Otilia gjorde i ordning kaffe och funderade p? om de borde v?cka Kamil och Samuel, men besl?t det var b?ttre om de kunde sova ut. Kamil beh?vde verkligen det. Hon satte ner koppen p? bordet, gav datorn till Simon och lutade sig fram mot sk?rmen. Till hennes f?rv?ning stod Gims-kopiorna av dem och Sara fortfarande kvar p? vinden i deras hus. Botten- och ?verv?ningen var full av m?nniskor. Otilia rynkade ?gonbrynen. Hon hade aldrig sett n?got s?nt h?nda i spelet f?rut. Hon b?jde sig ?ver Simon och klickade att Gims-Otilia skulle g? p? toa eftersom att den raden var r?d. Det indikerade att det var n?got som beh?vdes g?ras snart, annars skulle Gims-Otilia kissa p? sig. Gimsen r?rde sig inte p? kommandot, utan rutan t?cktes av ett r?tt kryss och f?rsvann. Otilia klickade entr?get p? toaletten igen. Samma sak. N?r en Gims inte kunde utf?ra n?got brukade den sv?ra och s?ga vad som var fel med en bild i en pratbubbla, men inte den h?r g?ngen. Otilia rynkade ?gonbrynen och skiftade karakt?r till Gims-Simon. Han r?rde sig inte heller av hennes kommandon eller visade p? n?got som stod i v?gen.
“Ser du vad jag menar?”, fr?gade hon Simon.
“Jo, det g?r jag. Jag undrar…” Han blundade och str?k sig ?ver hakan. Huden p? fingrarna raspade mot sk?ggstubben.
Otilia s?g p? honom med h?jda ?gonbryn och f?ste blicken p? sk?rmen igen. Saras knallbl? ?gon stirrade mot henne, hennes huvud riktat upp mot det osynliga taket i spelet. Hennes ansikte var or?rligt, men p? n?got s?tt hade bilden zoomats in s? att ansiktsdragen syntes klart. Otilias hj?rtade b?rjade dunka h?rdare och hon k?nde en stark k?nsla av att vilja titta bort men inte kunde. Det var som att flickan inne i Gims faktiskt s?g p? henne.
“Simon, kolla”, sade hon tyst. Otilia sl?ppte inte ?gonen fr?n sk?rmen f?r en sekund. Bilden zoomades ut igen, men flickan fortsatte att stirra mot henne.
“Det ?r ju faktiskt lite l?skigt”, skrattade han.
“Jag vet det, det ?r j?tte?ckligt!”
“Om du tycker det, varf?r gjorde du dem s? d?r d??”, log Simon.
“Jag… va?” Otilia lyckades slita sig fr?n sk?rmen och s?g p? honom.
“Varf?r skapade du oss som Gimsar om du tyckte det var ?ckligt? Och vem ?r flickan som sitter f?r sig sj?lv p? golvet?”
“Jag…” Otilia drog till sig datorn. Gims-versionerna av dem gick omkring uppe p? vinden medan flickan satt stilla p? golvet. Hon tittade inte l?ngre upp p? dem. “Det var inte det jag menade”, sade Otilia f?rl?get. “Jag…ville bara se hur det skulle g? f?r oss om vi skaffade en familj tillsammans.”
“Och det ?r… ?ckligt?”, fr?gade Simon svagt.
“Nej!”, sade Otilia snabbt. “Det som var ?ckligt var att Sara stirrade rakt upp p? mig, det k?ndes som att hon s?g p? míg genom sk?rmen!”
“Sara?”
“V?r… Gims-versionerna av oss fick en dotter.”
“Okej. Vad ?r det som ?r fel med det d??”
“Du vet den nya funktionen som de lade in i den h?r versionen f?r att det skulle bli s? verkligt som m?jligt?”
“Ja…”, svarade Simon dr?jande.
“Hon ?r gravt autistisk. S? man kan inte spela som henne.”
“?r det d?rf?r du k?nner dig os?ker p? om vi borde skaffa barn?” Det var ett p?st?ende, inte en fr?ga. “Du tror att bara f?r att spelversionen av v?r familj blev som den blev skulle vi r?ka ut f?r samma sak?”
Otilia nickade och str?k skuldmedvetet ?ver magen. Simon suckade och drog med fingrarna ?ver ?gonbrynen. Otilia hade trott att han skulle bli uppr?rd ?ver att hon skapat kopior av dem i spelet, om han blev det visade han det inte. Han stirrade p? sk?rmen och p? Sara.
“Simon.”
“Ja?”
“Simon?”
Han v?nde huvudet s? att det vilade i handen med armb?gen mot bordet. “Ja?”
“Jag ?r gravid.”
Simon blinkade l?ngsamt och munnen ?ppnades halvt. Han satte sig rakare upp i stolen, sedan b?rjade munnen r?ra sig snabbare, som en fisk som vill ner i vattnet igen. Han satte handflatan f?r munnen och stirrade rakt in i hennes ?gon. Sedan vandrade blicken ner mot hennes mage.
“Man kan inte se eller k?nna det ?n. Men jag tror att det ?r en m?nad sen-”
“En m?nad?”, sade Simon i en viskning. “En m?nad?” upprepade han h?gt. Han ?gon virrade omkring som att de ville st?da undan kartonerna i hans huvud och hitta tillbaka till det som skett de senaste veckorna. “Men du har ju druckit vin!” Han skrek n?stan ut orden. “Och du har ?tit lax, och r?tt k?tt, sushi-”
“Simon-”
“Men t?nk om barnet-”
“?lskling?”
“Hur l?nge har du vetat om det?”
“?lskling, lugna ner dig!”
“Men-”
“Tyst. Om det inte var f?r Karin s? hade det nog g?tt mycket l?ngre tid innan jag f?tt reda p? det.”
“Karin? Men… d? m?ste du ju ha vetat i flera veckor nu!”
“Tv?. Eller egentligen en och en halv.”
“Varf?r har du inte sagt n?got?” Simon st?llde sig upp och lade h?nderna p? hennes axlar. Han sj?nk ner p? kn? och tog tag i hennes h?nder och tryckte dem h?rt.
“Det verkade aldrig som r?tt tillf?lle, och om jag skulle Gli-”
“S?g det inte. Jag fattar. Tror jag. Men jag t?nker inte l?ta det ske. Aldrig.”
Otilia k?nde hur det skar i hennes hj?rta av orden. Det hade inte varit en bra idé trots allt. Men nu var det ute. Nu visste han.
“Vad ?r det f?r fel tror du? Med spelet allts??”, fr?gade Otilia efter en stund. Simon satt fortfarande p? kn? framf?r henne och verkade n?stan vara f?rlorad i de omkullv?lta kartongerna d?r inne i hans huvud. “De v?grar lyda mina kommandon, men jag ser inte vad problemet ?r. Dessutom fattar jag inte vad de g?r uppe p? vinden med alla de d?r m?nniskorna i huset.”
Simon var tyst s? l?nge att Otilia b?rjade tro att han inte h?rt henne. Sedan reste han sig motvilligt upp och satte sig igen. Han tittade p? henne, hennes mage och sedan p? datorn.
“Jag… ska bli pappa. Jag ska bli…” Han harklade sig. “Jag kan inte fatta det. ?r det s?kert? Du har ju varit med om s? mycket, och-”
“Det ?r s?kert. I alla fall om man ska tro p? testet.”
“Pappa… vi ska f? en familj!”
Otilia log brett. “Japp. Det ska vi.”
“Men d? m?ste vi hitta n?gonstans d?r vi kan bo. Det m?ste vara n?gonstans s?kert, ocks? m?ste vi leta p? tillr?ckligt med mat, vatten, och-”
“?lskling, lugn. Vi kan t?nka p? det imorgon. Hj?lp mig med spelet?”
Simon vred l?pparna till ett snett leende. “Okej. Du f?r som du vill. S? spelet har ballat ur?”
“Ja.”
“Du har inte klickat p? n?gon l?nk eller s??”
Otilia s?g p? l?ppen en liten stund. “Jo, nu n?r du s?ger det s?. En kompis skickade en l?nk, men jag kommer inte ih?g om jag laddade ner n?got.”
“D? har du f?rmodligen f?tt ett virus.” Han drog datorn till sig och ?ppnade upp kommandofunktionen. Han skrev in n?gra rader och klickade sedan p? Gimsversionen av sig sj?lv och att Gimsen skulle laga mat. Precis som f?r Otilia f?rsvann kommandot utan att Gimsen reagerade. Simon kl?mde ihop underl?ppen med tummen och pekfingret medan han stirrade intensivt mot sk?rmen. Han ?ppnade kommandofunktionen igen, skrev in n?gra rader och befallde sedan Gimsen att g? n?gra steg. Den r?rde sig inte.
“Tror du att du kan f? det att fungera? Annars m?ste jag installera om allt och du kan inte ana hur l?ng tid det tog att bygga upp den h?r v?rlden”, fr?gade Otilia. “F?rresten kan jag nog inte installera om. Jag har inga skivor med mig.”
Simon svarade inte. Han knappade in n?gra kommandon till innan han utst?tte en djup suck.
This book was originally published on Royal Road. Check it out there for the real experience.
“Jag tror faktiskt inte att jag kan l?sa det h?r. Jag ?r ledsen.” Han r?ckte laptopen till henne men drog den till sig precis n?r hon skulle ta emot den. ?gonbrynen formades till ett V igen och han zoomade in mot Gimsarna p? det nedersta planet och p? ?verv?ningen. Sedan utbrast han ett “?h!” och b?jde sig l?ngre fram ?ver datorn. Otilia lutade sig fram?t f?r att se vad det var som hade f?rv?nat honom, men kunde inte se n?got som var annorlunda. Simon zoomade ut bilden s? att den visade utsidan av huset och den intillliggande gatan. Han stirrade intensivt p? sk?rmen. Otilia suckade och lutade sig tillbaka mot stolsryggen.
“Vad ?r det?”
“V?nta.”
Hon stirrade p? den eviga time-outbilden p? teven. Sedan klickade hon sig igenom flera kanaler med fj?rrkontrollen. Den enda fungerande kanalen var den svenska nyhetskanalen som visade en bild med ‘tillf?lligt avbrott’ i teverutan. Hon suckade djupt. Trots att hon visste att det var l?nl?st klickade hon in i tevens meny och bad apparaten att s?ka efter kanaler. Den gjorde det l?ngsamt, men hittade tv?. De kanaler som slutat fungera togs bort ur listan. De tv? kanalerna var, som hon misst?nkt, den amerikanska kanalen och den svenska. Hon var p? v?g att kn?ppa av teven n?r hon kom p? att det skulle vara b?st att l?mna den p?. Hon lade ifr?n sig fj?rrkontrollen p? bordet. Efter att ha sett att Simon inte kommit n?gonvart med spelet sj?nk hon ihop i stolen och stirrade upp i taket. I ett av h?rnen hade ett lager damm samlats. Det skulle egentligen beh?va st?das ?verallt h?r inne, och hon hade ?nd? inget annat att g?ra. Otilia reste sig upp fr?n stolen och gick bort mot k?ksb?nken.
“HA! Jag kan inte fatta det!”, utbrast Simon. Hon skyndade sig till honom f?r att se vad som hade h?nt. Bilden p? huset var utbytt mot k?llkoden till spelet. Otilia suckade och b?rjade g? d?rifr?n igen, men Simon drog henne ner p? stolen och pekade p? sk?rmen. “Ser du det d?r?”
Otilia stirrade p? texten. Den r?rde sig ner?t medan spelet r?knade upp all kod som byggde upp det.
“Hur kom du in d?r?”
“Det ?r inte viktigt. Kolla p? texten!”
Otilia stirrade p? textmassan som r?rde sig s? snabbt att hon inte hann se exakt vad som stod d?r. “Vadd?? Jag ser ingenting speciellt?”
“D?r!” Han pekade snabbt p? en rad som f?rsvann. Otilia fattade inte vad han menade, f?rutom att texten f?rsvann innan den n?dde kanten p? datorn.
“Vad menar du?”
“D?r!”, pekade han igen. “Och d?r! F?rst?r du inte?” Han v?ntade p? svar medan han som i hypnos f?ljde textraderna. N?r hon inte svarade v?nde han sig mot henne.
“Det ?r n?got som raderar koden i spelet. F?rmodligen ett virus. Om jag lyckas motverka det s? beh?ver du inte installera om n?got alls. Det knepiga ?r att det l?gger till text lite d? och d? ocks?.”
“Vad… bra”, sade Otilia. “Hur ska du g?ra det?”
“F?rst ska jag k?ra ditt antivirusprogram. Om inte det hj?lper f?r jag ta och f?rs?ka hitta p? n?got annat.”
“Okej. Hur l?ng tid tror du att det kommer att ta d??”
“Ingen aning. Men det ska bli kul”, sade Simon glatt. Kul f?r vem, muttrade Otilia f?r sig sj?lv n?r hon gick och h?mtade dammvippan ur st?dsk?pet.
N?r hon dammat vartenda litet utrymme satte hon sig p? stolen igen. Varken Kamil eller Samuel hade vaknat, och Otilia b?rjade fundera om hon skulle g? och v?cka dem trots allt. Eller kanske skulle hon l?gga sig, f?r hon b?rjade ?ntligen bli tr?tt. Hon tittade p? klockan. Sex p? morgonen. Simon satt fortfarande med hennes dator och h?ll p? att knappa in rad efter rad med kod i blixtrande tempo medan han emellan?t v?xlade till att se koden i spelet.
“G?r det bra?”, fr?gade hon torrt. Otilia visste inte var surheten kom ifr?n, men hon hade b?rjat bli riktigt uttr?kad.
“Antivirusprogrammet fungerade inte.”
“Jaha, men vad g?r du nu d??”
“Skriver ett nytt.”
“Ett nytt vadd??”
“Antivirusprogram s? klart. Vad trodde du?”
“Du skojar med mig. Det kommer ju att ta evigheter!” Otilia gick bort till honom och lyfte upp laptopen, men han tog den best?mt fr?n henne och satte ner den d?r den st?tt tidigare igen. “Det ?r min dator!”, klagade hon.
“Det kan inneb?ra mer ?n s?”, sade Simon snabbt. “Dessutom borde du vila, speciellt i ditt tillst?nd.”
“Vad menar du? Att du ska ha ha kul medan jag tr?kar ihj?l mig? Och b?rja inte med den d?r ‘i ditt tillst?nd’-skiten, f?r det t?nker jag inte lyssna p?.”
“Du f?r t?la att jag tjatar lite p? dig, f?r det t?nker jag inte sluta g?ra. Och Det jag menade inte att du ska ha tr?kigt medan jag har kul med ditt spel. Det ?r faktiskt l?skigt, precis som du sa. Men om jag l?ser det h?r problemet kan vi l?sa allt.”
“Vad menar du med att ‘det kan inneb?ra mer ?n s?’?”, fr?gade hon nyfiket och drog en av stolarna n?rmare datorn.
“Vi har haft mer r?tt ?n vi trodde. Jag undrar varf?r ingen annan har kommit p? det ?n? Eller varf?r de inte g?tt till milit?ren och media om de gjorde det?”
“Vad? Kom igen. Du beh?ver inte dra ut p? det bara f?r att du vet att jag inte kan lista ut det sj?lv. Det ?r-”
“Jaja, lugna ner dig. Det ?r s?h?r-” Simon vred datorn s? att Otilia kunde se b?ttre. “Koden raderas av spelet. Vad ?r det vi brukar kalla de som f?rsvinner?”
“Att det raderats? Ner i papperskorgen?”
“Personer, Otilia. Personerna som f?rsvinner.”
“Glitchar. S? m?nga g?nger som vi har sagt det beh?ver du v?l inte ens fr?ga?” En tanke b?rjade gro i Otilia, men hon slog bort den som om?jlig. N?gra sekunder senare f?rs?kte den tr?nga sig in igen. Men det var om?jligt. De hade bara sagt s? f?r att ha n?got att kalla Glitcharna. “S?… karakt?rerna i Gims har… Glitchat?”, sade hon pr?vande.
Simon nickade entusiastiskt. “Precis likadant som det som h?nder oss just nu.”
“Men det ?r inte samma sak. Det d?r ?r ett spel”, sade hon tyst, utan att se p? honom.
“Ja, det ?r ett spel. Men du kan inte f?rneka att personer har Glitchat i v?r v?rld som de g?r i ditt Gimsspel.”
Otilia f?rs?kte komma p? n?gon bortf?rklaring men hon kunde inte t?nka ut n?got som var annorlunda i spelet ?n deras egen v?rld. “Vad skulle det betyda f?r oss?”
“Jag vill inte t?nka p? det. Jag har ingen aning om jag har r?tt heller, f?r den delen. Jag hoppas n?stan att jag inte har det, men det ?r en teori. Och om den st?mmer kanske vi kan l?sa den h?r situationen p? n?got s?tt.”
Det Simon indikerade fick Otilias huvud att snurra. Det var f?r ot?nkbart f?r att hon skulle kunna acceptera det. Visst att de hade pratat om det, men det var inget hon hade tagit p? allvar. Inte Simon heller f?r den delen. Det kunde helt enkelt inte vara s?. N?got hade h?nt som gjorde att folk f?rsvann. Det betydde inte att vilken teori som helst skulle vara m?jlig. Hon trodde faktiskt mer p? Kamil som sade att Gud var den som blivit tr?tt p? dem, och ?nd? var hon agnostiker. Hon k?nde sig pl?tsligt s? hj?lpl?s. ?nd? hade hon accepterat att vad som helst kunde vara m?jligt, vad som helst utom det h?r. Det kunde inte vara sant. Det kunde det inte. Samtidigt sm?g en tanke mot henne. Att det skulle f?rklara allt. Hon sk?t undan tanken igen, ville inte lyssna p? vad den hade att s?ga. Otilia visste att den l?g och lurade i hennes huvud f?r att skrika ut att det visst fanns en chans att det var sant, men hon ville inte ge tanken kraft. Det skulle rubba hela hennes v?rldsbild. Och Simons med f?r den delen. Men han verkade inte ha haft n?gon annan reaktion ?n nyfikenhet och upprymdhet. Simon lj?g f?r henne. S? m?ste det vara. Det fanns inget annat alternativ. Han lj?g f?r henne n?r han f?rs?kte f? henne att tro p? den bef?ngda sagan. Simon hade alltid varit villig att tro p? konstiga konspirations- teorier, s? varf?r inte den h?r? Det om n?got gjorde det klart att han m?ste ha ljugit. Och han ?lskade spel, s? sj?lvklart skulle han tro p? det. Kanske till och med hoppas att det var sant, f?r d? visste han hur det brukade vara utformat. Otilia hade litat p? honom. Ja, det hade hon gjort. Blind tillit till sin ?lskade. Hon m?ste bli f?rsiktig med att tro p? vad han sade till henne, det visste hon nu. Vem visste vad mer han hade ljugit om.
“Du kan l?gga dig och sova om du vill. Det h?r kommer att ta tid”, sade Simon fr?n datorn.
L?gn, l?gn, l?gn. Det kan inte vara sant. Det ?r Gud som straffar oss. Han har blivit tr?tt p? oss, eller s?… Otilias blick fastnade vid filten vid elementet. I hennes huvud ekade Fabians ord. N?gon var ute efter henne. En flicka, som kunde skr?mma en man till vansinne. Skulle den lilla flickan vara Gud? Nej, det trodde hon inte. Men kanske kunde Gud eller en utomjording kunna gestalta sig som en liten flicka f?r att f? folk att sl?ppa in henne i deras huvuden och tvinga dem att lyda. Otilia k?nde en kyla krypa upp f?r nacken och blodet som f?rsvann fr?n hennes ansikte. Dj?vulen. Satan var efter henne.
“Simon-”
“G? och l?gg dig. Du ser ut som ett sp?ke.”
“Men-”
“Inga men. G? och l?gg dig.”
Otilia suckade och kastade bara en kort blick p? Simon innan hon gick. Det var m?rkt mellan frysdiskarna, ?nd? k?nde hon sig s?ker och lugn n?r hon gick mellan dem fram till sovplatserna. Hon lade sig s? tyst hon kunde p? madrassen och sl?t ?gonen. Hon var tr?ttare ?n f?rut, men ?nd? ville s?mnen inte komma till henne. Otilia vred sig p? kudden. Dj?vulen var efter dem. Att det hade tagit s? l?ng tid att lista ut var otroligt. Simon skulle nog inte tro p? henne, men Kamil kanske… Kanske. Hon s?g hans djupa andetag p? filten som r?rdes upp och ner av hans andetag. Han hade f?rlorat s? mycket. Kanske skulle han inte klara av att t?nka att de han ?lskat tagits av dj?vulen och befann sig p? en v?rre plats ?n den jorden hade blivit. Hon v?nde sig om igen och sl?t ?gonen. Vad skulle de b?rja kalla ?terv?ndande nu? Zombies? Demoniter? Geng?ngare? Hon fn?s. Nej. Trots att det var satans verk skulle hon nog forts?tta kalla dem Glitchar. Det k?ndes passande, speciellt nu n?r hon vant sig vid ordet. Men varf?r var dj?vulen efter just henne?
“Hur g?r det?”, fr?gade Otilia n?r hon klev in i personalmatsalen. Hon s?g sig omkring medan hon satte upp h?ret i en h?stsvans. Tr?ttheten sved i hennes ?gon, men hon var ?nd? glad ?ver att Samuel v?ckt henne.
“Hyfsat”, muttrade Simon.
“?r du inte tr?tt? Du har ju h?llit p? i flera timmar.”
“Lite bara, men det kommer att g? ?ver.”
“Det ?r viktigt att du sover vet du”, sade Otilia och satte sig p? stolen brevid honom. Han svarade inte, utan ryckte bara p? axlarna. Hon lutade sig fram?t och s?g p? sk?rmen d?r Simon kodade.
“Hur vet du hur du ska motverka viruset d??”, fr?gade hon ist?llet.
“Jag anv?nder mig av koden i spelet och sammankopplar det med en del av koden fr?n antivirusprogrammet. Sedan f?r jag improvisera och prova mig fram.”
“Prova dig fram? Har du n?gonsin programmerat ett antivirusprogram?”
“Nej, men…”
“Hur hade du t?nkt att du skulle g?ra det d?? Om du inte ens vet hur man g?r?”
“Det borde g? r?tt enkelt eftersom jag kan bygga utifr?n ditt program som bas. Jag har ingen aning om det kommer att fungera, men jag vill i alla fall f?rs?ka.”
P? det gav Otilia inget svar. Han fick g?ra vad han ville, hon orkade inte bry sig. Den v?rld hon s? k?rleksfullt skapat i Gims skulle vara f?rsvunnen n?r hon fick tillbaka datorn ?nd?. Precis som de sj?lva. Hon rynkade pannan. Det var inte meningen att den d?r meningsl?sa tanken skulle komma in i hennes hj?rna igen. Hon hade ju f?rbjudit sig sj?lv det. Hon och Simon hade lovat varandra att ?verleva. Hon f?rs?kte pressa bort tanken igen, men den v?grade ge sig. Den pockade p? henne och trugade henne att erk?nna att den var sann. Det var Simons fel. Allt var hans fel. Det var han som f?rs?kte f? henne att tro p? hans ihopkokta l?gn. Samtidigt sade en liten r?st i hennes huvud att han inte hade n?gon anledning att ljuga. Dessutom hade hon varit n?ra att tro p? utomjordingarna f?r bara n?gra dagar sedan, och nu trodde hon p? att dj?vulen var den som l?g bakom allt. Var det h?r s? mycket v?rre? Simon lj?g. Han ljuger, han ljuger, han ljuger. Otilia upprepade mantrat om och om igen i huvudet utan att n?got klingade tillbaka. Orden f?ll platt i hennes egna huvud. Hon visste inte hur eller varf?r. Hon gick med huvudet fullt av tankar f?r att koka en kopp kaffe. Varf?r kunde hon inte sluta t?nka p? det? F?r att Simon ljuger, sade hon till sina tankar. Men de fn?s ?t henne och sade att hon visste b?ttre. Varf?r skulle han ljuga om n?got s?nt? Hon kontrade med att Simon faktiskt inte visste om det var sant. ?terigen var tankarna d?r och puttade p? henne. Men du vet det. Du vet att det ?r s?. Hon k?mpade med alla krafter inombords med t?nder och klor f?r att r?sterna skulle sluta. Simon ljuger. Han ljuger! Hennes inre blev pl?tsligt fullkomligt tyst. Sedan viskade en r?st: Nej, det g?r han inte. Den sista meningen rev det sista av Otilias mentala f?rsvar och hon st?dde sig tungt mot diskb?nken. Simon lj?g inte. Det var sant. Det var den enda f?rklaringen. Det var inte rimligt, men ingenting var det. De levde i ett spel.
