En droppe svett attackerade h?ger?gat. Det sved, Virvid p?mindes av hur l?nge sedan det var hon badat; svettet sved som det bara g?r n?r var droppe samlats med sina l?nge intorkade kamrater.

  Tack och lov var springandet p? v?g mot sitt slut. Solen var ?nnu en bit ifr?n himmelens topp, men baracken redan inom synh?ll. Hon f?rest?llde sig H?stb?cks min n?r hon lade fram sina varghuvuden. F?rvisso hade den ena vargens livsdroppar blivit upp?tna, men vad gjorde det? Virvids l?derpung var fylld ?nd?.

  Livsdroppar, en hare kunde l?mna efter sig en, om man hade tur. Hade Virvid haft en b?ge skulle hon jagat dem vid brist p? annat, inte f?r att det hade gjort en st?rre skillnad. Skogen var alltid full r?djur, och var s?dant garanterade alltid fem sm? livsdroppar! Lyckades man ta tv? r?djur p? en runda hade man minst tio! Fem stora livsdroppar d?remot, var, imponerande. Det var mer ?n vad en m?nads jakt brukade frambringa, f?r att inte tala p? en enskild runda! Virvid flinade n?jt.

  Bara en stopp kvar innan ett inkasserande vid baracken: Segertr?det.

  Segertr?det var inget m?rkv?rdigt tr?d i sig, det var ett gammalt k?rsb?rstr?d. En kort spr?ngmarsch ifr?n barackerna l?g det. Tr?det hade sedan l?nge g?tt f?rbi sina prakt?r. Virvid hade bara sett det blomma en g?ng, och d? hade k?rsb?ren varit bittra. Hon hade stannat och ?tit dem ?nd?, och efter det var det liksom hennes tr?d. Om hon n?gon stund ville ha en stund f?r sig sj?lv, d? hade det tr?det som bara blivit st?llet att g? till.

  Tr?det hade med tiden blivit n?got mer ?n bara ett tr?d att sitta i. Det var h?r hon tr?nat spjutkast i skymundan. Det var h?r som hon tyst firat sina framg?ngar. Varje g?ng hon f?llt ett nytt djur hade hon ristat dess namn p? tr?det. D?rav namnet: ‘Segertr?det’. Vad andra gjorde n?r de f?llt ett nytt byte visste hon inte, men f?r henne var det blygsamma ristandet ett perfekt recept p? segerceremoni.

  Ett namn i barken hade blivit en stor sak f?r henne. I tr?dets famn kunde hon betrakta sin lista, k?nna sig stolt ?ver sina framsteg och f?rhoppningsfullt f?rest?lla sig sj?lv rista in namn p? b?de f?rtrollade djur och troll. Det k?ndes alltid schysst.

  Det var l?nge sedan hon haft tid att slappna av, ?n mindre g? iv?g n?gonstans f?r att g?ra s?. Senaste g?ngen Virvid bes?kt sitt tr?d var dagen innan tre?rajaktens b?rjan. D? hade hon svurit att rista in minst tre nya djur i stammen.

  Omkring det gamla k?rsb?rstr?det var en klunga tr?d med sargade stammar. Med en avslappnad r?relse snurrade Virvid sig om ett halvt varv och kastade spjutet bakom ryggen.

  “Katchick” Spjutet fastnade i det mest sargade tr?det i klungan.

  Virvid passerade med ett smil p? l?pparna. Konstaterade att hon tr?ffat ungef?r d?r hon t?nkt, och v?nde sig mot det enorma k?rsb?rstr?det. Hon sl?ngde sig vant upp f?r den k?rsb?rstr?dets l?gsta gren. Et tu tre, satt hon p? sin privata tron fyra meter upp. Innan hon ristade in ‘ULV’ p? det barkavl?sta stampartiet, tog hon en nostalgisk blick p? sina gamla prestationer:

  ‘HARE’

  ‘GR?VLING’

  ‘HJORT’

  ‘R?V’

  ‘R?DJUR’

  ‘VILDSVIN’

  ‘ULV’...

  .

  “Ulv?”, Virvid stelnade av f?rv?ning.

  Hon hade aldrig f?llt ulv tidigare. F?rsta ulvdr?pandet hade hon v?ldigt bra koll p?, f?r det var dagen innan det. Hon stirrade ifr?gas?ttande p? listan. Det slutade inte ens med ‘ULV’:

  ‘?LG’‘?LG’‘ULV’‘?LG’‘ULV’

  ‘ULV’‘?LG’‘ULV’‘ULV’‘?LG’‘ULV’

  ‘DJ?RV’’D?’‘ULV’’TROLL’‘ULV’‘DJ?RV’‘DJ?RV’

  ‘?LG’‘ULV’‘?LG’‘?LG’‘ULV’

  ‘?LG’‘?LG’‘?LG’‘?LG’’D?’

  ‘ULV’‘DJ?RV’‘ULV’‘ULV’

  ‘V?TTE’‘?LG’‘?LG’

  ‘N?GOT FEL’

  ‘?LG’

  .

  .

  ‘?LG’

  Virvids ?gon fr?s vid?ppna.Hhennes hemligaste plats var avhelgad, f?rst?rd! Vid sidan av hennes egna inristningar var det fullproppat med ulvar och ?lgar, inristade snett, kors och tv?rs och ibland ?ver varandra. F?r?varen hade till och med t?ljt ur djupa hack ur den tidigare perfekt sl?ta ytan.

  K?rsb?rstr?dets heliga lugn var f?rverkat, ersatt av ett kliande obehag.Hon hoppade ned p? marken f?r att omedelbart bege sig, men gick inte l?ngre ?n ett dussin steg.

  Med ett fnyst kl?ttrade hon upp i igen. N?gon hade f?rst?rt hennes tr?d, men det skulle inte hindra henne fr?n att rista in ‘ULV’ en g?ng p? riktigt. ?ven om de andra ristningarna var falska, s? skulle hon sj?lv och gudarna veta att det satt ett ‘ULV’ inristad i tr?det som faktiskt betydde n?got.

  Hon svingade sig upp och drog sin kniv. Hon tryckte den direkt mot platsen d?r hennes riktiga lista slutat.

  “Aaa?rrh!”

  Efter n?gra misslyckade f?rs?k att rista in n?got v?rdigt skrek hon till. Stammen precis d?r den riktiga listan tog slut vara s? urholkad och str?v att det inte gick att skriva n?got d?r. Det gick inte ens att skrapa platsen fri, sk?rorna i urholkningen var f?r djupa. Bitter rispade hon ?ver ett annat av f?r?varens tecken och l?t sin ‘ULV’ ta dess plats ist?llet.

  Med ett hopp landade hon hukad p? marken och sprang hem mot baracken, var steg exploderande med frustration.

  ***

  “FYRA ?R TILL!? men far, det ?r ju j?ttekorkat! Jag sl?r vad, om jag fick b?rja nu, s? skulle jag vinna ?nd?. Varf?r m?ste man v?nta. Jag vill ju bli som dig ju! Det h?r ?r inte roligt,” svor en yngling till sin far.

  Han hade ih?rdigt bett om att f? komma med, men n?r han ?ntligen fick f?lja med var han strandsatt.

  Far v?grade l?ta honom provjaga i skogen. Pl?tsligt kom urs?kter. Fara bla, magi bl?, regler blabla. Att alla deltagare m?ste vara sjutton ?r f?r att f? vara med.

  This tale has been unlawfully lifted without the author's consent. Report any appearances on Amazon.

  Skitsnack!

  Bumling var elva n?r han d?dat sitt f?rsta r?djur. Han var i och f?r sig inte ensam den g?ngen, men hade ett r?djur sprungit f?rbi idag, s? hade det inte hunnit v?nda p? nacken innan den genomborrats av en pil.

  Tre?rajakten var inget som Bumling oroade sig ?ver, det hade till och med farfar Skyblock sagt. Far hade sagt liknande saker, men n?r de v?l var vid baracken var det nejnej, innanf?r palissaden stannar du, som om han var en liten flicka!

  “Son, i var mans liv finns en dag f?r allt. Oroa dig inte ?ver B?rnhilds v?lsignelse, n?r tiden ?r kommen kommer ?ven du att ha en plats bland v?ra storm?n... Men den dagen ?r inte idag, t?m klart resten av salttunnorna s? att du blir f?rdig n?gon g?ng,” svarade hans far, Skyskred. Skyskred hade varit v?ldigt formell sedan anl?ndandet. Bumling blev aldrig tilltalad med annat ord ?n ‘son’.

  “Men…,” suckade ynglingen uppgivet.

  Veckans resa var f?r f?rn?denheters skull gjord. H?sten var kommen, och det var h?g tid att s?kra vintern. Salt levererades till slaktskjulet, de allra slitnaste p?lsarna skulle bytas ut, r?ttgnagna h?l t?tas, medicinlagren fyllas och v?rmerunorna kontrolleras. Sist men inte minst skulle Flodbj?rn, f? sin ?ltunna utbytt. Extra stark var ?let j?st, annars fr?s den f?r l?tt om vintern, hade n?gon sagt.

  “Underbart grabben! Du anar inte pinan att ha ?ltorka. Pl?tsligt m?ste man bli sparsam och helvete,” sa Flodbj?rn leende. Han hade entusiastiskt t?mt sin gamla tunna vid nyheten att den f?tt en ers?ttare. En tr?sk?l blev fylld till bredden. Inget skum, inga bubblor. Ynglingen var r?tt s?ker p? att ?let bytt f?rg sedan det levererats.

  “Ta en klunk, grabben. Det h?r, det ?r fan v?r nations fundament. Spiken som l?ter bj?lken h?lla ihop huset, h?h?.” uppmuntrade barackens enda permanenta inv?nare . Ynglingen luktade artigt, men avb?jde snabbt i en dold spasm av ?ckel.

  “Hmm, inte man ?n va?, hrmm, ingen br?dska, du ?r Skyskreds son, oroa dig inte du.”

  “Son, kom ut en stund, en kandidat har kommit tidigt!” ropade Skyskred ifr?n utsidan.

  Glad ?ver en gratis paus, h?rde Bumling kallelsen. Det fanns nio kandidater p? baracken, Bumling hade inte sett n?gon ?n, hans fars ekipage hade anl?nt sent ig?r och d? hade ingen kandidat ?vernattat.

  In mot baracken gick en l?ng kvinna, hennes ansikte s?g slitet ut, hennes r?ttf?rgade h?r var ihoptrasslat av svett, intorkat lager p? lager. Hennes ?gon stod i upprorsam kontrast mot hennes utmattade ansikte. Hade Bumling inte vetat att hon var en kandidat skulle han tagit henne f?r minst tjugofem.

  “Flodbj?rn!” skrek hon. Med en duns landade en l?derpung och tv? stora hundhuvuden p? marken. Sekunden efter l?g kvinnan utslagen p? marken.

  Bumling gick n?rmare sin far. “Vad ?r det f?r po?ng f?r hundar?”

  “Huvudena du ser ?r inte fr?n hundar,” svarade fadern med ett allvarsamt leende. Ynglingen ryckte till. “?r alla kandidater s?d?r....” viskade Bumling. Otroligt!

  “V?l jagat kandidat,” prisade Bumlings far, hukandes bredvid den nyanl?nde.

  “Tack, *andetag*, Skyskred?” sa kandidaten, andf?dd mellan orden.

  “Varav ...?ran?”

  “Din rackare! Vintern ?r p? v?g. Var annars skulle jag komma f?r ?n att se till att ni har det s? att ni klarar er ordentligt?” sa Skyskred leende, och blickade mot sin son. Det var s?llan som han pratade s? pass ?mt och respektfullt med n?gon.

  Kandidaten blickade mot Bumling. “Vems... ?r grabben?”

  “Han ?r min.”

  “Jag visste inte... att du hade... en s? stor son,” log kandidaten pustande.

  “Son, det h?r en av v?ra mest lovande kandidater. N?r hon klarat tre?rajakten kommer har hon v?lja namnet Virvid. Kandidat, det h?r ?r min son. En dag kommer han att heta Bumling.

  “Angen?mt,” kandidaten var snabbast till svars.

  “Vid B?rnhilds Yxa! Du m?ste haft en riktig jakttur den h?r g?ngen,” skrockade Flodbj?rn n?r han ?ppnade l?derpungen.

  Han sl?ngde ?ver den till Skyskred och himlade med ?gonen.

  “Kom in och v?rm dig, du m?ste vara utsliten. “Jag s?tter n?gra rovor p? elden, nysk?rdade ?r de; s?ta som ?l. Vad ska du ha f?r k?tt? R?kte r?djuret fr?n f?rra veckan, annars har vi gott om saltad vildsvinssida”

  “Vatten...sn?lla” pustade kandidaten. Flodbj?rn fyllde sin, nu t?mda, tr?sk?l i den lokala b?cken. Efter n?gra glupska klunkar satte kandidaten sig l?ngsamt opp, hennes ansikte f?rnyat.

  “Sjutton ?r och kommer redan hem med vargar ensammen. Virvid, du ?r otrolig, ge inte upp p? din resa,” log Skyskred, och hj?lpte henne att komma p? f?tter. “H?ng med Flodbj?rn och bli m?nnska igen.”

  L?tt besviken b?rjade Bumling r?ra p? sig mot arbetet. Han ville inte lata sig inf?r sin far, nu n?r pausen verkade vara ?ver. “Son, v?nta ett tag,” skallade hans far. N?r de andra g?tt in fortsatte han. “Titta.” sa han, och ?ppnade upp l?derpungen. Han drog undan den l?ngsamt. Fem stora droppliknande sf?rer lade sig sv?vande utanf?r pungen. “F?rsiktigt, de kan fara med vinden.”

  Bumling stirrade betagen p? dropparna. Deras diameter, stor som ett halvt finger, gjorde dem de st?rsta Bumling n?gonsin sett. Han kl?mde f?rsiktigt p? dem. Var droppe k?nndes som ett kokt hjort?ga, de deformerades tillfredsst?llande n?r man kramade om dem. Bumling provade att kl?mma lite h?rdare.

  “Poff”

  “Helvete son!” En av dropparna hade spruckit. Tio mindre kopior av den fl?g i alla riktningar. N?gra rakt upp. Bumlings far greppade snabbt sin mantel. Han hoppade tv? mannah?jder upp i luften, och sl?ngde en vindst?t ned?t mot marken. En mild, men m?rkbar bris plattade till Bumlings h?r, och tryckte de flyktiga livsdropparna mot marken.

  Efter en tyst insamling log Skyskred emot sin son. “En hemlighet son, du f?r inte ber?tta det f?r n?gon, inte innan du fyllt tjugo...”

  ”Det jag just gjorde, gjorde jag tack vare just de h?r sm? dropparna.”

  Bumling gapade, hans ?gon var bl?nkande som kristaller. Han visste att hans far var fantastisk, men han blev lika imponerad varje g?ng han visade sin B?rnhilds v?lsignelse. Faderns spel f?rsatte ynglingen i trans, och f?rst efter ett tag ins?g han att hans far hade sagt n?got ocks?.

  “Va-sa?”

  “... De ?r ett fundament f?r f?r v?r by. Och insamlingen av dem ?r en av de viktigaste rollerna kandidaterna har, vid sidan om att uppvisa sin v?rdighet.”

  Storm?nnen i byn var som gudar bland inv?narna. Om livsdroppar var viktiga f?r dem, s? l?t det rimligt att de ?ven var viktiga f?r byn. ?ven om sekretessen kring deras viktighet k?ndes ?verfl?dig...

  Bumling flinade. I framtiden, skulle han i hemlighet beh?lla de livsdroppar han insamlat.

  Dagen gick mot kv?ll, och kv?llsmaten var sedan ett tag tillbaka b?de upp?ten och diskad. Bumling, van att stanna uppe sent, d?dade sin tid med att t?ta h?l i barackens v?ggar. Det var enklare att se dem p? kv?llen, kv?llsfukten vara upplyst av pulserande ljusstrimmor ifr?n insidan.

  Bumling gick mot ett nytt h?l, svagare lysande ?n de andra, ett av de f? avskiljda rummen i baracken. H?let var r?ttskapat; man kunde se sm? skrapm?rken mot h?lets kanter. Han tog en snabb titt igenom det, mest f?r att se vilken v?gg han t?tade, sedan tog han en titt till, och sedan en ?nnu l?ngre titt.

  Innanf?r var badrummet, och i kv?ll hade Bumling ?kt p? jackpot. Innanf?r satt Virvid kandidaten och v?rmde upp badbaljan med en v?rmeruna. Vattnet ?ngade redan mot luften, det var en tidsfr?ga innan kl?der skulle falla.

  Bumling r?ttade till sin position, och f?rberedde sig i tystnad f?r att bli sittandes ett tag.

  ?ntligen lade kvinnan v?rmerunan ?t sidan. Stundens hemliga klimax n?ddes, och hon drog sin tunika ?ver huvudet. Bumling svalde. Det l?t som om n?gon kastat en sten ner i en lerp?l, men ?nd? verkade det g? f?rbi opasserat. B?sta dagen n?gonsin!

  Bumling satt, uppslukad av de mytiska formerna, ?ntligen yppade..

  F?rst efter en god stunds beundrande lade ynglingen m?rke till hur ?rrbekl?dd den besk?dade h?rligheten var. Hennes rygg, hennes armar, ?verallt fanns ?rr av olika f?rskhetsgrad. Bumling betraktade dem en kort stund, men l?t sin fokus snart g? vidare till… viktigare saker.

  Och viktigare blev det; kandidaten reste sig snart ifr?n badet, avsl?jandes en helt ny dimension av ordet baksida. Bumling svalde igen s? tyst han kunde. Det korta stundens fokusskifte avsl?jade ett fruktansv?rt ?rr, strax under den del ivrigast betraktats. Fyra myntstora cirklar av gr?tlik ?rrv?vnad satt parallella under Virvids stj?rt.

  “Tja vad h?nder?” fr?gade en glad och alldeles f?r h?gljudd r?st bakom Bumlings rygg.

  F?r en sekund fr?s ynglingen. Inne i badrummen d?k en sv?rtolkad min upp p? den badandes ansikte. Snabbare ?n en svala, stod Bumling upp i stel givakt.

  “Ja, ja , ja , jag t?tar h?l. I v?ggen ass?. Pappa sa det. Jag hittade precis det h?r. H?let ass?.” Han fumlade snabbt efter fn?sket han anv?nt som t?tmedel.

  “Fan h?rligt, bra jobbat grabben! Jag har h?rt att vintrar p? baracken ?r h?rda som de ?r. Sk?nt att n?gon ser efter ens rygg. ?r det k?ket du t?tar eller?”

  Fr?mlingen b?jde sig snabbt och betraktade h?let. “V?nt…” Bumling var inte snabb nog.

  Efter en sekund ins?g fr?mlingen det samma och stod rakryggad, han med. Fr?mlingen gav Bumling en djup blick och gick snabbt ifr?n platsen.

  “Tjena kandidat Elbard!”. Ynglingen kunde h?ra sin far v?lkomna fr?mlingen inifr?n.

  Bumling spacklade kvickt igen h?let i v?ggen, och bad till Rostr?ll att kandidaterna inte skulle stanna f?r natten.Hans r?st gick, dessv?rre, oh?rd.

  Elbard, en riktig pajas till kandidat. Han hade kommit f?rbi baracken bytesl?s, tv? harar var det enda han had. Sprungit ihj?l dem hade han tydligen gjort, medans andra jagade ulv… Svag. Han sk?ll p? iv?gskr?mda bytesdjur, men det var uppenbart att han bara var f?r pratsam f?r att h?lla sig till sig sj?lv.

  .

  .

  .

  Tre dagar gick snabbt och det var dags att bege sig. Kandidater kom och gick, men lyckligtvis s?g Bumling aldrig av Virvid eller Elbard igen.

  “Far, varf?r bor Flodbj?rn p? baracken? Har det med livsdroppar att g?ra? R?cker det inte med att g? f?rbi ibland och h?mta dem ibland?”

  “F?r l?nge sedan, restes, p? riktigt, de h?r palissaderna, och bakom dem stod mer ?n en v?ktare. Men det get Flodbj?rns n?rvaro till tradition snarare ?n anledning.

  Son, hur hade du gillat det, om ingen fanns f?r att se efter dig? Om oflyt som ett infekterat s?r var nog f?r att ta ditt eller en v?ns liv?...”

  “... v?ra kandidater ?r viktiga!. Vi beskyddar dem, vi f?rser dem och vi v?rmer deras sj?lar n?r vi kan. Det kan man bara g?ra om man h?r, med dem, p? plats. Och det ?r precis vad Flodbj?rn g?r, och han g?r den trots sin ensamhet. Minns det. ”