon stannade med tummen ovanf?r knappen. Nyheterna s?ndes, trots att de inte brukade s?ndas alls vid den h?r tiden. En smal, glas?gonprydd man satt bakom ett podie och stirrade rakt in i kameran.

  “… det finns fortfarande inga uppgifter om vad det ?r, men det verkar allvarligt. Vidare till andra nyheter. Fler personer har fortsatt att skriva p? sociala medier om sk?mtet att folk f?rsvinner och kommer tillbaka trots att myndigheterna g?tt in och bett dem att inte sprida sk?mtet vidare. Vissa teoretiker menar att det inte alls ?r ett sk?mt, men eftersom bevis saknas ?r det sv?rt att studera. Myndigheterna har lovat att efterforska saken eftersom flera rapporter fr?n andra l?nder har sagt samma sak. Experter har kommenterat att det kan r?ra sig om en hackergrupp som f?rs?ker orsaka oordning med ett globalt sk?mt och att det ?r d?rf?r de sprider det. Flera liknande inl?gg ska ha inspirerats av sk?mtet, och med halloween runt h?rnet hoppas myndigheten att det d?r ut efter h?gtiden.” Reportern harklade sig och samlade papprena. “Nu vidare till v?dret.”

  Kameran v?xlade till en karta ?ver Sverige. Ett stort stormv?der skulle dra in ?ver Stockholms sk?rg?rd imorgon och temperaturerna f?rv?ntades sjunka till n?gra minusgrader. Otilia undrade varf?r de s?kallade ‘sk?mten’ var s? uppm?rksammade. Det var inte rimligt. Men om de hade hittat n?got i det eller visste n?got om det skulle de v?l ber?tta det? Att nyheterna hade s?nts vid ett udda klockslag gjorde henne nyfiken. Hon funderade p? att g? ut p? n?tet och kolla om n?gon hade skrivit om det eftersom de m?ste ha samma tankar som hon sj?lv, men var inte tillr?ckligt engagerad f?r att leta. Hon tryckte vidare och valde ‘En vampyrs bek?nnelse, en film som hon sett flera g?nger och aldrig lessnade p?. Sedan startade hon upp Gims.

  If you discover this tale on Amazon, be aware that it has been stolen. Please report the violation.

  Gims var ett spel som Otilia ?lskat sedan hon var elva ?r och det f?rsta av spelen kom ut. Det k?ndes som ett virtuellt docksk?p med dockor som talade och utf?rde sakerna man bad dem om. Man dekorerade och byggde husen sj?lv och fick designa sina egna familjer och i stort sett best?mma allt som familjemedlemmarna gjorde och vilka personer som de skulle bli kompis med, vilka jobb de skulle ha och vad de skulle utbilda sig till. Till och med om de skulle leva eller d?. Det var n?got som Otilia fann b?de fascinerande och roligt.

  Hon valde den sista familjen hon skapat innan spelet satte stopp f?r att skapa fler. Det var en ung familj med en mamma, pappa och tv? barn. Otilia tyckte om att g?ra familjerna lyckliga och att hj?lpa dem. Hon hade f?rs?kt g?ra dem olyckliga ibland, men p? n?got s?tt var det alltid n?got inom henne som f?rbj?d det. F?rra g?ngen hon spelade med den h?r familjen hade ton?rspojken tr?ffat en tjej i skolan som han skulle g? p? dejt med. Otilia hade fortsatt spela om inte timern hade ringt f?r att hon m?ste g? och l?gga sig. Det hade tagit tid f?r henne att acceptera att hon m?ste st?nga ner n?r klockan ringde, men n?r hon n?stan f?rsovit sig fyra g?nger i rad hade hon tvingat sig sj?lv att lyda signalen. Det hade kr?vt viljestyrka, men hon debatterade med sig sj?lv att den verkliga v?rlden var viktigare. Spela kunde hon g?ra n?r hon hade tid. Och p? ett s?tt var det bra, f?r det byggde upp st?mningen och gjorde det roligare n?r det hon hade v?ntat p? skedde i spelet. Otilia hade skaffat alla expansioner till det med, och sedan den f?rra versionen av spelet hade f?retaget som gjorde Gims lagt in en funktion som ?verf?rde expansionerna fr?n det f?rra spelet till det nya. Det betydde att Otilias dator hade fler ?n elva expansioner installerade nu; ingenting var om?jligt. Eftersom expansionerna till spelet var s? varierade gjorde det det ?nnu mer sp?nnande genom att resultatet av allt Gimsarna gjorde var s? ov?ntat.

  Hon bytte kl?der p? den m?rkhyade pojken och fixade en modern frisyr. Sedan tog den sexton?riga Gimsen bilen till bion f?r att m?ta flickan. Egentligen borde valet ha varit om?jligt, eftersom att reglerna f?r ?ldrar ?ndrades med vilket spr?k man valde n?r man installerade spelet, men Otilia hade valt att installera med amerikansk engelska f?r att bli lite b?ttre p? spr?ket. Staden hon hade skapat till Gimsarna var v?ldigt stor, men med snabbspolningsknappen tog det bara n?gra sekunder f?r honom att komma fram. Han var sen, s? han hade k?rt mot r?tt ljus p? v?gen dit. Det hade k?nts konstigt n?r den m?jligheten kom in i spelet; det var det stora med Gims 5 och kallades ‘Unlimited’, vilket gjorde det m?jligt f?r ens egna Gimsar att bryta mot reglerna som i Otilias egen v?rld och gav dem mer frihet.

  Pojken parkerade en bit d?rifr?n och sprang till bioentrén. En s?t ljushyad tjej med blont axell?ngt h?r stod och pillade med mobilen. Hennes h?nder skakade lite och hon bet d? och d? p? tumnageln medan hon s?g sig omkring. Hon brast i ett stort leende n?r hon s?g pojken komma mot henne. Han saktade av och bad om urs?kt innan de gick in p? bion. Otilia fick upp en ruta med flera val av genrer och sedan filmer. Hon funderade p? vad som skulle passa b?st f?r att dejten skulle bli lyckad. Filmen p? teven gav av ett h?gt skrik. Skr?ck. Det skulle f?rmodligen f? tjejen att vilja h?lla om honom. Pojken svalde ljudligt innan han sade till tjejen vad de skulle se. Tjejen sken upp och log brett och nickade, vilket fick pojken att sucka. Otilia visste inte att han inte gillade skr?ckfilmer, men eftersom tjejen verkade g?ra det s? ?ngrade hon inte beslutet. Otilia fick honom att fr?ga om hon ville ha n?got till filmen, trots att han egentligen inte hade s? mycket pengar. Otilia visste att det fanns koder som gjorde att Gimsarna kunde f? orimligt mycket pengar direkt, men hon tyckte inte om att fuska. Visserligen r?knades pengarna som att familjen hade vunnit p? lotto, men det k?ndes fortfarande inte r?tt. Ist?llet fick de jobba f?r sina egna pengar. Ton?ringen hade ett extrajobb p? ett bageri, men tj?nade inte speciellt mycket. Han visade inte hur l?ttad han blev n?r hon inte ville ha n?got. ?nd? fick Otilia honom att k?pa en stor p?se popcorn och tv? l?sk. Flickan nickade gillande bakom hans rygg n?r han betalade. Otilia hade gjort r?tt val igen och hon nickade bel?tet mot sk?rmen.

  De gick och satte sig i sina stolar och snart b?rjade filmen. Otilia fick inte se mer ?n n?gra bilder som sammanfattade filmen, men n?r en skr?md tjej skrek in i hennes pojkv?ns br?st saktade tiden ner. Fokuset gick ?ver till ton?ringen och hans dejt och visades som en film f?r Otilia. Pojken hade en stel h?llning och flickan lutade huvudet mot hans axel. Otilia bet sig i l?ppen. Att det skulle g? s? bra att de skulle kyssas redan nu var helt otroligt. Hon log n?r flickan f?rde hans huvud n?rmare hennes. Pojken sp?rrade upp ?gonen i f?rv?ning och log os?kert mot henne. Flickan log tillbaka och b?jde sig fram mot honom. Han blundade och putade f?rsiktigt med l?pparna. Flickan n?rmade sig l?ngsamt fram mot honom, innan hon f?rde handen ?ver hans mun och bet honom i halsen. Skriket h?rdes knappt genom hennes fingrar och blandades med ljudet fr?n skr?ckfilmen. Hans t?rar rann ner f?r hennes hand. Otilia visste inte att hon h?llt andan f?rr?n hon bl?ste ut luften. Hon ville skrika mot datorn och d?da tjejen som skadade hennes pojke. Hon hade l?tit honom g? p? en dejt med en vampyr. P? en skr?ckfilm, d?r ingen kunde hj?lpa honom. Nu var det bara att v?nta och se om hon skulle d?da honom eller g?ra honom till en vampyr med. I vilket fall s? skulle han inte f? komma tillbaka till sin familj. Det skulle Otilia se till. Hon k?ndes hett blod pumpa upp i hennes ansikte och hon skar t?nder. Hon hatade flickan f?r det hon gjort mot honom.

  “Kom igen! Det ?r inte r?ttvist!” skrek Otilia h?gt och lyfte laptopen fr?n kn?t, n?ra att sl?nga iv?g den. Sedan tog hon n?gra djupa andetag, satte ner datorn och gnuggade ?gonen i frustration. N?r pojken tystnat d?k en ruta upp som informerade henne om att pojken aldrig skulle uppleva solljus igen och att han fr?n och med nu m?ste dricka blod f?r att ?verleva. Resten av livet skulle g? till som vanligt, han skulle fortfarande g? i skolan och bo hos sin familj. Otilia suckade djupt och drog h?nderna h?rt ner ?ver hennes kinder. Hon visste vad hon m?ste g?ra, och skulle g?ra det mot tjejen ocks? om hon hade n?gon som helst makt ?ver henne. Bion tog slut och tjejen hade f?rsvunnit. Pojkens ?gon var slutna och en ikon visade att han sov. R?da m?rken syntes p? hans hals. Otilia v?ckte honom och fick ton?ringen att s?tta sig i bilen. Det skulle kunna vara ?ver direkt om hon ville det, en simpel bilolycka. Men minnet av hennes pappa kom tillbaka och tanken l?mnade henne. Trots att det var ett spel s? ville hon inte att n?gon skulle d? p? det s?ttet. I st?llet fick hon honom att k?ra ?ver kajen, in i havet. Det var f?r n?ra en bilolycka f?r att hon inte skulle m? illa av det, men det var n?dv?ndigt. Hon s?g honom hellre d? s? h?r ?n att f?rvandlas till stoft i solljuset eller l?ta honom omvandla en av hans familjemedlemmar.

  Otilia st?ngde ner spelet och lutade sig tillbaka. Hon ville inte spela vidare efter att det d?r hade h?nt. Hon visste att hon inte borde ta det s? h?rt, men hon hade lagt tid och energi p? att familjen skulle vara lycklig. Hon lade laptopen ?t sidan. Skr?ckfilmen p? teven rullade p?, men hon brydde sig inte om den. Ist?llet gick hon bort till staffliet och klickade ut n?gra f?rger p? en palett. Otilia st?llde undan den halvf?rdiga tavlan och plockade upp en ny duk ist?llet. Sedan satte hon ig?ng att m?la. Hon visste hon inte var speciellt bra, men hon tyckte ?nd? om att g?ra det. De ljusa f?rgerna och glada motivet p? den andra passade henne inte nu. Den skulle vara dyster och m?rk, precis som hon k?nde sig.

  Otilia lade ifr?n sig penseln n?r Simon ?ppnade d?rren. Slutresultatet av m?lningen var en katastrof, men hon k?nde sig lugnad av att ha gjort den. Hon visste inte sj?lv vad det var hon hade m?lat, men nog hade det blivit m?rkt. Svarta, r?da och lila cirklar omsl?t varandra omvartannat och en konstig vit fl?ck i mitten av allt. Den f?rbryllade Otilia, eftersom hon var s?ker p? att hon haft viljan att m?la en speciell bild d?r, men hon kunde inte riktigt minnas vad. Simon ropade p? henne fr?n hallen. Hon flyttade l?ngsamt undan staffliet och gick ut till honom. Han h?jde ett ?gonbryn mot henne n?r hon kom in i ljuset.

  “Jag t?nkte fr?ga om du var klar att ?ka snart, men jag tror att du m?ste t?nka om n?r det g?ller sminket”, sade han med ett illa dolt leende.

  “Vadd?? Och vad ?r det vi ska g?ra?”

  “Middagen hos Karin och Gustav?” Simon tog hennes arm och drog henne mot hallens helkroppsspegel. Ett svart streck gick ?ver ena kinden och en lila f?rgklick var kletad fr?n pannan till en liten del av h?ret. Otilia svor. Hon brukade oftast gl?mma att hon kunde f? f?rg i ansiktet n?r hon m?lade. Hon brukade bli s? fokuserad att hon gl?mde det mesta, inte minst att hon borde passa sig n?r hon str?k undan h?rtestar.

  “Tycker du inte att jag ser snygg ut d?? Trends?tter number one!”

  “Du ?r fin i alla f?rger. Men hoppa in i duschen nu.”

  “Ska inte du duscha d??”

  “Jo, men efter dig.” Han gav henne en l?tt puss p? munnen, f?rsiktig att inte r?ra f?rgen. Otilia r?rde handen snabbt mot hans ansikte och lyckades n?stan r?ra hans kind. Han hoppade bak?t ett steg och f?ll n?stan ?ver skohyllan.

  “Jaja, jag ska inte. Lovar. Men du m?ste hj?lpa mig med kl?derna.”

  “Kom hit d?. Jag ska nog f? dig ur dem.”

  Otilia fnissade och h?jde armarna. Det skulle bli sv?rt att f? bort f?rgen fr?n kl?derna om hon nuddade dem, men med Simons vana h?nder gick det snabbt och det verkade inte ha skett n?gra miss?den. Hon hade kunnat tv?tta h?nderna och tagit av sig plaggen sj?lv, men hon tyckte om n?r Simon kl?dde av henne. Han drog undan draperiet och gick ut i hallen igen.

  Hon ryckte till n?r de f?rsta kalla st?nken tr?ffade henne, men snart hade vattnet n?tt en behaglig temperatur. Hon k?nde att hon ville ta ett bad, men det hade ingen av dem tid med. Otilia hade gl?mt bort tiden och det var bara en timme kvar tills de skulle vara hos Karin och Gustav. Otilia duschade snabbt och tv?ttade bort f?rgen fr?n hennes h?nder och ansikte. Hennes kind och panna var r?da sedan de intensiva gnuggandet och det skulle bli sv?rt att d?lja med sminket, men f?rhoppningsvis skulle rodnaden l?gga sig snart.

  De parkerade bilen utanf?r parets lilla m?rkgr?na radhus. N?stan alla broarna p? husl?ngan hade dekorerats med ljusslingor som lyste upp den vita f?rgen, och p? tv? av dem fanns pumpor med utskurna ansikten och ljus i. Karin och Gustav hade inte dekorerat n?got, men flera blommor syntes p? f?nsterbr?det i k?ket under en hj?rtformad lampa. Otilia hade funderat p? om hon skulle ?verraska dem genom att kl? upp sig, men best?mt sig f?r att jeans och en violett tr?ja med trekvarts?rm skulle duga. De nakna underarmarna k?ndes kalla mot jackans inre sidentyg, men det brukade vara s? pass varmt inne i huset att hon alltid drog av sig tjocktr?jan om hon hade en med sig.

  Det doftade gott redan utanf?r d?rren och Otilias mage kurrade till. Simon ?ppnade d?rren utan att knacka och de h?ngde av sig ytterkl?derna i den m?rka, smala hallen. Gustav kom ut fr?n k?ket ikl?dd ett rutigt f?rkl?de som h?ngde l?st ?ver en m?rk skjorta. Gustavs blonda h?r var h?rt bundet till en knut i nacken och det v?ltrimmade sk?gget han sparat ut passade honom. Hans gr? ?gon gl?nste n?r str?ckte fram en sked till Simon.

  “V?lkomna! Smaka p? det h?r.” Han gav Simon skeden med en uppmanande nickning.

  “J?ttegott! Vad ?r det du har haft i? ?r det… nej. Det kan v?l inte vara whiskey?”

  “Det ?r precis det det ?r”, sade Gustav med ett stort leende som visade snuset han hade under l?ppen.

  Otilia himlade med ?gonen. De d?r killarna och mat. Hon kramade om Gustav innan hon gick vidare genom hallen. Han hade drabbats av par-sjukan, den som alltid verkade drabba par som varit ihop en l?ngre tid. P? n?got s?tt var det som om det stabila f?rh?llandet gjorde att man gick upp i vikt, som fr?n ingentans. P? n?got s?tt k?ndes det lite or?ttvist att b?de Simon och Karin hade sluppit det. Simon och Gustav hade redan kommit in i ett samtal om matlagning och sl?ppte f?rbi henne innan de gick vidare in i k?ket.

  Karin och Gustavs vardagsrum var v?l upplyst av en stor vitorange taklampa. Bredvid trappan upp mot ?verv?ningen stod en l?ng, beige soffa och en liten teve var uppsatt p? v?ggen mitt emot, i mitten av tv? stora vitrinsk?p. Karin satt p? den ljusgr?na ryamattan i mitten av rummet lutad med ryggen mot tr?bordet och benen i kors. Bredvid henne stod ett halvtomt vinglas. Karin rynkade n?san i koncentration och de smala l?pparna var h?rt sammanpressade ?ver en l?s tr?d som hon f?rs?kte tr? genom n?len. Synen fick Otilia att h?ja p? ?gonbrynet och hon lutade sig med axeln mot d?rrvalvet. Karin tittade upp vid ljudet.

  “Hej! Ni ?r tidiga?” sade hon f?rv?nat.

  Otilia skrattade. “N?pp. Vad g?r du?”

  “Jag h?ller p? med den h?r f?rbannade tr?den. Den vill inte in.”

  Otilia str?ckte fram handen f?r att ta emot projektet.

  “Tack. Vill du ha vin? Gustav k?pte hem ett nytt fr?n Chile, men jag ?ppnade v?r lilla specialflaska f?rst”, sade Karin med ett illmarigt flin. “Det ?r v?ldigt gott, prova?” Karin str?ckte fram glaset till Otilia. “Eller visade testet positivt?”

  “Nej, det gjorde det inte” sade Otilia med l?tsad sur min och ryckte n?len och tr?den fr?n Karins andra hand. “Jag tar g?rna ett glas, men jag kan nog v?nta med att smaka tills du har h?llt upp det. D? slipper jag dina baciller.”

  Karin drog tillbaka glaset och st?llde det p? glasbordet. “Jaja, h?r var man petig.” Karin ?ppnade upp glasd?rren i vitrinsk?pet och fyllde ett glas till Otilia.

  “Vad ska du sy f?r n?got d?? Jag trodde inte att du visste hur man gjorde.”

  “Det ?r klart jag vet. Men jag har nog inte gjort det sedan sysl?jden, s? du f?r g?rna hj?lpa till. Det ?r mina f?rbannade yogabyxor. Jag stretchade lite f?r mycket. Har du h?rt talas om det? Ett par yogabyxor som spricker n?r man stretchar. Jag ska nog prova ett annat m?rke n?sta g?ng. Vad har du gjort med h?ret?”

  Otilia log ?t Karin. Som vanligt kunde hon prata p? i snabb takt, men det h?ll ocks? ig?ng samtal som kanske skulle vara tr?kiga annars. Otilia hade sagt till henne mer ?n en g?ng att hon ?nskade att hon hade hennes energi. Men det fanns en nackdel till det ocks?; Karin var inte alltid s? bra p? att veta n?r hon borde h?lla tyst eller t?nka innan hon sade n?got.

  “Jag m?lade lite tidigare, och du vet ju hur jag blir. Men det m?ste ju vara ett j?tted?ligt m?rke. Var k?pte du dem?”

  “?h, jag minns inte. Mina andra gick s?nder och jag hittade de h?r i en gammal v?ska. Men fortfarande. Vad m?lade du f?r n?got d??”

  “Jag vet inte riktigt. Jag kan inte riktigt beskriva det.”

  “Hur kan du inte veta vad du m?lar?”

  “Ingen aning. Det bara blev s?. Jag spelade Gims, och en pojke ur den senaste familjen gick p? dejt. Bara det att han blev biten av en vampyr, s? jag d?dade honom. Efter det ville jag vr?ka ut ilskan p? en m?larduk. Det ?r v?l inget konstigt med det?”

  “Ingen kommentar.”

  B?de Gustav och Simon stod vid spisen och satte ner slevar i kastrullerna och salladsk?len. Otilia och Karin satte sig ner vid det dukade bordet och t?mde glasen p? vin medan de v?ntade p? att det sista skulle bli klart. De visste b?ttre ?n att erbjuda hj?lp. N?r Karin hade fyllt p? med vin tog de f?r sig av k?tt, potatis, s?s och sallad. Gustav beskrev vad han hade haft i maten. Han hade redan sagt det till Simon, som egentligen var den enda intresserade, men trots det ber?ttade han alltid f?r Karin och Otilia ocks?. Det hade blivit lite av en tradition. Simon satt med sin andra alkoholfria ?l och Karin och Otilia hade fyllt p? glasen ?tminstone tre g?nger. De pratade om allt m?jligt en stund innan Otilia hakade upp sig p? n?got Karin sade. Hon bad henne att repetera det igen.

  “Jo, de s?nde nyheterna mitt p? dagen idag. Tydligen ?r det n?gon sorts hackergrupp som g?r ett ‘globalt sk?mt’ och sprider texter om folk som f?rsvinner och kommer tillbaka. Som att n?gon skulle tro p? det. Det s?msta sk?mtet n?gonsin.”

  Otilia och Simon stirrade p? varandra en kort stund och f?rs?kte l?tsas som att tanken aldrig funnits d?r. Men Karin och Gustav hade sett det.

  “Vad?” fr?gade Karin misst?nksamt. Otilia bet sig i l?ppen och funderade p? vad hon skulle svara. Hon ville ber?tta om vad hon hade sett, men samtidigt s? visste hon inte om de skulle ta det allvarligt eller se det som ett sk?mt. Hon visste inte ens sj?lv om hon trodde p? det.

  “Otilia s?g tv? barn f?rsvinna och komma tillbaka”, sade Simon innan Otilia hann best?mma sig. Karin rynkade ?gonbrynen och Gustav h?jde dem, men b?das munnar f?rblev or?rliga.

  “Jag vet inte riktigt vad jag s?g”, mumlade Otilia.

  “Det vet du. Du var r?dd.”

  “Jag sa ju att jag bara var ?verarbetad.”

  Karin och Gustav f?ljde dem med blicken.

  “Otilia, du vet att-”

  “Ja, jag s?g det h?nda. ?n sen?”

  Karin ?ppnade munnen men hann inte s?ga n?got innan Otilia fortsatte.

  “Jag har varit s? konstig den senaste tiden att jag knappt vet vad som ?r riktigt l?ngre!” Otilia k?nde t?rar som f?rs?kte smyga sig fram och hon flackade med blicken f?r att bli av med dem. “Jag trodde... jag tror att jag ?r ?verarbetad. Det ?r allt. Ok?” tillade hon tyst. Vinet hade p?verkat henne mer ?n hon trott och hon k?nde sig b?de tr?tt och yr.

  “Det ?r lugnt Otilia, vi tror dig” sade Karin l?ngsamt. “Var det det du t?nkte p? imorse? Det l?ter fortfarande skitkn?ppt, men jag tror dig om du s?ger att du s?g det. Men vad-”

  “Men om det inte ?r ett sk?mt… vad ?r det d?? Och en ?nnu viktigare fr?ga ?r varf?r” fyllde Gustav i.

  Otilia k?nde en hetta sprida sig i hennes ansikte. Att de hade godtagit det hon sagt s? l?tt gjorde att hon k?nde en stenklump lyftas fr?n hennes mage. Men Gustav hade r?tt. Om det var p? riktigt s? m?ste de f? reda p? vad, hur och varf?r. Kanske var det bara den dagen som det konstiga hade h?nt. Otilia hoppades verkligen det.

  “Ingen aning. Jag tror ingen vet det” svarade Simon tyst och h?ll Otilia runt axlarna.

  “Kanske var det bara i f?rrg?r som det h?nde” sade Otilia.

  “Vadd?? En f?rsvinnar-tisdag? Ny helgdag?” fn?s Gustav och lade armarna i kors. “N?, jag tror att det ?r n?got vi inte har f?tt reda p?, ens p? nyhetsstationerna. Annars skulle de inte forts?tta s?nda om det, speciellt inte extrainsatta program som det Karin s?g.”

  “Vad tror du att de d?ljer d??” fr?gade Otilia.

  “Ingen aning, men vad det ?n ?r s? ?r det n?got stort.”