“?r du s?ker p? det h?r?”, fr?gade Kamil l?gt.

  “Typ. Inte helt, men typ. Om jag minns r?tt ?r det s? man gjorde.”

  “Om du inte ?r s?ker p? det h?r ?r vi alla d?da.”

  “?r Simon och Samuel klara?”

  Kamil riktade ficklampan mot skogen och signalerade. En sekund senare blinkade skenet av en annan ficklampa tv? g?nger.

  “Redo? Det h?r ?r fan skitl?skigt. Trots gatlyktorna ?r det f?rj?vla m?rkt.”

  “Men vi kommer inte kunna g?ra det i dagsljus. D? ?r det dags att sticka. N?r jag vinkar ?r det dags att springa.”

  Hon s?g runt h?rnet mot parkeringen. Ett tjugotal Glitchar stod spridda ?ver parkeringsrutorna, helt stilla och med raka ryggar utan att blicken f?stes vid n?got alls. Det var tv? som stod med ansiktena riktade mot dem, men Otilia hoppades att de inte skulle m?rka dem f?rr?n de kastat iv?g flaskan med bensin och olja. Fr?n vad de sett inne i butiken fanns det ?nnu fler Glitchar p? baksidan mot j?rnv?gssp?ret. De skulle inte lockas dit av den lilla bomb som de konstruerat, s? de skulle inte st?ra dem. Hon h?jde t?ndaren mot tyget och s?g till att det fattade eld innan hon kastade iv?g flaskan s? l?ngt hon kunde. En stark ilning gick genom hennes stukade handled och plastflaskan landade tidigare ?n hon hade hoppats. Den rullade bara en liten bit bort med ett skrapande ljud av plast mot grus. Elden som hon t?nt p? trasan fladdrade till och minskade till en tunn r?kslinga som spred lukten av br?nt tyg. Otilia drog in ett darrande andetag. De skulle beh?va komma p? en ny plan. Sedan v?xte en liten flamma upp igen och den lilla l?gan letade sig upp mot ?ppningen. De tv? Glitcharna som s?g ?t deras h?ll blinkade l?ngsamt. Deras munnar ?ppades s? mycket att ?gonen st?ngdes och ur deras strupar kom ett gruttalt vr?l som ekade genom tystnaden och Otilia r?s till.

  Hon viftade med handen mot Kamil och skyndade mot h?rnet av butiken. Kamil stod som fastfrusen. Hon skyndade tillbaka och drog i hans arm, men han v?grade r?ra sig. D? kom explosionen. Den blev st?rre ?n hon trott att den skulle bli. Explosionen fick det att ringa i hennes ?ron, ett brandlarmsliknande tjut med en skallrande klocka. Stora droppar av olja kastades ?t alla h?ll och n?gra heta klumpar plaskade ner bara centimeter fr?n d?r de satt. N?stan alla fl?ckarna brann och Otilia tackade f?r att gatlyktorna sken starkare ?n l?gorna vid deras f?tter. Pl?tsligt slutade Glitcharnas vr?l abrupt och de b?rjade r?ra sig mot dem, komma ur transen de var f?rsatta i. R?relserna var l?ngsamma, men snart skulle de komma mot elden med fullt utvecklat raseri. Vr?len hade v?ckt de andra Glitcharna och snart skulle alla kasta sig ?ver dem. Luften str?ps i hennes br?st.

  “Kamil!”, v?ste hon hektiskt och drog i honom. Hon k?nde iskalla svettdroppar bildas l?ngs hennes nacke.

  “Kamil, kom igen nu d?!”

  Det var som att Glitcharna till slut hade kommit ur sin dvala och m?nga av dem b?rjade rusa mot flammorna med rasande tjut som ekade i den annars tysta natten. Han v?nde sig ?ntligen om, men s?g inte p? henne. Han skyndade f?rbi henne runt h?rnet p? butiken mot Simon och Samuel och hon rusade efter honom, f?rsiktig med att h?lla sig s? g?md hon kunde under tiden. Gatlyktan vid lastkajen sken ?ver en bl?, liten rostig bil som haft sin glanstid under ?ttiotalet.

  De hade redan b?rjat packa och hj?lptes ?t genom att langa. Det var inte mycket, men de skulle klara sig i n?gra dagar. Det som tog upp mest plats var den halva dunken med bensin och en dunk vatten. Tv? kassar med konserverad mat och Otilias datorv?ska, sedan hade de packat klart och Samuel st?ngde bakluckan s? tyst han kunde. De gick upp p? lastplatsen och in?t butiken. Kamil ?ppnade sidod?rren och de andra f?ljde efter. Han st?ngde d?rren efter dem. Alla pustade ut. Planen att locka Glitcharna bort fr?n dem med ljudet av bomben hade lyckats ganska bra, sedan var det ett plus att l?gorna distraherade dem som var tillr?ckligt n?ra att h?ra dem. Otilia tittade snabbt upp n?r d?rren till lastkajen st?ngdes och n?dutg?ngsskylten sl?cktes med en sjunkande elektrisk ton. Det blev kolsvart i varuhuset. Ingen r?rde sig p? vad som k?ndes som flera timmar.

  Otilia grep tag i Simons arm och drog honom mot personalrummet. Han tvekade, men fortsatte sedan efter henne. De andras fotsteg f?ljde dem. N?r de kom in i personalrummet var allt lagt i m?rker.

  “J?vla skit”, muttrade Otilia och trevade sig fram till en stol som hon lyfte fram till f?nstret, d?r ljuset fr?n flammorna av bomben l?mnade lite ljus. Hon kl?ttrade varsamt upp p? den och kikade snabbt ut genom f?nstret innan hon satte sig ner igen.

  “Vad ?r det?”, fr?gade Kamil.

  “Viska. Det h?r ?r ju v?rldens s?msta timing. Varf?r nu?” Hon gnussade h?nderna ?ver ansiktet.

  “Vad? Att elen g?tt?”

  “Ja. Fattar ni inte? L?gorna fr?n bomben kommer att synas hur l?ngt som helst nu n?r gatlyktorna ?r sl?ckta.”

  Ingen sade emot henne. Samuel klev fram och tecknade ?t henne att han ville titta. Hon reste sig l?ngsamt upp.

  “Titta fort i s? fall. Om de ser ditt ansikte ?r vi d?da”, viskade Simon. Han satte sig med ryggen mot v?ggen och Kamil f?ljde hans exempel. Samuel kikade ut i n?gra f? sekunder, men blev sedan fast d?r.

  “Ja, j?vlar”, sade han med torr och andl?s r?st. Otilia tryckte ner hans huvud fr?n f?nstret.

  “Hur s?g det ut?”

  “Det kommer fler och fler hela tiden. Till alla sm? flammor.”

  “Varf?r beh?vde du l?gga olja i blandningen? S? j?vla dumt”, sade Kamil.

  “F?r att om de inte drogs till ljudet s? skulle de samlas runt flammorna. Det var ju det vi kom ?verens om.”

  “Men nu kanske det d?dar oss.”

  “Vad ?r det med dig? Vi uppt?cktes n?stan d?r ute, och du skulle s?kert vara d?d nu om jag inte ruskat om dig.”

  “Vad fan vet du om saken? Du kommer och f?rs?ker-”

  “S?nk r?sten, Kamil”, sade Samuel skarpt.

  “Hon vet inte vad hon-”

  “Ber?tta f?r henne d?? F?r jag vet inte heller.” Samuel korsade armarna framf?r br?stet.

  Kamil h?ll ?gonkontakten med Samuel och v?grade bryta den. “Hon var d?r. Hon.”

  Samuel nickade l?ngsamt och lade en hand p? Kamils axel. “Jag ?r ledsen. Men ta inte ut det p? Otilia.”

  Kamil ruskade av sig handen, reste sig upp och gick en bit d?rifr?n. Hans figur syntes knappt i m?rkret. “Men vi m?ste ju g?ra n?got. Om Fabian…” Hans r?st dog ut innan han avslutat meningen.

  “Vi kan g? ut och kolla imorgon.”

  En tanke hade gnagt i Otilia en stund, men hon var os?ker p? om hon borde fr?ga. N?r Kamils axlar sjunkit lite och han lossat knytn?varna till ?ppna h?nder harklade hon sig f?rsiktigt.

  “Din… flickv?n?”

  Hon fick inget svar, men hon tog det som ett jakande n?r hans huvud h?ngde fram?t. Otilia ?nskade n?stan att hon inte sagt n?got alls. Hon stod stilla utan att kunna komma p? n?got mer att s?ga.

  Vr?len fr?n Glitcharna b?rjade d? ut och Simon gick till stolen, utan att s?ga ett ord. Han kl?ttrade upp och s?g ut genom f?nstret. Han duckade snabbt och hoppade ner.

  “S?g de dig?”, fr?gade Otilia. Hennes hj?rta bultade h?rt, redo f?r spr?ng.

  “Tror inte det. Men vi kommer att ha problem att komma iv?g imorgon.”

  “Vad menar du?”

  “Att det har kommit ?nnu fler Glitchar. R?tt m?nga, faktiskt.”

  “?r ni s?kra p? att ni inte vill f?lja med oss?” Otilia v?nde sig till Kamil och Samuel. Samuel tittade p? Kamil, som fortfarande stod med ryggen v?nd mot dem.

  “Nej. Vi stannar h?r”, sade han svagt.

  “Men-”, b?rjade Otilia, men tystnade n?r Simon lade en hand p? hennes axel.

  “Vi ska f?rs?ka locka med dem h?rifr?n n?r vi ?ker, s? att ni f?r lite tid att… ta hand om Fabian.”

  Samuel nickade l?ngsamt. Sedan blev allt tyst igen. Den tryckta st?mningen irriterade Otilia, men hon visste inte varf?r. ?nd? kunde hon f?rst? Kamil. Att ha f?rlorat hans flickv?n och hans bror m?ste g?ra det sv?rt att se Otilia och Simon som fortfarande hade varandra. Samuel kunde inte v?ga upp f?rlusterna, men han erbj?d sin lojalitet, och det var v?rt sin vikt i sig.

  “Ska vi g? och l?gga oss?”, fr?gade Samuel med en l?ttsam ton som inte ?terspeglades i hans ansikte.

  “Det borde vi”, sade Simon. “Men jag vet inte om jag kommer att kunna sova.” Han kramade om Otilia bakifr?n och drog henne i armen med sig genom d?rren. Samuel ledde Kamil genom butiken.

  “Borde ingen sitta vakt?”, fr?gade Samuel n?r de n?rmade sig fortet de byggt av kartonger utanf?r postkontoret.

  Simon skakade p? huvudet. “Det beh?vs inte. Eller snarare s? borde vi inte g?ra det. Med s? m?nga Glitchar d?r ute ?r det bara en tidsfr?ga innan de skulle uppt?cka oss. Det sista vi beh?ver ?r att de bryter ner d?rren.”

  Samuel nickade inst?mmande. Otilia gick fram till Kamil och gav honom en kram. Hon f?rv?ntade sig n?stan att han skulle sl? till henne, men blev f?rv?nad n?r han svarade med att ge henne en h?rd kram tillbaka. Han luktade varm hud, salt, svett och snus. Han h?ll henne s? l?nge att hon trodde att han somnat med pannan lutad mot hennes axel. Hon visste inte om det hj?lpte, men om det var vad han beh?vde just nu t?nkte hon inte vara den som backade f?rst. Pl?tsligt lossade han greppet om henne och riktade blicken mot v?gen utanf?r butiken. Han gick med sakta steg fram mot glasd?rrarna.

  “Kamil, l?t-”, b?rjade Otilia, men sedan s?g hon det som dragit till sig Kamils uppm?rksamhet. Hon stannade en bit bakom honom med ?ppen mun.

  En bil k?rde p? v?gen, med str?lkastarna p?slagna. Den n?rmade sig med hisnande hastighet mot j?rnv?gs?verg?ngen och Glitcharna p? parkeringen b?rjade springa mot den. F?raren verkade inte m?rka av gruppen av m?nniskor som kastade sig fram mot v?gen och bilen fortsatte fram?t. Den n?rmade sig korsningen d?r man sv?ngde av mot butiken. Glitcharna ryckte fram som en v?llande storm och slet sig och slog omkull andra f?r att bli den som n?dde m?let f?rst. Bilen saktade inte ner, och hann inte bromsa eller v?ja undan n?r tre Glitchar rusade ut i v?gen framf?r den. Otilia skrek till och satte h?nderna f?r munnen. Krocken fick bilen att r?mma in i sidan p? gatstenen vid korsningen. Bilen voltade och landade med ett metalliskt krasande, med taket intryckt som p? en krossad konservburk och den kanade ?ver v?gen. Str?lkastarna blinkade till men fortsatte att lysa samtidigt som kraften bakom kraschen fick fordonet att glida efter asfalten och spruta gnistor. Den for in i en ?vergiven bil som med tjutande d?ck puttades ?t sidan med ett kraftigt d?n. Glitcharna n?rmade sig vraket, men det krossade taket blockerade d?rrarna och hindrade den d?r inne att komma ut. Glitcharna dunkade p? bilen med knytn?var vart de ?n kom ?t och n?r det inte fanns mer plats kl?ttrade fler upp p? bilen och b?rjade sl? med n?varna d?r ocks?. ?ven om de som satt i bilen hade ?verlevt kraschen s? var det ute med dem.

  Glitcharna t?tnade och skymde allt ljus fr?n str?lkastarna. M?nen som sken ner p? vraket var det enda ljus de hade att se med, men det var mer ?n nog. Otilia ville ut och hj?lpa till, men till och med i hennes chocktillst?nd f?rstod hon att de inte kunde g?ra n?got. Den k?nslan rev henne inifr?n som en vass nagel mot hennes in?lvor. St?lkastarna sken genom gliporna mellan Glitcharna och det Otilia s?g fick alla att backa snabbt bak?t. Glitchar n?rmade sig fr?n alla fyra v?garna som ledde till korsningen. Fr?n parkeringsplatsen kom ?nnu fler Glitchar och alla sprang mot vraket.

  “Vad g?r vi nu?”, kved Otilia.

  “Vi kan inte g?ra annat ?n att v?nta. Och vi borde f?rs?ka sova”, sade Simon matt.

  “Men om de kommer hit s?-”

  “D? har vi haft j?vligt mycket otur. Vi kan ?nd? inte ta oss h?rifr?n nu utan att f? alla efter oss ocks?.”

  “Men det m?ste finnas ?ver tv?hundra d?rute nu, och fler kommer att-”

  “Vad vill du att vi ska g?ra d??”

  Otilia bet sig i l?ppen och skakade l?ngsamt p? huvudet utan att se p? honom. Sedan hasade hon iv?g mot s?ngplatsen i m?rkret. Snart lade sig Simon bredvid henne och Kamil och Samuel gick ocks? och lade sig.

  Otilia l?g och vred sig i vad som verkade vara timmar och f?rstod sig inte p? Simon och Kamil som snarkade h?gljutt efter bara n?gra minuter. Hon reste sig sakta och gick p? t? fram till den yttersta av kartongerna. D?r reste hon sig f?rsiktigt och kikade ?ver pappersmuren. Det var tomt utanf?r glasd?rrarna. Hon tog djupt andetag och sprang runt barrikaden. Hennes f?tter gled och p? bara n?gon sekund satt hon i h?rnet d?r d?rren var monterad. D?rifr?n skulle hon vara mindre synlig och kunna betrakta n?stan hela vraket. Stengolvet k?ndes kallt under jeansen, men hon v?gade inte riskera att n?gon av Glitcharna skulle f? syn p? hennes f?tter. Hon drog benen t?tt intill sig och lade armarna om dem.

  A case of literary theft: this tale is not rightfully on Amazon; if you see it, report the violation.

  M?ngden m?nniskor som fanns d?r ute fick henne att minnas en konsert hon varit p? f?r n?gra ?r sedan och hon f?rest?llde sig bilen som scenen d?r popstj?rnan spelade. Hon tyckte sig till och med se henne sittandes d?r uppe p? taket med mikrofonen i hand och inte bry sig om den stora publien som kl?ttrade upp bredvid henne. Sedan krympte kvinnan ihop till en ung flicka, med brunt och rosettprytt h?r.

  Otilia var p? v?g att resa sig upp f?r att ta sig till henne, r?dda henne, n?r hon mindes. Det var flickan hon sett i vardagsrummet innan Simon och hon flydde. Otilias lungor kn?ts ihop till en boll och hon kunde inte andas. En antarktiskyla spred sig genom hennes mage och hon motstod impulsen att skrika rakt ut. Flickan satt p? bilen ikl?dd en vit kl?nning med r?da skor som syntes ?nda fram till butiken trots Glitcharna. Hon hade en jeansjacka p? de tunna armarna och hon log mot Otilia. Det var ett s?tt och glatt leende, n?got som inte passade bland hopen av m?nniskor och m?rket.

  Otilia f?ljde hennes r?relser hypnotiskt med blicken. Flickan vred huvudet ?t sidan och tittade p? en av Glitcharna som kr?lade ?ver biltaket. Hon lyfte handen och lade den ?ver den r?dh?riga kvinnans huvud och str?k hennes h?r, n?stan ?mt. Sedan l?t hon fingrarna vila i kvinnans h?r och v?nde huvudet mot Otilia och sk?nkte henne ett str?lande leende som gjorde det sv?rt f?r Otilia att sv?lja. Flickan h?jde ?gonbrynen i l?tsad f?rv?ning och dolde ett skratt bakom handflatan. Sedan lyfte hon fingret och pekade p? en plats bredvid Otilia.

  Otilia vred ofrivilligt blicken fr?n flickan. En Glitch stod precis utanf?r d?rrarna, men den kraftiga mannen hade ?nnu inte v?nt huvudet in?t butiken. Otilia hade omedvetet tagit ett steg fram?t, och om hon r?rde sig nu skulle Glitchen utan tvekan se henne. Sedan skulle det skapa en kedjereaktion och han skulle locka till sig fler. Otilia riktade blicken mot flickan igen, som gapskrattande st?llde sig upp p? bilens undersida. Hon skrattade s? att t?rarna rann efter hennes kinder och hon h?ll ena armen runt magen. Sedan slutade hon abrupt, och leendet falnade. Ist?llet satte hon pekfingret och tummen l?ngs hakan och trampade irriterat med foten. Sedan lade hon armarna i kors med en axelryckning. Hon f?rde ena handen en bit ovanf?r huvudet, knep ihop fingrarna som att hon h?ll i kanten av en stormhatt och nickade mot Otilia, som en magiker som bugar efter en show.

  Otilia kunde inte sl?ppa blicken fr?n henne, men var starkt medveten om att Glitchen utanf?r f?nstret var p?v?g att v?nda sig mot henne. Flickan sl?ppte greppet p? sin l?tsashatt och hon h?jde foten l?ngsamt, tills hon stod p? ett ben. Armarna for ut i sidorna n?r hon med all kraft krossade den r?dh?riga Glitchens skalle med h?len. Med ett ‘BOOM’ exploderade bilens motor. Glitchen som tittade n?stan direkt p? Otilia ?ppnade gapet lika brett som de tv? hon sett tidigare innan han sl?ppte ut ett avgrundsvr?l som ?ntligen satte Otilias muskler i r?relse. Hon s?g snabbt p? mannen och sedan tillbaka mot bilen. Flickan var borta, men skallen p? kvinnan var fortfarande krossad och f?rsvann under en ny samling Glitchar som kl?ttrade upp p? fordonet mellan de annalkande flammorna.

  Otilia kastade sig fl?mtande bakom kartongv?ggen s? snart Glitchen utanf?r d?rrarna b?rjade springa. Hon blundade och svalde h?rt. Kontinueliga rysningar gick genom hennes kropp och hon hade frossa. Hon slickade sig om l?pparna och uppt?ckte att det n?stan l?kta s?ret fr?n kampen p? dagiset hade g?tt upp. Hon f?rde h?nderna till ansiktet och k?nde efter med fingrarna. Alla s?ren var bl?ta. Otilia stirrade rakt framf?r sig och rev med naglarna i huden. Hon k?nde paniken och ?ngesten bygga sig upp i henne. Hon drog benen till sig och b?rjade gunga fram och tillbaka, f?rs?kte lova sig sj?lv att allt var okej. Att hon sett i syne igen. Hon gungade sig sj?lv snabbare fram och tillbaka och hennes kropp v?grade lyda henne. ?nd? for hennes arm ut i en vid vinkel n?r hon k?nde en hand runt hennes axlar.

  “Ajaj, j?vlar. Du sl?ss ju”, sade Samuel med ett kvidande. Sedan b?jde han sig ner och lade en arm runt hennes axlar. Det tog flera minuter innan Otilia hade full kontroll ?ver sina muskler igen och Samuel hj?lpte henne till s?ngen. Hon hatade att inte kunna best?mma sj?lv hur hennes kropp skulle reagera, men det verkade vara ett ?terkommande problem. Hon l?g och t?nkte p? flickan hon sett d?r ute och hennes stumfilmsshow. Det k?ndes om?jligt att somna, men hon var mycket tr?ttare ?n hon trodde att man kunde vara. Snart sl?ts henne ?gon och hon somnade.

  De s?g sig omkring. De s?g inga Glitchar i n?rheten av bilen, men p? framsidan fanns ett femtiotal Glitchar som stod stilla. De skulle b?rja r?ra sig mot dem s? snart de startade bilen. Kraschen de sett f?reg?ende natt hade blockerat den enklaste v?gen d?rifr?n. Nu beh?vde de ta samma v?g de tagit ner till butiken, upp f?r en l?ng backe med flera v?ggrupp som skulle sakta ner dem. ?nd? var b?de Simon och Otilia s?kra p? att de ville f?rs?ka ta sig in till centrum.

  De visste fortfarande inte hur det s?g ut i byggnaden d?r Katarina och Gustav h?ll hus, men Simon gissade att de fortfarande var i radiobyggnaden och att det var dit de skulle om de skulle f?rs?ka meddela v?rlden deras teori. F?rmodligen skulle de beh?va k?mpa sig igenom lokalen, men det var n?got de var villiga att riskera. De kunde inte ?ndra sig nu, de hade ingen annan plan. Kamil och Samuel stod p? lastkajen och s?g mot dem. Kamil hade ?terf?tt en del av f?rgen i ansiktet, men han var forfarande blek. Han hade f?tt utst? mycket p? kort tid. Otilia log mot honom, och fick ett halvt leende tillbaka. Det k?ndes som en l?ttnad att Samuels leende faktiskt var uppriktigt, trots att han skruvade lite p? sig. Han var orolig f?r dem. Det var Otilia med, men p? n?got s?tt m?ste det g?. Trots att hon inte fullt hade accepterat att de levde i ett spel s? skulle det ligga mycket i att teorin kom fram. Ju mer hon t?nkte p? det, desto mindre verkade andra alternativ st?mma. Om de kunde ?vertyga andra att tro samma sak s? kanske de kunde hitta en l?sning.

  Otilia ?ppnade bild?rren och satte sig p? passagerarsidan medan Simon nickade till Kamil och Samuel och satte sig framf?r ratten. Det k?ndes sk?nt att ha sagt hejd? inne i butiken ist?llet f?r att v?nta tills nu. Trots att de inte hade k?nt de h?r m?nniskorna mer ?n n?gra dagar k?ndes det sv?rt att s?ga hejd?. Speciellt eftersom hon visste att det var en ytterst liten chans att de skulle se varandra n?gonsin igen. Otilia s?g mot sidan av byggnaden. Det var ett fint morgonljus ute, men hon hade f?redragit regnade. Om det hade regnat kanske det skulle ha gjort att Glitcharna halkade n?r de sprang mot dem, f?r det skulle de g?ra. Men nu s?g de i alla fall klart, och det skulle bli l?ttare att se om n?got inte st?mde.

  Otilia vinkade en sista g?ng mot m?nnen som valt att stanna kvar. De h?jde en hand till svar och f?ljde dem med blicken n?r Simon startade motorn. Den gick ig?ng med en hostning. Han kr?p fram?t med bilen tills de inte l?ngre s?g dem bakom byggnaden. D? tryckte han lite h?rdare p? gasen, men inte tillr?ckligt f?r att dra till sig Glitcharna ?n. Otilia drog n?gra djupa andetag f?r att f?rs?ka lugna hennes hj?rta, men v?gade inte blunda. Det var nu det g?llde. Om n?got gick snett h?r s? skulle de f?rmodligen inte ha en chans att komma ur det. Otilia svalde flera g?nger i f?rs?k att fukta hennes ?kentorra mun, men i hennes huvud dunkade hennes hj?rtslag som dova amazoniska trummor och gjorde att n?stan allt annat ljud f?rskingrades. ?nd? h?rde hon de gruttala skriken som kom ur ett flertal munnar n?r de sv?ngde vid bilvraket.

  Det var f?rst n?r de kom in p? v?gen upp f?r backen som Simon gasade f?r fullt, och de hade bara n?tt det f?rsta fartguppet n?r Glitcharna b?rjade springa efter dem. De hade precis kommit ?ver det n?r bilen fick hostade till och fick motorstopp. Simon vred p? nyckeln flera g?nger, men bilen utst?tte bara flera sm? hostande och tjutande ljud innan den blev tyst igen. Han ryckte i nyckeln s? h?rt att Otilia trodde att den skulle g? av. Hon tittade genom bakrutan. Glicharna hade ?nnu inte passerat bussh?llsplatsen, men det skulle inte ta l?ng tid innan de n?dde dem. Hon s?kte febrilt med blicken efter n?got som kunde distrahera dem och blundade en sekund innan hon best?mde sig. Innan Simon hann hindra henne var hon ute ur bilen. Hon andades redan tungt och sprang allt hon kunde ner mot en bil som stod parkerad snett bakom dem med ett krossat f?nster. Otilia tryckte hela hennes kropp genom den krossade framrutan och drog ner handbromsen. Glaset tr?ngde igenom hennes tjocktr?ja och hon k?nde hur det sved till i skinnet p? br?stet och magen. Bilen r?rde sig inte. Hon ville skrika i frustration och panik n?r hon s?g att en v?xel var i. Otilia s?g den rasande folkhopen rusa mot henne bara en liten bit bort. ?nd? samlade hon sig och l?ste upp d?rren fr?n insidan.

  Bilens larm b?rjade tjuta h?gt, men genom det h?rde hon hur Simon f?rs?kte f? ig?ng motorn. Den hostade bara. Otilia kastade sig in i passagerars?tet och sl?ngde ?ver en fot p? f?rarsidan. Hon tryckte ner kopplingen och v?xlade snabbt ur. Bilen b?rjade ?ntligen r?ra sig l?ngsamt ner f?r backen. Hon drog tillbaka benet s? snabbt hon kunde och vred p? benen f?r att ta sig ut n?r en hand grep tag om hennes axel och ryckte henne bak?t. Fingrarna kl?ste i ett krampaktigt grepp i det gr?na tyget och skinnet inunder och fick en st?t av sm?rta att g? genom hennes arm. ?nd? k?ndes det som att sm?rtan kom l?ngt bortifr?n. Otilia k?nde hur bilen b?rjade r?ra sig snabbare och sl?ngde en snabb blick bak?t. Det satt en fastsp?nd kvinna d?r. Hennes ansikte var ungt och f?rvridet i en ondskefull grimas och det fanns en brinnande gl?d av fullst?ndigt hat i hennes ?gon.

  Otilia slog p? hennes hand allt hon orkade och f?rs?kte rycka sig loss fr?n ton?ringen, men handen ville inte sl?ppa taget. Hon visste inte vad hon skulle g?ra. I ren panik sl?ngde hon huvudet ?t sidan och bet kvinnans hand s? h?rt hon kunde medan hon f?rs?kte dra bort handen. En skarp smak av j?rn spred sig i Otilias mun n?r hon h?rde kvinnans hand knaka till och greppet f?rsvagades. Hon kastade sig ur bilen, men snubblade och landade p? kn?na. F?r ?gonblicket k?nde hon knappt av sm?rtan n?r hennes kn?sk?lar slog i marken och hon kravlade sig upp. Benen vek sig n?stan under henne, men vr?len fr?n den rasande folkhopen gav henne kraft att r?ra sig fram?t. Hon kastade en snabb blick ?ver axeln, och ?nskade genast att hon inte gjort det. Hopen av m?nniskor som var p? v?g mot henne slet i varandra f?r att komma fram snabbast, och trots att ett flertal saktat in vid den tjutande bilen var en ?verh?ngande del efter Otilia upp f?r backen. De var bara n?gra f? meter fr?n henne, och det k?ndes som att de fl?sade henne i nacken. Det var ute med henne. De var mycket snabbare ?n vad hon var, och benen ville inte lyda henne ordentligt.

  Bilen hostade ig?ng med en skr?ll och Simon k?rde sakta upp?t backen, f?r att inte riskera att motorn skulle d? igen. Otilia h?ll handen h?rt mot magen medan hon k?mpade sig fram mot bilen, och hon k?nde en f?rlamande kyla sprida sig genom henne n?r hon k?nde att tyget var b?de varm och bl?tt. Hon v?gade inte se bak?t en g?ng till, men hon trodde att fler Glitchar hade stannat vid bilen och larmet, men utan tvekan var det m?nga som fortfarande sprang mot henne. Hon satsade allt p? en sista spurt. Hon snubblade n?stan igen n?r hon kom upp j?msides med bild?rren, men vr?kte upp den med en h?ftig r?relse och kastade sig in i s?tet. Innan hon ens st?ngt d?rren pressade Simon ner gaspedalen och sladdade upp?t gatan.

  Otilia st?ngde d?rren och kn?ppte p? sig s?kerhetsb?ltet medan hon hastigt tittade i backspegeln. Den visade att det var en stor grupp med Glitchar som sprang p? v?gen efter dem, men att kanske lite mer ?n h?lften stod och slog p? den h?gt tjutande bilen. Det m?ste vara fler ?n hundra stycken d?r nu, och en kraftfull yrsel drabbade Otilia. Hon kunde ha varit i bilen de h?ll p? att sl? s?nder just nu. Precis som de tv? fransyskorna p? den amerikanska kanalen. Skriken fr?n kvinnorna h?rdes i hennes huvud och hon skakade p? det f?r att f?rs?ka f? dem att tystna medan hon stirrade stint p? den massiva folkgrupp som fortfarande var efter dem. N?gra sekunder efter ins?g hon att det inte var fransyskornas skrik som hon h?rt. Bilen som hon hade satt ig?ng larmet p? b?rjade f? slut p? batteri. F?rhoppningsvis skulle ljudet r?cka tills de hann undan. Precis n?r hon t?nkt tanken blev ljudet fr?n deras bil och Glitcharnas ilskna skrik det enda som ekade mellan byggnaderna, och Otilia svor inombords.

  Simon sl?ppte inte p? gasen och bilen skrapade och dunsade mot det andra v?gguppet. De flesta av Glitcharna v?nde sig mot v?gen och b?rjade springa mot dem igen. Otilia hoppades att Samuel och Kamil skulle klara sig. Planen hade slagit snett, men det fanns inget de kunde g?ra det ?t nu. Otilia gapade n?r de ?kte f?rbi deras h?ghus. En stor del hade rasat av explosionen och byggnaden hade rasat ?ver ett stort omr?de. Tegel och cement l?g som en meterdjup massa ?ver asfalten, och det mesta som var kvar var de stora metallst?nger som utgjorde skelettet av byggnaden. Otilia ville inte t?nka p? hur m?nga m?nniskor som l?g begravda i massan.

  De hade n?stan kommit till slutet av h?ghusomr?det n?r tre personer sprang ut i gatan. De kastade sig ut fr?n ett buskage, rakt mot dem. Simon girade undan, men r?kade ?nd? k?ra p? en av dem. Framrutan spr?cktes i ett n?t framf?r Otilia. Hon skrek till, men Simon lyckades h?lla lugnet trots att han fl?mtade tungt och hans ?gon var uppsp?rrade. ?nd? saktade han inte ner. De fortsatte alldeles f?r snabbt ner f?r backen till rondellen som skulle f?ra dem vidare mot stadsk?rnan. Om han inte bromsade in snart skulle de beh?va k?ra ?ver den om de inte skulle riskera att sladda av v?gen. Simon bromsade kraftigt och k?rde bilen runt rondellen. Otilia knep ofrivilligt ihop ?gon och t?r n?r hon k?nde att bilen l?ttade lite p? f?rarsidan, men andades l?ngsamt ut n?r hon k?nde att den dunsade tillbaka p? marken igen. Hon visste inte hur de skulle ha klarat sig om kantstenarna gjort att de fick punktering, eller om bilen voltat.

  Hon s?g i sidospegeln att flera av Glitcharna som sprang efter dem ramlade p? v?g ner och blev antingen trampade eller snubblade p? av andra Glitchar. Det var fortfarande en stor folkhop som rusade efter dem, och Otilia tackade f?r att helvetesbacken var s? brant som den var. N?r de rundade den andra rondellen s?g det ?ntligen ut som att de skulle komma d?rifr?n utan f?rf?ljare. Men hon oroade sig ?ver hur det s?g ut i centrum. Nyhetsredaktionen l?g p? den norra sidan, dit de hade n?rmast. ?nd? skulle folkmassan f?rmodligen vara mycket st?rre d?r ?n vad den varit i deras egen stadsdel. Hennes mage bultade under hennes hand och hon f?rs?kte mota bort paniken som h?ll p? att ?verta adrenalinkicken. T?nk om barnet var skadat? ?nd? visste hon, till och med nu, att det hon gjort var det enda hon kunde ha gjort. Det hade tagit f?r l?ng tid annars, och det skulle ha varit slutet p? henne, och f?rmodligen Simon ocks?. Hon kved till n?r bilen k?rde ?ver en stenbit och s?ret trycktes ihop.

  De k?rde f?rbi ett f?tal bilar som krockat in i sidan av v?gen och upp p? cykelbanan. Avfarten till riksv?gen var helt blockerad av stillast?ende bilar, och m?nga av dem hade ?ppna d?rrar, som att de som suttit i bilarna till slut valt att ge upp och g? n?gonstans till fots. Otilia undrade hur det hade g?tt f?r dem. De m?ste ha tagit sig n?gonstans, men var? Att de hade tagit sig till ett n?rliggande hus var inte om?jligt, men om familjen i huset fortfarande var hemma s? skulle de f?rmodligen inte l?ta dem stanna speciellt l?nge.

  Simon beh?vde gira runt flera fordon n?r de ?kte, men v?gen l?g ?nd? s? pass ?ppen att de kunde k?ra p? den. De som hade f?rs?kt k?ra bil hade gjort det i motsatt v?griktning och f?rs?kt ta sig upp p? den andra p?farten till v?gen, men ?ven d?r var v?gen totalblockerad. F?rst n?r de kommit f?rbi de flesta av bilarna s?g Simon p? henne.

  “Herregud, du har blod runt munnen!”

  Otilia viftade bara avf?rdande med handen mot honom innan hon drog ?ver munnen med jack?rmen.

  “Du ?r skadad? Varf?r sa du inget?”

  “Gasa bara”, st?nade hon.

  Simon fortsatte k?ra i h?gt tempo men sl?ngde d? och d? en orolig blick mot henne som Otilia l?tsades att hon inte s?g. N?r de kom in mot utkanten av stan saktade Simon in och k?rde runt rondellen. Gatorna s?g ut att ligga ?de och det var kusligt tyst. Motorljudet m?ste h?ras l?ngt in mellan byggnaderna, och konsekvenserna det kunde f? var n?got hon helst inte ville t?nka p?. Hon stirrade in p? sidogatorna och s?g n?got som speglades i solljuset.

  “Stanna!”, skrek hon och Simon pressade ner bromspedalen s? h?rt han kunde. B?ltet skar in i s?ren hon hade p? br?st och mage, och andan stockades i hennes hals samtidigt som hon n?stan k?nde ?gonen tr?nga ut deras h?lor n?r hon f?rs?kte att inte skrika ut sm?rtan. Hon bl?ste l?ngsamt in och ut luft i s? djupa andetag hon v?gade, innan hon kn?ppte loss b?ltet och klev ut ur bilen. Hennes kn?n vek sig n?stan under henne n?r hon satte ner f?tterna, och hon undrade hur l?nge sm?rtan fr?n att ramla skulle h?lla i sig. Hon stod stilla med handen p? billd?rren en liten stund tills kn?na slutat skaka, sedan gick hon n?gra meter in p? gatan och plockade upp det gl?nsande f?rem?let. Det var perfekt. Baseballtr?et var gjort i metall och passade bra i hennes hand, trots att det var tungt och att en massa gruskorn satt som fastklibbade p? det. Hon brydde sig inte om att torka av det n?r hon granskade det. Hon rullade det i handen och kl?mde ?t runt f?stet n?gra g?nger innan hon gick till tv? bilar som stod parkerade en bit l?ngre bort. Det var bara en av dem som hade en blinkande r?d lampa under vindrutan. Hon svingade baseballtr?et i en vid cirkel n?gra g?nger f?r att f?rs?ka v?nja sig vid vikten, men v?grade se mot Simon. Hennes mage bultade dovt, och hon b?rjade k?nna sig lite yr. Men om de inte kunde locka hit Glitcharna s? visste de inte vad de skulle beh?va ta sig igenom senare. D? var det b?ttre att f?rs?ka kontrollera var Glitcharna skulle bege sig n?gonstans, och kanske skapa en ?ppning.

  Trots att den andra bilen f?modligen saknade larm visste hon inte om det var s?. Hon tog i med all kraft hon hade och dr?mde in baseballtr?et i den andra bilens sidoruta. Den krossades under vikten, men ingenting annat h?nde. Det var synd. Hon tog ett steg i riktning mot bilen som hade larm, men stannade upp och rynkade p? ?gonbrynen. Otilia str?ckte in handen i baks?tet och drog ut ett avl?ngt f?rem?l som hon bara sett p? film tidigare. Det var ett l?ngt sv?rd som satt fasthakat i en svartlackerad skida. Hon drog ut bladet och synade det snabbt. F?rmodligen var det ett billigt prydnadsf?rem?l, och det var inte speciellt skarpt, men f?rv?nansv?rt tungt. Hon l?t klingan glida ner i skidan igen.

  Hon kunde n?stan k?nna Simons br?nnande blick i nacken, men p? n?got s?tt k?nde hon sig ?nd? lugn. Hon gick vidare till den andra bilen, lutade sv?rdet mot d?rren och dunkade baseballtr?et mot rutan med hj?lp av b?da h?nderna. Den gick inte s?nder, men bilens alarm gick ig?ng p? h?g volym. Otilia snappade till sig sv?rdet och sprang snabbt tillbaka till bilen och kastade sig in. Hon sl?ngde det i baks?tet, men beh?ll baseballtr?et i hennes kn?. Simon log snett mot heene och h?jde b?da ?gonbrynen, men sade ingenting.

  Otilia satte inte p? sig b?ltet igen, utan bad Simon att ?ka sakta fram?t. F?rst hade han inte lyssnat p? henne och gasat upp, men n?r hon haspat ur sig att bilens motor l?t f?r mycket f?r att Glitcharna skulle g? f?rbi dem, mot bilens larm ist?llet f?r mot dem, s? saktade han ner. Otilia fick honom att stanna tv? g?nger till f?r att hon skulle sl? p? bilar. Redan med den f?rsta bilen hade de m?rkt att n?gra Glitchar hade b?rjat komma, men det var om?jligt att det var s? f? som fanns i mitten av staden.

  N?r Otilia slagit in rutan p? och startat larmet p? ytterligare fyra bilar k?nde hon som att en kalldusch slog ?ver henne. Anledningen till att de sett s? f? Glitchar var att de gick tillsammans. M?nga fler Glitchar ?n de hade r?knat med str?mmade fram l?ngs gatorna, ut fr?n sidogatorna, som en enorm protestmarsh. Mot dem. M?n, kvinnor och barn, som gick snabbare och snabbare upp?t gatan, tills vissa av dem sprang fram?t. Vissa f?ll under andra, men s? snart n?gra hade b?rjat springa f?ljde de andra efter. Otilia str?ckte sig mot nyckeln och st?ngde av bilen. Hon ?ngrade sig i samma stund, men nu var det f?r sent. En rasande folkmassa som aldrig tycktes ta slut rusade s? snabbt de kunde mot dem. Hon fick en m?rklig k?nsla av att se dem komma mot bilen, de s?g s?… normala ut. Det enda som skilde dem ?t var uttrycket och k?nslan av att se in i deras ?gon. Otilia sj?nk ner s? l?ngt hon kunde i s?tet medan hon svalde och tog n?gra djupa andetag som fick henens mage att skrika i protest. Hon blundade och grep tag i Simons hand. Den kramade h?rt tillbaka. Han tycktes inte kunna sluta ?gonen.

  “Vad som ?n h?nder, r?r dig inte”, viskade hon.

  Simon kramade hennes hand till svar.

  “Jag ?lskar dig.”